Redan i ett cirka två år gammalt avsnitt av min pod Träningsglädje TALKS sa min vän hälsostrategen Annie att det är ingen hälsotrend vi har haft – utan en prestationstrend. En nummerlappstrend. Det ska tävlas och presteras och maxas åt alla håll och kanter.
Det är klart att det blev hetsigt – och begreppet hälsohets blev ett allmänt skällsord för de som tog långpasset före vardagsfrukosten och gjorde semla av chiafrön.
Men; hälsotrenden är på gång att göra intåg – ja, den har redan gjort det. De första tecknen har smugit sig på; har du tänkt på hur det operfekt perfekta är det allra hetaste? Många av våra förebilder i sociala medier är personer som gått igenom svåra saker (utbrändhet, alkoholism, depression) – vilket ger dem någon form av djup och trovärdighet i sin syn på hälsa. Likaså har mindfulness gjort intåg som årets starkaste hälsotrend vilket går hand i hand med det operfekta – och att vara förlåtande inför det.
Jag har under några dagar haft den här artikeln uppe som en egen tab och inte förmått mig för att stänga ner den. Det är en trendspaning som sammanfattar att det är tydligt att trenden gått från träning till hälsa; ”från frenetiskt flåsande och jakt på idrottsliga resultat till olika sätt att sänka pulsen för att långsiktigt kunna prestera bättre på jobbet eller i relationen”.
Bland exemplen nämns Google och Apple som satsar på långvarig hälsa snarare än pulsmätare – och så tas exemplet Arianna Huffington upp (grundare av Huffington Post). Hon efterlyser ett tredje framgångsmått i världen (förutom makt och pengar). ”Hon efterlyser är balans mellan arbete och livet utanför”.
Arianna lär ha sagt: ”med professionella mått mätt var jag framgångsrik, men utifrån vilken sund definition som helst, om du ligger på golvet i en pöl av blod, då är du inte framgångsrik”.
Jag läste häromdagen också ett råd som en psykolog skrivit i DN. Hon tog upp begreppet hedonisk adaption som handlar om att känslan av lycka snabbt klingar av; vi vänjer oss alltså snabbt vid att ha fått det där jobbet till exempel – eller den där bekräftelsen eller den där resan vi vann, eller vad det nu kan vara. Alltså; vi blir inte långtidslyckliga av stora positiva saker som händer oss.
Psykologen skriver att ”det är frekvensen av ögonblick av lycka som får oss att må bra, inte styrkan på dem”.
Jag har skrivit om lycka flera gånger förut – eftersom ämnet intresserar mig och jag vill kunna äga min egen lycka. Vilket jag tror att vi kan – bara vi kontinuerligt jobbar på det. Här är fler inlägg på samma tema:
Vilket ansvar har vi att ta hand om vår hälsa?
Bilden ovan är för övrigt från när jag sprang Jämtlandstriangeln en dag för något år sedan!
