Efter att ha varit ute och plockat hjortron för första gången förra veckan blev jag fast. Det är roligare att plocka hjortron än blåbär tycker jag – mest för att jag gillar utsikten bättre.

Igår eftermiddags rullade jag upp till Ullådalen och gick på blöt myrmark mot Lillåstugan. Jag kunde se att många gått här före mig men jag hoppades ändå hitta bär som ingen annan hittat.

Efter att ha tagit av från stigen några hundra meter så hittade jag mina första hjortron som tryggt klamrade sig fast lite lätt dolda under en fjällbjörk.

Ibland är det svårt att se de små bären. Man ser ett alldeles gyllene hjortron snett framför sig men när man kollar ner på sin fot så har man ett helt gäng precis under näsan.

Trots att jag nästan fyllt min plastbytta så hade jag svårt att slita mig. Solen skulle just gå ner bakom Mullfjället och jag promenerade ner mot dalen igen.

Ullån porlade stilla under bron men lite längre bort hörde jag forsen. Och eftersom solens sista strålar fortfarande nådde till vattnet så tog jag en promenad neråt ån och badade myrblöta fötter i det friska fjällvattnet.

Från Ullån hörs ofta glada barntjut under varma sommardagar såsom den idag. Det här kan vara världens bästa vattenland som naturen gett oss.

När jag kom hem rensade jag hjortron och rårörde med socker. Min frukost är räddad.

Igår eftermiddag följde jag med en annan Sara upp på fjället; vi letade efter det där magiska gulden som finns där ute just nu: hjortron! Hjortron växer på blöta myrar eller i gränslandet mellan myr och det torra lite högre upp. De har börjat mogna precis nu, även om de förmodligen är allra bäst om några dagar.

Att plocka blåbär och hjortron och kantareller hör till de där härliga grejerna jag är dålig på. Jag har för dåligt tålamod och tröttnar snabbt. Dessutom blir jag galen på mygg och knott och spindelväv. Men, det var en härlig tur på fjället och det var faktiskt kul att plocka hjortron – dessutom i trevligt sällskap.

Grejen med hjortron är att se de små rackarna. Det är väl lite som med svamp tänker jag? Men, ser man ett litet guldigt bär där nere på myren så ser man snart fler.

Nu återstår att se vad jag ska göra med mina två-tre deciliter med hjortron. Kanske äter jag det till bananpannkaka som Sara föreslog, eller till glass – eller min favoritkombination som mormor gör: lax och hjortron!

Efter vår tur på fjället slog vi oss ner vid Ullån och badade fötterna. Vi satt där en bra stund i solen och hade det allmänt bra, så som man ska ha det en fin onsdagseftermiddag.