Ju mer man tänker på hälsa desto krångligare blir det. Särskilt när man tänker på individhälsa och folkhälsa. Jag kan tycka att samhället egentligen inte har något att säga till om vad gäller individhälsa i sig – men – den samlade individhälsan blir i praktiken folkhälsa och det är en statlig angelägenhet.

Samtidigt som hälsotrenden väller över oss så finns det också de som går motvalls. Som verkligen hävdar all sin rätt att äta vad de vill när de vill och inte fan ska någon komma och säga att man borde göra si och så för man har ju all rätt i världen att göra som man vill och det ska ingen ta ifrån en.

Jag tycker det här är problematiskt. Inte vad enskilda individer gör, men på ett samhällsplan. Vad har individen för ansvar gentemot samhället egentligen?

Vad tycker ni om jag skriver såhär:

Varje individ har ett ansvar att om inte för sig själv, så för samhället, agera på sådant sätt som man förmår och klarar av för att må så bra som möjligt. Detta ansvar utgår från vilken föda vi konsumerar och hur vi rör på oss och motionerar. Att välja handlingar som tar oss mot ett bättre välbefinnande.

Jag menar; om nu en god hälsa är grunden för vilket vi bygger ett produktivt liv med ett långt arbetsliv och dessutom har bättre förutsättningar för lycka, ja då vinner ju både staten och individen. Fast de som förlorar är ju såklart de som ligger på sofflocket och moffar skitmat trots att de hävdar lycka på individnivå.

…finns det någon som forskning som hävdar att man som individ mår bättre när man ligger på sofflocket och moffar skitmat förresten? Kanske inte just det i sig, men att man har friheten dels att välja och sedan förmågan att faktiskt ta action på sin frihet.

Min åsikt i det här låter jag vara osagd för det är problematiskt. Jag är en person med rätt så liberala värderingar men samtidigt har jag svårt att få ihop att när vi nu har så hårda restriktioner på alkohol och rökning, och förmodligen skulle ha det även om konsumtionen bara drabbade en själv, så är vi så liberala när vi gäller soffsitteri och skitmatskonsumtionen.

En utmaning handlar om att definiera vad som är skitmat, förstås. Det bråkas ju fortfarande om fett som en bov i kostcirkeln och att definiera vad som är bra och dåligt kommer förmodligen inte att redas ut på lång sikt eftersom det finns så olika läger. Men nog är vi många som kan enas om att överdriven sockerkonsumtion är dåligt; ändå slipper sockret skampålen gång på gång, upplever jag.

Jag menar; många bänkar sig i TV-soffan när det bakas tårtor men rynkar näsan åt bulletproof coffee.

Oproblematiskt är det som sagt inte, men jag funderar ändå på det. I mitt huvud krockar mina liberala värderingar med det ansvar vi faktiskt har gentemot samhället och det går inte ihop sig riktigt.

Vad tycker och tänker du?