Cykling är hett. Och roligt. Fullkomligt fantastiskt är det faktiskt – jag älskar att cykla! Tillsammans med Helena och Elna kommer jag göra som en liten miniserie på tema cykling framöver. Vårt första inlägg handlar hur det var när vi började cykla. För ja, alla har vi varit nybörjare och den där nybörjartröskeln är jobbig. Kunskap är trygghet och vi vill ge så mycket cykelpepp vi bara kan under 2016!
Med det sagt, här är fem saker jag inte visste om cykling innan jag började cykla. Saker som är självklart idag men som absolut inte är det när man står i början av sin cykeleufori och undrar varför man själv inte förstår det som man tror att alla andra kan (men som alla andra inte alltid har kunnat):
1. Att man bör pumpa däcken inför varje gång man cyklar
Hur ofta pumpar man däcken på sin vanliga damtralla eller vad man nu har? Typ aldrig. Förrän det är så lite luft i däcken att man känner hur fälgen liksom nästan går i marken och det blir fruktansvärt obekvämt att rulla över trottoarkanterna. Men inför varje runda med min landsvägscykel eller cyclocross så kollar jag lufttrycket för att i princip nästan alltid fylla på med mer luft.
Jag använder jag en cykelpump där jag kan mäta trycket i psi eller bar. Jag köpte ett gäng olika (läs: billigare) cykelpumpar innan jag hittade min favorit. De andra mätte också psi och bar men de var för dåliga; med min BlowJoe så är det enkelt att pumpa cykeln. När du köper en cykelpump så kolla så att den är kompatibel med ventilerna på din cykel.
Olika cyklar ska ha olika mycket luft och vad just din cykel ska ha står på sidan av däcket. En välpumpad cykel rullar snabbare, och cyklar man landsväg vill man att det ska gå snabbt. Men det är inte så himla härligt att ha stenhårda däck när man cyklar mountainbike eftersom det är stökigare underlag i skogen och då vill du också ha en mer smooth ride. Korrekt pumpade däck minskar också risken för punktering.
Om du undrar varför du måste hålla på och pumpa jämt och ständigt så beror det på att luften naturligt sakta pyser ur däcket även när cykeln bara står och väntar på att få komma ut – det är precis som med bildäck.
När du köpt din cykel; se till att du tar bort plastplupparna på ventilen och släng dem. De är onödiga enligt stilreglerna (som mest går ut på att du och cykeln ska vara ett snyggt ekipage).
2. Att man måste köpa pedaler och sadel och sådant till cykeln
Den här grejen förstår min sambo fortfarande inte. Han tycker att det är helknäppt att när man köper en cykel så finns det en massa delar som antingen inte följer med (pedaler) eller inte ens passar (sadel). Det kan ju vara lite knepigt men så är det i alla fall.
När du köper en cykel så är pedaler något du köper extra – och sadel något du på en gång helst vill byta ut.
Vilka pedaler du vill ha beror på. Min första landsvägscykel hade spd-pedaler vilket var bra för då kunde jag ha samma cykelskor till min landsvägscykel och min mountainbike (som också hade spd-pedaler). Jag hade samma skor även när jag körde spinning; spinningcyklar har oftast spd-pedaler. Men, rätt så snart kommer du som landsvägscyklar vilja ha SL-pedaler.
Jag upplever att SL gör mig starkare på cykeln; jag får ett bättre rundtramp och därmed mer kraft ur varje tramptag och därmed rullar cykeln snabbare. Dessutom tycker jag att jag sitter fast mer i pedalen vilket känns tryggt när jag vill trampa, men jag kan förstå att det känns läskigt för den som mest fokuserar på hur man ska komma ur pedalen. Det där handlar mest om att öva på att komma ihåg att klicka ur foten i tid.
Sadeln du får med cykeln är en allmän sadeln som kanske eller kanske inte passar din rumpa. Passar den inte så kommer det inte alls att bli särskilt kul att cykla. Det är viktigt att du sitter på ett bra sätt på sadeln så att du inte får ont eller skav. Detta mäts ut i butik och handlar inte om hur bred din rumpa är – utan beror på dina sittknölar. Sadlar kan se ut på en mängd olika sätt!
Jag har en utprovad sadel på min landsvägscykel som jag gjorde i samband med en bikefit. Här syns både min utprovade sadel och mer information om bikefit.
3. Hur man växlar
Jag blir fortfarande full i skratt när jag i panik ringde min ”cykelfadder” Karin en gång när jag var en mil hemifrån och skulle växla och inte kom ihåg hur man gjorde. När du tittar på en landsvägscykel så ser du bara en av reglagen som du puttar på för att växla; den är ofta silverfärgad. Men, den andra växeln är samma reglage som du använder som broms. Alltså: bromsen är även växeln. Det ser likadant ut vid båda dina händer (dvs vid båda sidorna av bockstyret).
Min nuvarande landsvägscykel har elektroniska växlar. Det är ingen jättenödvändighet om man aldrig provat; men har man testat så känns det rätt så smooth. Cykeln bestämmer alltså inte växel själv, men jag behöver inte trampa igenom själva växlandet på samma sätt som med ”vanliga” växlar. Som sagt, en kul grej men ingen jättenödvändighet.
4. Att man måste fota sin cykel på ett visst sätt
Alla cykelregler (de där stilreglerna som jag nämnde ovan) skulle kunna bli en egen bok men ska du fota din cykel så ska kedjan ligga på den stora klingan och pedalen ska stå som runt 9.15 om du tänker dig pedalerna som två klockvisare. Tydligen får man heller inte luta ramen mot någonting. Det finns som sagt en uppsjö cykelregler som du kan hitta mer info om här. Det där om att fota cykeln på rätt sätt gör jag fortfarande rätt så ofta fel på (typ som nedan).
5. Hur kul det är
Jag höll på att köpa min cykel i typ ett år innan jag äntligen gjorde slag i saken. Ett bortkastat år eftersom jag gått miste om flera cykelrundor under det året. Jag köpte min cykel på vinst och förlust efter att min kompis Karin pratat om hur mycket om gillade att cykla.
Att ha koll på vilken cykel man ska köpa är svårt och jag kollade runt massor på nätet vilket är guld värt eftersom de flesta cykelhandlare lägger upp alla sina cyklar där. Jag köpte föregående års modell vilket gjorde cykeln billigare. Karins råd var att inte kompromissa på komponenterna vilket var ett mycket bra råd; därför kompromissade jag med årsmodellen istället.
Cykling är helt sanslöst fantastiskt roligt. Jag kan faktiskt inte nog beskriva det i ord. Landsvägscykling är själva essensen av frihet.
Nu tycker jag att du ska fortsätta läsa Elnas och Helenas inlägg med 5 saker som de inte visste om sedan de började cykla:
