Annika är här! Hon började dagen med att lägga sig och sova i soffan efter frukost. Vi kunde inte sluta skratta åt det – särskilt när vi planerat värsta träningshelgen, med tidsplan och allt. Tur att jag planerat in vila – vi var ute på tid och had a blast! Jag älskar att träna ihop med någon när man kan skratta och ha kul utan att göra avkall på kvaliteten på träningen.

Eftersom jag har ett nästintill komplett hemmagym med redskap från Casall så valde vi (läs: Annika) ut vilka redskap vi skulle använda och vilka övningar vi skulle köra. Av det blev det en cirkel (40 sekunder aktivt/20 sekunder vila och 3 varv) med övningar som: hopprep, benböj med kettlebell, enarmsrodd med kettlebell, dips, kliv upp på bänk, bålrotation med mediball, crunches, vanliga sprints och ”sprints” med resistor rope (fast inte nödvändigtvis i den här ordningen).

Vädret beter sig på sitt vis och det var lite blandat med snöstorm och strålande solsken. Åresjön guppade bredvid oss och vi hade utsikt mot Gästrappet där skidåkare tar säsongens sista svängar. Det rapporterats vara otroligt fint uppe på Skutan – årets bästa skidåkning enligt många.

Medan min sambo springer på stranden i shorts och t-shirt i en annan del av Sverige – så mötte 1:a maj mig med decembersnö. Stora, mjuka, tussiga snöflingor. Jag var uppe i Ullådalen och spanade in snöläget på fjället och det var ömsom strålande solsken och blå himmel, och ömsom dundervitt och de där vita snötussarna. It ain’t over til it’s over!

Tusen tack till alla er som kommenterat och mailat om mina bilder de senaste veckorna. Jag blir så himla glad av snälla och uppmuntrande kommentarer.

Just uppmuntrande kommentarer – komplimanger – är något av det bästa jag vet att ge. Det gör mig faktiskt lika glad att ge, som att få. Fast ibland är det svårt att ta emot en komplimang. Det blir ofta ett ”men” och ett urskuldande i svaret (typ ”vilken fin klänning // äsch, den här gamla trasan” eller ”vad fin du är i håret // äsch, jag har bara tvättat det”). Om du känner igen dig, testa att bara säga ”tack, vad glad jag blir” och verkligen mena det istället för att förminska den eftersom det känns jobbigt. Och känn sedan hur komplimangen landar i hela kroppen som ett litet lyckorus!