Det blev två och en halv timme kvällsrull ikväll; på skogsväg och grusväg och lite skrovlig asfalt. Genom skog och förbi ängar och hagar. Till doft av nygödslad åker och nysågat trä. Och så den gyllene kvällssolen – en makalös golden hour.

Det är för alla dessa upplevelser som jag cyklar. För att se allt, känna allt och dofta allt. För fartvinden och uppförsbackarna. För att få kämpa lite och för att få njuta av belöningen; en utförslöpa, lite medvind, ett lyckorus.

Fy tusan alltså vad jag tycker om att cykla!

Det blev min cyclocross ikväll igen. Jag måste köpa nya klossar till mina skor som jag har till min landsvägscykel; de är för slitna och har gjort sitt. Eftersom jag snabbt fick tänka om och byta ett kvällspass på mörkgrå och fin asfalt till några timmar i skogen på tomma och tysta snirkliga vägar där jag inte möter någon.

Jag gjorde snabbt en karta i huvudet och satte av. Jag valde mina Belle cykelbyxor som är hellånga – och en tunn underställströja och en supertunn Featherligt cykeljacka upptill. Hjälm och mina glasögon från Bliz på huvudet – och så mina sommarhandskar!

En detalj i mina cykelkläder som jag är väldigt noga med är mina strumpor. Jag vill att de ska vara riktigt rena och riktigt snygga. Ni vet hur vita plagg inte alltid är så vita när man tvättat dem några gånger? Jag kan absolut inte ha sådana urtvättat vita strumpor när jag cyklar; antingen ska de vara kritvita eller så ska de ha någon annan snygg färg. Idag fick det bli rosa eftersom mina kläder var rosa och lila.

Cyklar jag barbent så går jag däremot gärna emot cykelreglerna lite och väljer ankelkorta strumpor och inte de lite högre som är så klassiska för cykelsporten. Men det ska vara vitt! Och när jag cyklar landsväg vill jag ha vita skor!

Såhär såg det ut ikväll. Det var ljummet och ljuvligt och alldeles fantastiskt.

Kvällen cykelpass var efterlängtat. Så många gånger som jag tänkt ge mig ut men som det strulat och jag inte kommit iväg. Men nu så: med laddat batteri (jag kör elektroniska växlar på min Nishiki Limited), med rätt skor och pedaler, med riktiga glasögon – och med rätt väder. Ja, förutom att det blåste motvind då.

Jag vidgade vyerna lite och körde Runemo-Freluga-Stagårdsvägen och Anneforsvägen mot Finnfara och fram till Annefors. Sedan tog jag höger och körde Alfta-Runemo. Det landade på runt 55 kuperade kilometrar men knappt en enda meter där lupinerna inte stod som en tyst hejaklack längs vägen. Solen kastade sina sista strålar på mig när jag svischade förbi de djupaste björnskogar.

När man tar höger från Stagårdsvägen och kör Anneforsvägen ut ur Bollnäs tar man snart sikte på en raksträcka som aldrig tycks ta slut. Den går uppför tills den når himlen. Uppförsbackarna slutar inte där utan håller konstant i sig till Annefors ungefär. Det kändes rejält i mina cykelovana ben. Första chocken kom den första milen. Det var inte ett dugg kuperat men bara att sitta på cykeln var ovant för dem som numer mest är vana vid att springa.

Sedan kom backarna. Energin var det inget fel på, inte heller att jag inte hade vattenflaskor på cykeln (hade inte rätt sort hemma och det där är ju noga) men det gick ju så mycket uppför! Går det uppför så går det nedför, men det går ju å andra sidan bra mycket snabbare.

Uppförsbackarna pirrar mysigt i benen just nu, som ligger upplagda på soffan framför TV:n samtidigt som vädret blir allt sämre där ute. När jag kom hem tändes grillen och jag fick en mojito i handen. En finfin söndagskväll i sommartid!

Cykling är förbaskat härligt alltså. Jag är lycklig efter varje runda. Och varje gång jag cyklat undrar jag varför jag inte cyklar oftare? Jag älskar, älskar, älskar att cykla!

Finnfararundan som jag cyklade är mer kuperad än El Diablo tycker jag, så det var bra träning. Och är du nyfiken på cykling har du väl inte missat detta?

Tröja // Glow från Craft. Byxa // Glow Bib från Craft.

Skor // Mavic. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear.