Vad vore en sommar, eller ens ett par dagar i Halmstad, utan en tur på Prins Bertils stig? Åh vad jag har gått och sprungit och bloggat om den här vackra strandpromenaden många gånger. De gånger jag sprungit hela, från slottet i Halmstad ut till Möllegård, är dock få. Oftast nöjer jag mig med 13 km till Tylösand och tar bussen hem. Men idag var det prick 100 dagar kvar till Dublin marathon så då passade det bra med 18 km till Möllegård och cappuccino och glass på Riccardos.

Jag tänkte ge mig iväg redan på förmiddagen med så började det tvärt att regna så då tog jag en tupplur istället. Det vackra sommarvädret återvände efter lunch så då snörde jag på mig skorna igen och satte en pod (Kjell Enhagers Sommar i P1) i öronen.

Även om Prins Bertils stig hör till de vackraste vägarna jag sprungit så är det mentalt jobbigt varje gång. Eftersom jag sprungit här så många gånger vet jag var jag känner mig pigg – och var jag brukar känna mig trött. Strax innan Grötvik har jag till exempel alltid en dipp, fast mellan klippstranden efter Grötvik och fram till handikappadbadet och Svärjarehålan brukar jag känna mig pigg. Det där slår aldrig fel, och nu har det liksom satt sig som en vana.

Vid varje besök i Halmstad är en löptur längs Prins Bertils stig ut mot Tylösand ett måste. Eftersom solen strålade så var det längs havet som jag spenderade dagen.

Det är 12-13 km från slottet i Halmstad till Tylösand men vill man kan man också springa resterande 5 km till Möllegård och äta glass på Riccardos. Det gjorde inte vi. Jag köpte mig en Magnum istället när vi tog bussen tillbaks till stan.

Det var fullt med folk på Prins Bertils stig idag; löpare och cyklister och de som bara var ute för det fina vädrets skull. Här och var satt folk och grillade och hade picknick och på flera ställen stod fiskare en bit ut i vattnet och provade lyckan.

Det var soligt men bitigt ute, och jag kommer springa i tunn underställströja tills det blir i alla fall runt 12-15 grader ute. Bästa kombon är tunn underställströja och tunn löparjacka tycker jag. Dessutom hade jag på mig solglasögon idag; det räddar ögonen när solen gnistrar i havet.

Glasögon // Bliz Eyewear. Jacka // Craft focus hood jacket. Tights // Craft Delta compression.

Och så kom lördagen och medan jag fixade hemma gick mamma och pappa bort till Feldts och köpte nygräddat surdegsbröd. Och vi dukade upp till frukost och hade ingen brådska alls. Jag lade på så mycket avokado som möjligtvis fick plats på mackan och strösslade över både salt och nymald svartpeppar.

Havet leker alltid vilde när mina föräldrar är här men det fanns inget annat alternativ än att vi skulle åka till Lynga strand och hänga där ett tag. Ligga på en filt i solen – för ligger man platt på stranden är det nästan lä. Och de vuxnaste två sprang och badade som två små barn som inte kunde hålla sig och jag väntade på torra land med handduk.

Sedan åt vi kardemummabulle och drack den ljuvligaste av jordgubbssaft från saluhallen i Höganäs som vi var på i fredags.

Lite senare parkerade vi bilen i Tylösand och promenerade de sista fyra kilometrarna längs Prins Bertils stig ut till Riccardos i Möllegård. Vi var förtjänta av Halmstads bästa glass och jag valde så många smaker jag kunde fylla den där bägaren med för vi skulle ju promenera hela vägen tillbaka också. På slutet tog vi en omväg förbi alla husvagnarna på campingen; grillarna var redan tända och långborden var dukade.

Vi kom på att räkor och kräftor skulle sitta så himla fint till middag men det tyckte alla andra också för allt var slut i affären. Så vi valde stora krabbklor, rökt makrill, varmrökt lax och skagenröra istället. Och ostar och några härliga marmelader från Särdals Kvarn i Haverdal.

Men innan middagen dukades fram var vi tvungna att titta till stranden på östra sidan stan också, och framförallt kika på alla miniatyrhusen som får en att häpna med sin detaljrikedom och sina pytteträdgårdar. Kanske Halmstads sötaste! Men favoritstranden rår ingen annan strand i Halmstad på; det är till Lynga man ska åka. Här är ljuset alltid magiskt och här kan man alltid välja sin egen plats. Här räfflar sig stranden alltid under fötterna i vattnet och här är gudagott att vara.