Jag är i huset i Hälsingland och jobbar och inväntar eventuellt några möten på andra fjällorter. Ett slags stand by-läge jag inte mår det minsta dåligt av. Här är det några minusgrader och solen har värmt frusna vinterkinder.

På lunchen hade jag bråttom ut för att fånga några av de där solstrålarna. De är kortvariga nuförtiden och hemma hos oss når den inte över trädtopparna mer än någon timme eller två mitt på dagen.

Jag tog med mig Hazel för en promenad på vår bästa femkilometersslinga som går längs lugna vägar och en bit i skogen. Men istället för att jag ska förklara hur allting ser ut så tycker jag att du ska följa med!

Plats: Mellan Bollnäs och Edsbyn i Hälsingland

Tid på dagen: 13.40-14.30

Väder: -1.5 grader och soligt

Kläder: jeans, Craft cool tee och dunjacka. Det här var med andra ord inget träningspass – här har jag skrivit om vad jag räknar som träning!

Vi börjar här. Den här vyn möter mig runt 400 meter från vårt hus. Jag har precis gått över landsvägen och ungefär här börjar lugnet och grusvägen. Några älghundar skäller när vi passerar, annars är det bara vi och solskenet som redan färgats varmt och mjukt.

Solen håller redan på att försvinna ner bakom trädtopparna och skapar fina flares på mina mobilbilder. När jag går här har jag spellistan ”Julen kommer snart” från Spotify i öronen.

Efter drygt en kilometer svänger vi av från vägen och går in mot skogen på en fin skogsväg som fortfarande badar i solsken. Till vänster skymtar vi hästar i en hage och runt fötterna växer blåbärsriset tätt.

Vi kommer ut vid några hus som ligger vid en grusväg som efter ett tag bara tar slut. Ån bakom husen har börjat frysa igen och pinnarna som markerar vägen väntar på snö och att få göra sitt jobb när plogbilen kommer.

Efter några kilometer längs grusvägen som snirklar sig fram genom böljande åkrar och Hälsingehus så når vi en större asfaltsväg. Här cyklar jag gärna och ofta; vägen är liten och bilarna få.

Vi svänger vänster och passerar hus och stall. Vi går på samma grusväg som vi började och här i utförslöpan som ibland är hal och isig har jag trillat för några jular sedan och slog höften blå och blodig. Jag tänker på det varje gång jag passerar just det här stället.

Nu börjar vi närma oss vårt hus igen. När jag springer intervaller så är det alltid slutspurt just här. Lite som att ta sista kurvan på en 400-metersbana.

Där framme slutar grusvägen och blir till landsvägskorsning. Edsbyn, Bollnäs eller Runemo. Jag väljer vägen hemåt.

Och här bor vi. Hazel sitter på trappen där vi åt frukost en morgon i november. Fattas bara Charlie!

> Följde ni med på promenad senast det begav sig? Det var en dag i september då vi inspekterade hösten i Åre!