Jag funderar pÃ¥ att springa jättelÃ¥ngt igen. Annika, mitt sällskap pÃ¥ sÃ¥dana här äventyr de senaste Ã¥ren, bad mig föreslÃ¥ nÃ¥got som fick mig att kittla i magen. PÃ¥ skämt sa jag ”Jämtlandstriangeln Ã¥t andra hÃ¥llet” och hon blev eld och lÃ¥gor.

Det finns sÃ¥ himla mycket att springa och förra Ã¥ret började jag med att lista Sveriges vackraste leder – nÃ¥got som ni är högst delaktiga i.

I sommar ska jag springa i Skäckerfjällen och i fjällen runtomkring Storlien; därifrÃ¥n kommer man enkelt till BlÃ¥hammaren till exempel. Jag vill även springa lite med utgÃ¥ngspunkt StorulvÃ¥n, gärna turer pÃ¥ runt 10-21 km. Jag tänker ocksÃ¥ springa den vackraste biten av St Olovsleden och gärna mot Pyramiderna i södra Årefjällen. Ja, det blir en del trail – detta är ju bara inom Åre kommun dessutom!

Jag är enormt nöjd med dagens 28 km i trailskorna. Och så är jag lite, liiite rädd inför kommande helgs dryga 40 km.

Det är inte konditionen eller så. Det är mest att fötterna blir trötta efter typ 23. Och att jag börjar snubbla och tappa koncentrationen efter typ 15. Men mest är det nog fötterna. Att gå Fotrally (en gåtävling där man går i 5 km/h och den som klarar det längst vinner) skulle jag aldrig klara ens ett halvt dygn.

Jag tog i princip sista gondolen upp i VM8:an i eftermiddags. Solen stod högt på himlen och jag har fått en snygg t-shirtrand på vänsterarmen som förmodligen envist kommer sitta som ett minne för resten av sommaren.

En enda gÃ¥ng tidigare har jag gÃ¥tt runt Åreskutan; det var en höstdag och jag minns det som sÃ¥ väldigt blött och ensamt pÃ¥ ett stort fjäll – trots att vi var ett tjejgäng, bland annat Carina som ska springa 16 mil i helgen, Karin som gjort hur mÃ¥nga triathlons som helst sedan dess, Mary som ska springa Swiss Alpine inom kort och Fredrika som är algdrottning pÃ¥ Österlen och syns i pressen för hennes entreprenörskap var och varannan vecka. Jag tänkte pÃ¥ det fina gänget idag, och hur den helgen för länge sedan verkligen satt sig som en fin bild i minnesbanken.

Skyltningen runt Åreskutan är inte wow men det finns inte så många stigar att välja på så det är i princip att följa markeringarna och gissa att det är rätt. Från början är det en bred grusväg som går förbi Rödkulleliften och sedan smalnar det av till en stig som går nedanför Stendalen och så runt berget.

Det var lite blött här och var; fjällbäckarna hoppade jag gladeligen i och kylde ner fötterna lite eftersom det var så himla varmt. Jag vet dock att blöta fötter är ett no-no inom ultralöpning men jag tänkte att drygt 20 km inte skulle vara så farligt. Det var det inte heller, inte av den anledningen i alla fall. Just nu badar fötterna i sheasmör så jag hoppas på en speedy recovery.

Att tassa över en myr bekymrar mig inte heller sÃ¥ mycket, mer än att man fÃ¥r lite skit i skorna och det fanns verkligen ingen tid att stanna att knyta om dem eller rensa dem pÃ¥ smÃ¥kvistar. Jag hade liksom glömt att det finns insekter pÃ¥ fjället. Myggen är enkla att vifta bort men de där köttätande gigantiska bromsarna, what’s up with them?

Lite längre bort, när jag hade utsikt mot Kallsjön, kom nÃ¥gra getingar och följde efter mig och dÃ¥ var jag tvungen att gÃ¥ och konstant vifta med min ryggsäck i nÃ¥gra kilometrar. Jag försökte springa ifrÃ¥n dem men det resulterade bara i maxpuls för min del – getingarna hängde pÃ¥.

PÃ¥ baksidan av Åreskutan var det lite lerigt här och var och det är den absolut trÃ¥kigaste terrängen. Man blir liksom skitig. Det var därför jag ställde mig i duschen med alla kläder pÃ¥ när jag kom hem; inklusive skor och allt…

När gps:en på klockan stod på typ 20 km var jag nöjd och började slentriangå istället. Jag skulle egentligen vikt av för mer stig in till Åre by men jag var vid den tidpunkten helt förslukad av tanken att jag ville köpa något att dricka och tänkte att ICA Björnänge var närmst.

Det var det inte. Det blev troligtvis en omväg pÃ¥ 5 km och jag hade lika gärna kunnat köpa min 1.5-litersflaska Loka Crush pÃ¥ OKQ8 vid kabin och kommit hem snabbare. Nu fick jag en rätt trÃ¥kig avslutande promenad pÃ¥ ”anarkiststigen” vid E14 och sedan lÃ¥ngsamma steg hem längs Årevägen.

Men det där spelar inte sÃ¥ stor roll nu i efterhand. Det stÃ¥r 28 km pÃ¥ klockan och det är jag nöjd med. PÃ¥ lördag om en vecka ska det fyllas pÃ¥ med typ 20 km till…

En annan riktigt bra grej jag tar med mig från dagen är de energy jelly beans jag köpte i USA, de funkade hur bra som helst och var enkla att få i sig! Jag sköljde ner dem med lite vatten från en fjällbäck och tänkte att det fick bära eller brista med eventuell magsjuka från sådant. Det går i alla fall inga kor uppströms och betar och kissar, så det kändes relativt safe.

Nu ska jag fortsätta skölja ner mitt äventyr med mjölk och en kall öl. Om inte någon kan skicka hit ett matbud förstås?

Jakten på terrängupplevelser går vidare vilken minut som helst. Senast jag sprang trail var i lördags då jag sprang flottarleden mellan Söräng och Runemo utanför Bollnäs. En vacker liten led på ungefär 7 km som går längs med Voxnan. En gång passerar man en hage med djur och typiskt nog stod de där, mitt på stigen, när jag skulle passera.

Jag älskar ju kor och sÃ¥dant men helst pÃ¥ andra sidan staketet. Detta gäng var dessutom av det yngre slaget – och sÃ¥klart nyfikna. Men jag tog mod till mig och gick rätt igenom flocken och när jag sÃ¥g att de började gÃ¥ efter mig kutade jag järnet.

På fjället ser jag sällan kor, men här finns istället renar. Ibland mitt på stigen eller mitt på vägen. Och i skogen finns en och annan björn och älg. Renar ser jag ofta men som tur är varken björn eller älg. Ibland spelar jag radion högt ur telefonen utan hörlurar för att försäkra mig om att de ska höra mig först.