Det är inte varje dag man vaknar upp en morgon utan att veta att man till kvällen står som ägare till en ny lägenhet. Det är så overkligt hur miljonköp kan ta cirka några sekunder. Hur bud trissas upp som om man spelar spel med låtsaspengar. Men när verkligheten kommer ifatt så är det ändå riktiga lån man ska leva med. Men också riktiga känslor.

För mig är det viktigt att trivas där jag bor. Jag vill känna något härligt inombords när jag slår portkoden in till huset och öppnar entrédörren. Jag vill tycka om det jag ser när jag går fram till fönstren och tittar ut. Därför blev det aldrig den där snygga ettan i Gamla stan med utsikt över en asfaltstom innergård när jag skulle köpa min allra första lägenhet. Därför går jag alltid fram till fönstret det första jag gör när jag är på visning.

Just därför är det ju också lite speciellt att vi precis köpt en lägenhet som jag själv inte sett i verkligheten. Min sambo har förmodligen våndats lite när han gått på visningar på egen hand. Han har skickat filmklipp från vinklar och vrår i olika lägenheter och försökt ta på sig mina glasögon.

Det har varit väldigt spännande och roligt att läsa vad ni tror om mig i det här inlägget. För vissa är det här med att flytta en rätt så stor sak, men för mig har det aldrig varit särskilt dramatiskt. Jag tror att många av er redan förstått det om mig!

Jag har inga problem med att lägga saker bakom mig så länge det är något nytt och spännande jag får se fram emot. Därför tackar jag för tiden på Kungsholmen, med kristallströsslad kyl och sovrumsutsikt mot en stjärnhimmel och ett tornrum jag alltid varit nyfiken på. Därför ser jag också fram emot att få kliva in här för första gången om bara några veckor: