God morgon världen och god morgon vår. För nu går vi in i den första vårmånaden på riktigt! I fjällvärlden är våren kort eftersom vi har den stora lyxen att också ha vårvinter; men tur för mig att jag har den stora förmånen att få uppleva våren på fler platser. Våren 2015 kommer jag att spendera i Stockholm, Hälsingland och Halmstad.

Jag har inte alltid varit kompis med vÃ¥ren men i takt med att jag blivit äldre har jag accepterat den pÃ¥ ett annat sätt. Förut sÃ¥g jag grusmoln och nakna träd, nu ser jag skira knoppar och mjuka solstrÃ¥lar. Jag ser ocksÃ¥ en hel del skit i hörnen, smutsiga fönster och dammiga fönsterbräden – men sÃ¥dant ser jag bara inomhus sÃ¥ jag gör bäst i att hÃ¥lla mig ute tror jag.

Håller ni med om att året fördelar sig såhär:

Sommar: juni, juli, augusti

Höst: september, oktober, november

Vinter: december, januari, februari

VÃ¥r: mars, april, maj

I min mammas värld stämmer det där inte helt och fullt, eftersom hon envisas med en lÃ¥ng sommar fram till en bit in i september – men man fÃ¥r töja pÃ¥ gränserna lite om det är nÃ¥got bra. I bloggvärlden blickar vi gärna framÃ¥t, kanske lite för mycket, och ritar upp stora höstplaner redan i början av augusti, men det är ju okej att längta ocksÃ¥!

Här är min vår-bucket:

ÅRE

> åka massor med skidor i Stendalen

> åka den pistade leden på baksidan av Åreskutan och äta lunch i Huså

> springa mer vintertrail i Ottsjö

STOCKHOLM

> flanera längs vattnet med take awaylatte i handen och kompis bredvid mig

HALMSTAD

> äta glass från Riccardos

> springa Prins Bertils stig

> ta in alla nyanser av grönt längs med Nissan

OAVSETT VAD JAG ÄR:

> springa med nya vårtights alldeles för tidigt och känna kylan krypa tätt in på skinnet men ändå hålla mig varm tack vare våryran

> alltid ha solglasögon i väskan, eller i pannan

> springa backintervaller utan dubbskor

> grädda våfflor och äta på balkongen

> morgonjogga ihop med morgonljuset

> baka kärleksmums. Har längtat efter detta länge nu – det känns hederligt och rekorderligt!

Fjällen är helt magiska i Ottsjö och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag upptäckte det så sent som i höstas. Vad har jag gjort alla andra år jag varit här uppe?

Ottsjö är Annies guldkorn och eftersom hon är här uppe så passade jag på att ta med mig snöskorna och åka och hälsa på henne i kvällssolen. Vägen dit är magisk. Man svänger av vid Undersåker och åker uppför fjället (när jag kör där tänker jag alltid hur jobbigt det skulle vara att cykla…). Väl uppe får man den. Utsikten! Helt galet fint!

Vi gick en vända med snöskorna i de spår där Årefjällsloppet egentligen går, men i år har man dragit om spåren lite. När snön töat bort ska jag se till att upptäcka lederna och springa trail här!

Annie