Annika är här! Hon började dagen med att lägga sig och sova i soffan efter frukost. Vi kunde inte sluta skratta Ã¥t det – särskilt när vi planerat värsta träningshelgen, med tidsplan och allt. Tur att jag planerat in vila – vi var ute pÃ¥ tid och had a blast! Jag älskar att träna ihop med nÃ¥gon när man kan skratta och ha kul utan att göra avkall pÃ¥ kvaliteten pÃ¥ träningen.

Eftersom jag har ett nästintill komplett hemmagym med redskap frÃ¥n Casall sÃ¥ valde vi (läs: Annika) ut vilka redskap vi skulle använda och vilka övningar vi skulle köra. Av det blev det en cirkel (40 sekunder aktivt/20 sekunder vila och 3 varv) med övningar som: hopprep, benböj med kettlebell, enarmsrodd med kettlebell, dips, kliv upp pÃ¥ bänk, bÃ¥lrotation med mediball, crunches, vanliga sprints och ”sprints” med resistor rope (fast inte nödvändigtvis i den här ordningen).

Vädret beter sig pÃ¥ sitt vis och det var lite blandat med snöstorm och strÃ¥lande solsken. Åresjön guppade bredvid oss och vi hade utsikt mot Gästrappet där skidÃ¥kare tar säsongens sista svängar. Det rapporterats vara otroligt fint uppe pÃ¥ Skutan – Ã¥rets bästa skidÃ¥kning enligt mÃ¥nga.

Medan min sambo springer pÃ¥ stranden i shorts och t-shirt i en annan del av Sverige – sÃ¥ mötte 1:a maj mig med decembersnö. Stora, mjuka, tussiga snöflingor. Jag var uppe i UllÃ¥dalen och spanade in snöläget pÃ¥ fjället och det var ömsom strÃ¥lande solsken och blÃ¥ himmel, och ömsom dundervitt och de där vita snötussarna. It ain’t over til it’s over!

Tusen tack till alla er som kommenterat och mailat om mina bilder de senaste veckorna. Jag blir så himla glad av snälla och uppmuntrande kommentarer.

Just uppmuntrande kommentarer – komplimanger – är nÃ¥got av det bästa jag vet att ge. Det gör mig faktiskt lika glad att ge, som att fÃ¥. Fast ibland är det svÃ¥rt att ta emot en komplimang. Det blir ofta ett ”men” och ett urskuldande i svaret (typ ”vilken fin klänning // äsch, den här gamla trasan” eller ”vad fin du är i hÃ¥ret // äsch, jag har bara tvättat det”). Om du känner igen dig, testa att bara säga ”tack, vad glad jag blir” och verkligen mena det istället för att förminska den eftersom det känns jobbigt. Och känn sedan hur komplimangen landar i hela kroppen som ett litet lyckorus!