Det finns lyx och så finns det lyx. Bland alla femstjärniga hotell, uttänkta upplevelser i en uppbyggd värld och påpasslig service så finns det ändå en grej som slår allt det där: en måltid på fjället gjord på färska ingredienser, med makalös utsikt, härligt sällskap och utan stress. Typ såhär:
Katrin var förbi à re en sväng under sina sista semesterdagar och jag kunde bjuda på solsken men blåst. Det var runt 16-18 grader i byn men uppe på à reskutans topp blåste det 16 sekundmeter och det var skönt att dra ner mössan över öronen.
Vi tog Kabinbanan upp och gick den sista biten till toppen. Sedan valde vi den svarta leden (led nr 215) nedför berget – den gÃ¥r bitvis väldigt brant nedför och det gällde att hÃ¥lla tungan rätt i mun. Efter ett tag anslöt denna led till den jag sprang pÃ¥ Lillskutan för nÃ¥gra veckor sedan, och ungefär här valde vi att stanna för middag.
Katrin är fenomenal på det här med mat på fjället. Hon packade upp trangiakök och ingredienser; avokado, bacon, halloumi, färsk koriander, paprika, röd lök och små tortillabröd. Sedan brassade hon igång och så åt vi tortillas till middag och pratade om fjälltopparna vi såg rakt framför oss. Cirka hur bra som helst och en upplevelse som verkligen växer på mig ju mer jag tänker på den och minnena från igår.
Efteråt promenerade vidare och det är rätt så fantastiskt när man vänder sig om och inser toppen som man just kom från. Och hur à reskutan egentligen är formad! Vi kom ner precis vid Totthummeln och tog den vältrampade stigen nedför Totthummeln och tillbaka till Kabinbanans dalstation igen. Då hade solen hunnit bli alldeles gulvarm och så småningom nästan hunnit ner bakom berget. Det blev en fin fjällkväll på nästan sex timmar och väldigt mycket andrum och kärlek till själen. Tänk om jag hade kunnat ge det till alla som behövde!
Som om inte kvällen var nog sÃ¥ bjöd den tidiga natten pÃ¥ säsongens första norrsken – som Katrin fÃ¥ngade pÃ¥ bild!
