Vilken fantastisk dag det här blev till slut. Jag pratar inte bara om Kallas fantastiska skiathlonlopp där hon öppnade OS med ett silver, och grymma Marit Björgen som tog guldet och som faktiskt skulle kunna ta guld i allt hon kör i OS. Nej, jag pratar också om vädret. Detta väder som kan skilja sig så mycket åt från en dag till en annan att det är ett ständigt samtalsämne för oss svenskar.
Morgonen började dimmigt. Jag lÃ¥g länge och drog mig i sängen och gick upp lagom till damernas OS-start. Grabbarna stack ut i backen och jag letade upp mina längdskidor frÃ¥n förrÃ¥det. Sist jag använde dem var i julas – dÃ¥ vallade jag med klister. Jag öppnade dörren och spanade in vädret, kände lite pÃ¥ snön och skickade iväg sms med vallafrÃ¥gor till mina experter Viktor och Malin. Sedan började jag rengöra skidorna för jag insÃ¥g att klister inte var vad som skulle funka bäst i spÃ¥ret idag.
Efter grön base wax vallade jag med lila och Ã¥kte iväg till spÃ¥ren i Björnen – à res längdskidcenter. Solen strÃ¥lade, granarna var snötyngda, himlen var knallblÃ¥ och ett gäng hundspann var ivriga att komma iväg. LängdspÃ¥ren var riktigt fina och jag hade bra fäste (lite sämre glid dock) och skidade runt och tänkte pÃ¥ hur jäkla bra jag faktiskt har det. Vilken lycka att fÃ¥ uppleva sÃ¥dan här natur kombinerad med stillhet och tunga andetag. Hjärtat skrattade inombords.
LängdÃ¥kning förresten, det kan vara det jobbigaste jag vet i träningsväg. Jag Ã¥kte Tjejvasan för nÃ¥gra Ã¥r sedan och är väldigt nöjd med mitt lopp – men sÃ¥ mycket mer än 3 mil skulle jag inte orka med. SÃ¥ som jag upplever det är 3 mil skidor mycket jobbigare än ett marathon. Och mycket jobbigare än mÃ¥nga mil pÃ¥ cykel. Därför är jag otroligt imponerad över alla VasaloppsÃ¥kare och tycker att det är fascinerande att mÃ¥nga förundras över ultralöpare – men i samma andetag inte ens reflekterar över hur mÃ¥nga som tar sig igenom de 9 milen mellan Sälen och Mora och hur starkt det är!
