Jag har gått till Ullis på Puder och gjort fransförlängning i många år och sedan en tid tillbaka gör hon även microblading; kosmetisk tatuering av ögonbryn. Det innebär att man ristar små streck i huden som man fyller med färg och som ser ut som hårstrån. Efter att hon nämnde det i höstas under en fransförlängning blev jag så himla nyfiken; jag har ju inte ägnat en sekund åt mascara på väldigt länge och skulle helst inte vilja ägna en sekund åt att fixa ögonbrynen heller. Förra veckan när jag var i Stockholm gjorde jag microblading så nu har jag alltid snygga ögonbryn.

Microblading blev väldigt trendigt i höstas och Kenza är en av de som gjort microblading. Och även bloggaren Vanja Wikström.

Jag tycker om markerade ögonbryn, det ramar in ansiktet och ger karaktär. Min ögonbrynspenna har varit en av de saker jag aldrig varit utan och med fylliga fransar och markerade bryn så har jag känt mig redo för alla sammanhang.

Grejen med microblading är inte att se annorlunda ut jämfört med vad man brukar – utan istället att skippa det där momentet som man gör varje dag. Det är precis som med mina ögonfransar. Jag vill inte förändra mitt vardagliga utseende (det utseende som innefattar make up) – men jag är inte så väldigt intresserad av make up egentligen och vill mest att allt sådant bara ska fixa sig självt. Särskilt eftersom jag är ute mycket och inte vill behöva bry mig om regn eller svett – eller snö – i ansiktet. Samtidigt är jag fåfäng nog att inte vilja skippa sminket. Det är därför jag fixar mina fransar en gång i månaden, och varför jag bestämde mig för microblading.

Mina ögonbryn är i grunden rätt så bra formade. Men även bra bryn behöver definieras för att framhäva ett ansikte. Nedan är en bild helt utan make up (med med nyfixade fransar).

Och såhär såg jag ut två timmar senare efter det att behandlingen var klar (och så har jag sett ut alla andra dagar efter att jag gjort microblading):

Gör microblading ont, är frågan alla ställer mig. Och alltså, det beror ju på. Vissa tycker inte att det känns alls men jag var tydligen ganska känslig; och då känns det som att noppa ögonbrynen ungefär. Den delen av behandlingen går snabbt så det är inte så farligt, ändå var jag nervös innan för det här med skalpell och skära i huden låter ju dramatiskt.

Microblading tar ungefär två timmar och innefattar rätt mycket omkringgrejer, ögonbrynen skissas upp för den perfekta formen och så. Eftersom resultatet varar i något år eller så är det viktigt att allting blir bra, så man får dubbelkolla formen under behandlingens gång också. Om 90 dagar ska jag till Ullis igen för att se hur det blev och göra lite justeringar; till exempel fylla i mer färg om jag vill det.

Veckan efter behandlingen är lite petig; man ska till exempel undvika att svettas och att sola – och så ska man ta hand om den kosmetiska tatuering nästan precis som efter en vanlig tatuering. Det är också ungefär en vecka efteråt som man kan se hur slutresultatet verkligen blev; kvällen efter man gjort microblading är brynen väldigt mörka till exempel – och sedan ljusnar de.

Här är två bilder till med före och efter microblading:

De som träffar mig i verkligheten eller ni som ser bilder på mig kommer inte märka skillnad i hur jag ser ut. För som sagt; jag ser exakt likadan ut – det är bara det att jag inte behöver sminka mig till det utseendet utan det är mer permanent.

En vana jag håller fast vid är att göra ögonfransförlängning i Stockholm. Jag har gått till samma ställe i väldigt många år nu. När jag började med fransförlängning så fanns det väldigt få salonger, jag tror att Ullis på Puder var en bland bara en handfull utbildade fransförlängare.

Att göra en ögonfransförlängning är en dyr vana; men så värd. Jag går till salongen i Stockholm en gång i månaden och fyller på fransarna och det tar runt 60-90 minuter och kostar runt 600-700 kr per tillfälle.

