Varje gång jag ser en bil med en landsvägscykel på så går det ett litet rus i mig. Jag tycker att det är så himla snyggt. En riktigt schysst cykel piffar upp vilken bil som helst.

Och när jag ser cykling på TV så tycker jag oftast att det är lika snyggt. Det är cleant; snygga skärningar, rena färger och inte så mycket mönster. Med undantag för den där prickiga bergströjan då, oavsett hur mycket ära som sitter i den. Men allt är liksom så otroligt helmatchat i cykelsporten, och det är nog det jag gillar.

Det finns ju en hel del cykelregler; t.ex. ”bör” man inte cykla i kortärmat och långbent – medan kortbent och långärmat funkar fint. Och har man två vattenflaskor på ramen så ska de vara likadana. Jag bryr mig inte om hur andra gör; men jag tycker ju att det är snyggare med kortbent och långärmatkombon än tvärtom. Och jag tycker också det är snyggast med helmatchat set från samma märke än ett hopplock av lite allt möjligt. Men om någon annan cyklar i annat så stör jag mig ju inte på det på något sätt.

Jag vill allt ska vara snyggt oavsett vad jag gör, så när jag bytte bil för ett och ett halvt år sedan – från en silvrig Mini till en röd Mini, ja då passade jag på att byta cykel. Min parhäst Scott i blåmetallic som jag cyklat på upp till Åre skar sig rejält mot den röda karossen. Bättre då med en mattsvart Nishiki. Att byta upp mig till kolfiber och ultegraväxlar gick liksom av bara farten.

När jag sätter på mig mina cykelkläder känner jag mig stilig och uppklädd och jag älskar den känslan. Det, tillsammans med cykelfikat, gör cyklingen extra rolig. Man får lyx och flärd på köpet liksom. Därför går jag såklart all in med vita skor och alltid vita strumpor.

En cykelregel som måhända är en myt, är att man inte hälsar på andra cyklister som inte bär hjälm. Idag mötte jag två stycken som var ute på någon form av långcykling – utan hjälm. Hur man inte har på sig hjälm när man cyklar landsväg är för mig obegripligt. Fast, jag hejade faktiskt ändå. Man kan ju inte hålla på med alla regler jämt och ständigt.

Ett undantag jag gör är att inte ha så himla långa strumpor: någon måtta får det allt vara med cykelbrännan! Men jag tror jag fick till det korrekt med kedjan på stora klingan nedan på bilden eller hur? Dessutom fikar jag även när jag inte cyklat 6 mil (detta kanske också är en myt?).

Jag har noterat att man ska vända glasögonen upp och ner när man har dem på hjälmen men det är oklart om det bara gäller mtb? Däremot sitter bågarna på glasögonen utanpå första remmen på hjälmen, jag vet inte om det är snyggare än att ha dem innanför – men faktiskt lite bekvämare.

Vilka fler regler finns – eller har du hört talas om? Det roliga med cykelregler är att de blir snackisar som man faktiskt kan skratta en hel del åt (medan man i hemlighet planerar att göra rätt nästa gång). Bryter jag mot några regler nedan?

 Kläder // Craft Sportswear. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear. Skor // Mavic.

Idag var det äntligen dags för landsvägspremiär på riktigt för i år. Egentligen tänkte jag cykla redan igår men jag hade varenda pinal förutom det viktigaste – hjälmen. Den är i en annan stad visade det sig. Jag köpte en ny. Dels hade jag tänkt köpa en ny i alla fall eftersom jag haft min gamla så himla länge, och så ville jag ha en som syns.

Det var en tjej inne på Cyklande tjejer (grupp på Facebook) som påminde om det: har du mörka färger så syns du extremt dåligt på cykeln i skuggiga partier. Och skuggiga partier kommer alltid, särskilt om man är solskenscyklare som jag.

Jag har väldigt sällan mörk tröja eller jacka på mig när jag cyklar. Det har nog aldrig ens hänt. Av samma anledning som ovan vill jag synas. Idag blev det vit cykeljacka (Craft Featherlight) och det var ironiskt att jag hade full vintermundering på mig när alla andra jag mötte kom i shorts och t-shirt.

Planen var att cykla tidigt imorse. Vid 6 gick jag upp och kollade vädret men när termometern visade 5 grader och det blåste rätt ordentligt på sjön så sköt jag fram planerna. Jag hade fortfarande 5 grader i huvudet när jag packade cykeln på bilen och körde mot Järpen. Det visade sig dock vara typ 20 grader – och jag var påpälsad med leg warmers, booties och underställströja. Tack och lov för min outfit så blåste det lite här och var så det blev bara för varmt i uppförsbackarna. Den första cykelbrännan får därmed vänta på sig.

Jag cyklade från Järpen bort mot Kall (väg 336) och tillbaka igen. Utsikten var magisk, solen sken och det mesta var fantastisk. Jag skrev förut att jag var nervös inför cyklingen och det är jag, men det släpper efter första tramptaget. Cykling är ju helt fantastiskt alltså. Har jag sagt det förut?

Jag lämnade in min Nishiki på Åre bikes klockan 12 och hämtade ut den strax innan klockan 17. Snabb service! Bra sådan dessutom. Nu återstår bara en sak: att faktiskt cykla.

Det stör mig lite att jag fortfarande ser mig som nybörjare på landsvägscykling, trots att jag faktiskt cyklat i några år och rätt många mil. Dels har jag så många proffscykelvänner med till exempel SM-guld (Jessica) eller som hör till de snabbaste triathleterna i Sverige på cyklingen på Ironman (Karin) och de härliga människorna på Craft Sportswear som liksom lever cykling och då framstår min solskenscykling med fotostopp som tja, lite blek. Dessutom är jag alltid nervös innan jag ska ut.

Nu ser jag fram emot cykelpremiären så att fjärilarna i magen kan lugna sig lite.

Finaste cykeln: Nishiki Limited. Mattsvart och snabb och en riktig proffscykel!