Att springa när det är jävligt är något av det bästa jag vet. Regnrusk på hösten eller kallt och mörkt och snöigt på vintern. Ikväll var det -10, vilket inte är jättekallt jämfört med hur det kan vara, men ändå kallt på det stora hela. Det är just då som det är som bäst. Den där bubblan som stänger in en i sin egna värld är som närmst när vädret är som värst. Och den där bubblan är härlig!

Dagens löpning har inte så mycket med 14 att göra, apropå dagens datum. Det får bli 14 axelpressar med gummiband istället…

När jag kom hem hade kondensen på mina hörlurar frusit till istappar. Nästan som den här gången då hörlurarna var alldeles vita!

Under kvällens runda på ca 40 minuter (och en intensitet på ca 75-80% av max) hade jag på mig:

> Trosor i funktionsmaterial från Craft, sport-bh från Casall och strumpor i merinoull från Smartwool

> Baselayer i merinoull från Smartwool (PhD light zip)

> Defense tights (som förut hette WP stretch, mina allra bästa vintertights) från Craft och Defense jacket (hette också WP stretch) från Craft.

> Craft light thermal hat och Craft Weather glove

> Icebugs (vet inte vad modellen heter)

Det var en perfekt klädsel för mig ikväll; det var kallt när jag tog första steget utanför dörren – men jag frös inte alls under själva löpturen.

Kläder för vinterlöpning – mina bästa tips:

> Vintershorts, typ vinterns smartaste grej!

> Vinterlöpning, så ska du klä dig!

> Min artikel för Metro om lager på lager

Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.

Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.

Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.

Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!

Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:

> Rullande backintervaller (20 min)

> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten

> Här är en bit av backen!

Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?

Åre by kl 23.00 en torsdag

Det var nog lite tur att jag aldrig kollade hur kallt det var ute – på riktigt – innan jag knöt på mig mina Icebugs och begav mig iväg. Jag snabbkollade bara appen som sa -11 grader, och så kikade jag ut genom fönstret och det var alldeles supersoligt. Jag är inte dummare än att jag kan lägga ihop ett och två och vet ungefär precis hur fruktansvärt vackert det är ute när det är alldeles fasansfullt kallt, men kanske var det också därför jag begav mig ut. För att få leva en stund alldeles mitt i det.

När jag kom hem visade termometern lite mer än -20 grader. Snön var alldeles sträv och kärv och decembersolen som är blyg men bländande, gnistrade mellan träden.

Jag tassade med små, korta steg mellan snötyngda granar och hus som höll värmen med sprakande brasor och kaminer. Det är i alla fall på det sättet vi gör här hemma – matar vedträd efter vedträd in i vår kamin som ger en behaglig värme i vardagsrummet till kopp på kopp med förmiddagskaffe.