Åre har bjudit på gråväder ända sedan bloggarna åkte härifrån i någon form av protest mot att vi var tvungen att avsluta det som var så roligt. Jag och Katrin hade planer på en tur till Suljätten på skidor idag men vi valde att stanna halvvägs, vid Lillvallen, och gick dit till fots istället. Suljätten är ett av mina absolut bästa vandringsleder på sommaren – som dessutom är fin att springa – men jag har ännu inte kommit dit vintertid trots två försök. Såhär vacker är utsikten från toppen!
Suljätten är en bergstopp på 845 meter över havet och höjer sig i en annorlunda form ovan trädtopparna. Du hittar hit genom att köra mot Kall och förbi Konäs på väg 336. Sveriges vackraste baksida brukar man säga om de här bygderna eftersom man ser baksidan av Åreskutan. Här är fantastiskt fint att cykla landsväg på sommaren – och du kan också rida Haflinger i Krok.
Jag och Katrin parkerade längs vägen vid skylten som visar upp mot Suljätten och Lillvallen. Vi gick i snö med spår från älg och annat småvilt och efter en kilometer eller två kom vi till Lillvallen som är en gammal fäbodvall.
Vi hade med ved i ryggsäckarna och gjorde upp en eld som tog sig fint även om den var svårflirtad. Kommer ni ihåg när jag skrev detta inlägg om eld? Jag har fått så mycket mer eld i mitt liv så ni anar inte – intentioner är bra grejer alltså!
Katrin är den mest fenomenala utomhuskocken jag känner till. Som den här gången i sensomras när vi åt wraps på Åreskutan! Hon bjuder alltid på spännande smaker och idag stekte hon på halloumi från Skärvången på sitt Trangiakök – och kokade couscous och svängde ihop en god sås med salami och grönsaker. Avslutningsvis drack vi varm choklad medan mörkret sänkte sig över oss.
