Åre har bjudit pÃ¥ grÃ¥väder ända sedan bloggarna Ã¥kte härifrÃ¥n i nÃ¥gon form av protest mot att vi var tvungen att avsluta det som var sÃ¥ roligt. Jag och Katrin hade planer pÃ¥ en tur till Suljätten pÃ¥ skidor idag men vi valde att stanna halvvägs, vid Lillvallen, och gick dit till fots istället. Suljätten är ett av mina absolut bästa vandringsleder pÃ¥ sommaren – som dessutom är fin att springa – men jag har ännu inte kommit dit vintertid trots tvÃ¥ försök. SÃ¥här vacker är utsikten frÃ¥n toppen!

Suljätten är en bergstopp pÃ¥ 845 meter över havet och höjer sig i en annorlunda form ovan trädtopparna. Du hittar hit genom att köra mot Kall och förbi Konäs pÃ¥ väg 336. Sveriges vackraste baksida brukar man säga om de här bygderna eftersom man ser baksidan av Åreskutan. Här är fantastiskt fint att cykla landsväg pÃ¥ sommaren – och du kan ocksÃ¥ rida Haflinger i Krok.

Jag och Katrin parkerade längs vägen vid skylten som visar upp mot Suljätten och Lillvallen. Vi gick i snö med spår från älg och annat småvilt och efter en kilometer eller två kom vi till Lillvallen som är en gammal fäbodvall.

Vi hade med ved i ryggsäckarna och gjorde upp en eld som tog sig fint även om den var svÃ¥rflirtad. Kommer ni ihÃ¥g när jag skrev detta inlägg om eld? Jag har fÃ¥tt sÃ¥ mycket mer eld i mitt liv sÃ¥ ni anar inte – intentioner är bra grejer alltsÃ¥!

Katrin är den mest fenomenala utomhuskocken jag känner till. Som den här gÃ¥ngen i sensomras när vi Ã¥t wraps pÃ¥ Åreskutan! Hon bjuder alltid pÃ¥ spännande smaker och idag stekte hon pÃ¥ halloumi frÃ¥n SkärvÃ¥ngen pÃ¥ sitt Trangiakök – och kokade couscous och svängde ihop en god sÃ¥s med salami och grönsaker. Avslutningsvis drack vi varm choklad medan mörkret sänkte sig över oss.

Ikväll tog jag mig an Suljätten; en bergstopp i Kallbygden som enligt sägnen är en jättes näsa. Det var mitt sista löppass innan helgens kraftprov och jag tog det med ro, precis som jag och Annika ska göra i helgen.

Jag sprang där jag kunde, och där jag inte kunde springa sÃ¥ gick jag. Eftersom det nästan bara gick uppför pÃ¥ vägen upp (logiskt) sÃ¥ blev det som sÃ¥ att jag gick upp till största del – och sprang ner. Men eftersom det dels var väldigt brant nedför i början, och ibland lite för tekniskt för att springa, sÃ¥ sprang jag inte hela vägen ner heller.

Fint var det i alla fall! Det var soldisigt fram till runt klockan 20 och sedan blev det hur soligt som helst. Man kan ju tro att det skulle vara tvärtom.

Uppe pÃ¥ toppen blÃ¥ste det friskt och det hade faktiskt varit skönt med en mössa där uppe. Det är en cool topp att vara pÃ¥, perfekt för picknick men ocksÃ¥ ett tokbrant stup pÃ¥ ena sidan. Jag blickade ut över skogen och försökte se nÃ¥got levande (älg, ren, björn…) som hade varit kul att se pÃ¥ lagom avstÃ¥nd men nä, inget. Bara jag.

Idag står regnet som spön i backen, en kontrast mot dagarna som varit. Igår låg jag på balkongen och filosoferade en bit in på kvällen och det doftade grillning från grannarna.

Förhoppningsvis blir det finväder till ikväll för då ska jag plocka med mig hemmagymmet och åka och cirkelträna. Andra saker jag gärna vill göra inom en snar samtid och som jag tycker att du också ska göra om du är häromkring är att:

> cykla landsväg upp mot Alsen (gärna med start typ Mattmar, kanske vid Agdas Kafé med en härlig fika som avslut)

> springa från Vallbo mot Lunndörren (och tillbaka)

> springa långpass på St Olavsleden (pilgrimsleden)

> ta en tur runt Lillskutan

> gå upp på Suljätten (i Kallbygden, kolla #suljätten på Instagram)