Ögonfransförlängning går till som så att jag ligger på en behandlingsbänk och Ullis sätter på mjuka pads under ögonen så att huden under ögonfransarna är skyddad. Sedan klistrar hon på en lösögonfrans på varje riktig ögonfrans som jag har. Man kan välja mellan olika längder på sina lösögonfransar och även olika färg.

Jag minns inte vilka längder jag har men rent generellt så har jag valt en naturlig look; jag vill inte se ut som om jag ska gå på fest varje dag… jag har olika längder över hela ögat; längst in mot näsan har jag kortare längd till exempel – precis som mina vanliga fransar skiljer sig i längd.

Jag minns i början när jag gjorde min första fransförlängning – då vågade jag knappt sova för tänk om jag skulle förstöra fransarna. Men jag lovar att de är hållbara! Jag försöker däremot att inte gnugga mig i ögonen och själva limmet kan släppa om man gråter väldigt mycket. De första 24 timmarna efter man satt på nya fransar ska man vara försiktig med fukt (typ svett och dusch) så det brukar vara träningsfria dagar – precis som idag.

Då och då dyker det upp larm vad gäller limmet som används vid ögonfransförlängning. Jag har aldrig känt av några problem med det och inte Ullis heller – hon brukar ha munskydd när hon gör fransförlängningarna.

När jag var där idag så berättade hon om att en ny trend är att göra volymfransar; alltså att sätta flera väldigt tunna lösögonfrans på varje riktig frans. Det låter extremt pilligt och jag tror att man måste vara väldigt duktig för att få det snyggt.

Många undrar hur fransarna försvinner; vad händer efter en månad? Jo, lösfransarna trillar av när man tappar sin vanliga ögonfrans. Ögonfransarna växer i cykler och över tid märker man att man ibland tappar sina fransar snabbare än andra gångar. Det där kan bero på många saker; var i växtcykeln du är och externa faktorer såsom årstider och så.

En vanlig fråga är också om ens riktiga fransar tar skada av ögonfransförlängning. Det är inget jag själv märkt av – jag har ju gjort mina fransar i så många år på regelbunden basis och det var flera år sedan jag bara hade mina egna fransar.

Däremot går det ibland lite för många veckor innan jag hinner fylla på fransarna och då kan jag känna mig naken med bara mina egna fransar – det ser så tunt och ovant ut. Men jag tror inte att jag har färre riktiga fransar nu än tidigare. Och den där sista veckan innan jag ska fylla på nya fransar kan jag ibland fuska och använda riktig mascara om jag ska på fest eller så – och wow – vilka superfransar man får då!

Läs också:

Franförslängning (som jag skrev 2014 – oj vad jag saknar min lugg förresten!)

Fransförlängning (som jag skrev 2012 – jag berättade även om en dålig erfarenhet från fransförlängning)

Igår morse vaknade jag tidigt för att gå till Puder för att fixa mina fransar. Det är dyrt men värt med fransförlängning tycker jag. Jag tänker alltid att jag ska boka tid på morgnarna för att inte boka upp mig mitt på dagen – för då vill jag göra annat – men vaknar alltid med känslan ”varför bokade jag såhär tidigt?”.

Ett dygn efter att man förlängt fransarna bör man inte utsätta dem för fukt, dvs inga tårar, svett – eller dusch. Ingen träning med andra ord. Istället gick jag till Vetekatten och köpte halva bageriet. Med mig i påsarna hade jag levain, surdegsbaguette, croissanter, solrosbullar och lite annat. Jag skulle på frukost till mina föräldrar! Vi dukade fram allehanda saker och satt och åt frukost till en bit in på eftermiddagen. Snart nog fick vi bråttom att ta på oss ytterkläderna och promenera till Grand Hotel; för där skulle vi fira min ena lillebror som fyllt 24. En aktivitet som funkade fint för mina fransar… Det gjorde Eurovision som vi kollade på efteråt också!

Klockan 1 på natten vägrade jag nattbuss och promenerade till min kungliga ö; genom ett Stureplan där jag inte förstår hur folk orkar köa, uppför Kungsgatan med allehanda folkliv och så Fleminggatan som var rätt lugn. När jag kom hem tog det inte lång tid innan jag somnade.