Safety first – health first, så lyder ett av mina främsta riktmärken i allt jag gör i livet. Det är som med syrgasmaskerna på flyget. Hjälp dig själv först, sedan kan du hjälpa andra. Börjar du med någon annan finns risken att det inte blir bra. Alls.

Det är därför jag är så noga med mitt liv och hur jag mår. Mår jag inte bra blir inget bra. Mår jag bra finns det en så mycket större potential i att allt annat blir bra eftersom jag levererar bättre på alla plan. Under en kortare period kan jag offra mycket för ett projekt, en vän eller något annat som är viktigt för mig. Men det är under en begränsad tid och alltid med en förvissning om att jag kan hämta hem det. Ladda batterierna på nytt eller få någon form av belöning som rebootar mitt tillstånd och återställer mig i balans.

Jag förespråkar power hours och regelbunden träning men går det en kortare tid där jag måste prioritera annat så är det ok. För jag vet att det är en begränsad tid och jag vet varför jag gör det. Jag vet också att det troligtvis är bättre att ta den där halvtimman löpturen alldeles oavsett men ibland orkar jag inte – och det är ok. Men det är aldrig ok om den orken aldrig kommer tillbaka. Det är aldrig ok om jag inte hinner med mig själv. Det är aldrig ok om jag inte vågar känna hur jag faktiskt mår.

Det är inte på utsidan som god form börjar. Det är inte på utsidan som kärnan i bra hälsa sitter. Allting börjar inuti. Och det är just det som gör hälsa och god form så monumentalt.

Livet är som ett hus – och ett hus som håller dels över tid och oavsett väder är byggt på en bra grund. Den grunden är din hälsa. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen för det är viktigt.

Din hälsa är varför du går upp om morgnarna – och hur mycket du skrattar.

Jag har skrattat mycket den senaste veckan. Dagen efter min ryggoperation frågade sköterskan mig om jag hade ont och jag svarade nej. Hon såg tveksamt på mig men jag menade det. Att ha ont från ett sår är inte att ha ont om man jämför med hur ont jag hade när jag sträckte ut kroppen dagen innan. Att ha ont är något man vänjer sig vid. Något man efter ett tag inte tänker så mycket på. Precis som man kanske inte tänker på hur skratten tystnar.

Kroppens normaltillstånd är att vara fullt fungerande och när jag mår bra vill jag göra allt jag kan för att hjälpa kroppen på vägen. Rörelse ger mig färg på insidan. Bra mat ger bra byggstenar rätt in i varenda liten cell. Och när jag ger mig själv vad jag behöver så glöder själen lite extra.

I den här säsongens sista podavsnitt så pratar jag om att inte må så bra. Och att må riktigt bra.

Pågen har sponsrat min podcast under åtta veckor – de har tagit fram en serie hälsosammare bröd som är bakat på svenska råvaror och som är nyckelhålsmärkta. Igår när jag kom hem så stod ett bud och plingade på min port; med en korg från just Pågen. Det kom inklusive allt och jag gjorde en macka av det som låg i korgen. Tack Pågen för budet, för den grönt glada mackan och för att ni sponsrade den här podsäsongen!

Jag tror ju riktigt aldrig att prestation är min grej när det kommer till träning, men eventuellt så har jag fel. Den insikten slår mig i det senaste avsnittet av min podcast Träningsglädje TALKS. Jag pratar med Åsa Ehrnholm som gärna presterar i både karriär och träning. Vi pratar prestation på jobbet och prestation i triathlon. Vi pratar form och snuddar vid ämnet toppform. Och så pratar vi en hel del om insikt – och vad som kan hjälpa oss att få bättre insikt.

På ett ställe nämner jag begreppet Åsa-väder. Det är en alldeles särskilt typ av väder som kommer från just denna Åsa och består oftast av någon form av fulväder som många helst håller sig borta från. Regn och blåst till exempel, sådär så man huttrar till bara man ser det innanför fönstret. Men, det är också just sådant väder som ger Åsa en fördel på startlinjen, precis som när det började hagla under cykeldelen på hennes första triathlon.

Lyssna på det sjunde avsnittet av podden Träningsglädje TALKS för att höra hela vårt samtal. Du hittar den i alla podcastappar eller här!

Eftersom vi pratar prestation så ville jag göra en macka som var all in. Pågen sponsrar min podcast under åtta veckor – de har tagit fram en serie hälsosammare bröd som är bakat på svenska råvaror och som är nyckelhålsmärkta. Det nya brödet i serien heter Leva och jag använde det för att ta fram en matig lunchmacka med extra mycket av allt.

I Sverige äter vi gärna ”open face” sandwiches, alltså mackor med brödet underst. I andra länder är detta ovanligt; där kör man helst dubbelmacka. När jag bodde på Irland var det vanligt med dubbelmackor till lunch; och det var inte vilka tråkiga mackor som helst. Det fanns som olika mackbarer där man först valde bröd och sedan gick till en stor disk där man fick välja alla sina pålägg. Mackan blev hög som en dubbeldäckare!

Min macka för dagen består av ett tunt lager mayo, lättstekt svartkål och chili, mosad avokado, portobellosvamp som jag stekt mjuk, buffelmozzarella och gurka.

Men jag skulle förmodligen också älska en kombo av mayo, fräst spenat, varmrökt lax, kimchi och groddar.

Eller kanske coleslaw, krispig sallad, kyckling, soltorkade tomater och hummus!

Träningsglädje TALKS, min egna favoritpodcast som blivit listad och rekommenderad på så många webbplatser och i printade magasin, har som ni märkt inte uppdaterats på ett tag. Det är lite medvetet, för jag är i utvecklingsfasen av ett nytt format.

Jag minns inför mitt första avsnitt för rätt många år sedan hur jag tänkte att om jag inte är först måste jag göra det annorlunda. Det är mitt sätt att ta på mig ledartröjan som jag skrev om för ett tag sedan.

Det ironiska såhär efteråt är att jag nästan var först relativt sett. Men det visste jag ju inte då. Åren efter att jag släppte första avsnittet har hur många poddar som helst startats – och avslutats.

Jag lyssnar väldigt mycket på pod och har märkt av en tydlig utveckling de senaste åren. Nu är det min tur att ta vidare min egna produkt och hitta det sätt som jag vill jobba fram Träningsglädje TALKS fortsättning.

Vad tycker du har varit bra med min pod? Och vad vill du ha mer av?

Bild från den gången jag poddade med Charlotte Kalla – efter det har jag gjort andra intervjuer med henne, men i mer skrivna format

Bild från den gången jag var i Abisko och vi spelade in pod utomhus när vi såg Lapporten. Det var jättekallt.

Här spelade vi in på Playitas. Jag tycker om att spela in utomhus för lite mer liv i podden.