Det är på pricken två månader sedan jag var i Nice en vecka. Eller, mer korrekt ska jag säga att vi var ungefär i Nice och den allra största delen spenderade vi inte alls i Nice. Jag ska berätta varför!

Vi åkte till Nice i början av maj eftersom jag ville ha sommarkänsla under en tid då man tycker att våren varit evighetslång hemma i Sverige och man spricker av allt tålamod man måste uppbringa i väntan på ljumma kvällar och fullkomlig grönska.

Nice är därför en väldigt bra idé i maj. (Det är för övrigt också New York!)

Vi hyrde en villa via Airbnb som låg uppe i bergen och så hyrde vi en bil så att vi kunde åka runt bäst vi ville. Och som vi åkte runt!

Redan första kvällen hade vi gjort en hel del mil i bilen och den omedelbara känslan var att Nice inte skulle bli höjdpunkten på den här resan. Den känslan väckte sig allt starkare under veckan. Nice har en gigantisk strandpromenad och Nice har Hotel Negresco. Men jag tyckte inte att Nice var särskilt vackert eller särskilt mysigt. Staden kändes både sliten och tråkig.

Om jag skulle åka tillbaka till just Nice igen så skulle det vara för en helg under våren där jag checkade in på Hotel Negresco och knappt rörde mig därifrån annat än till stranden tvärs över gatan. Jag skulle gå från hotellfrukosten till en kaffe eller ett glas rosé på ett strandcafé och sedan tillbaka till terassen på Negresco igen. Förmodligen skulle jag springa på strandpromenaden också.

Frukosten på Hotel Negresco var fantastisk. Vi var också där en annan gång och satt i deras bar och drack rosé (som vi gillade så mycket att vi åkte till vingården och köpte med oss flera flaskor). Det är ett galet hotell som förvånar var man än går. Äter man frukost inomhus så är det att sitta mitt i en karusell.

Men – jag vill gärna åka tillbaka till andra ställen på franska rivieran. Gamla Antibes var fantastiskt mysigt med sina små restauranger, serveringar, lyxhamn med små och gigantiska båtar och smala gränder och pittoreska kvarter. Marknaden med mat och grönsaker var fantastisk (om kvällen förvandlas den till konstnärernas paradis) och fotoögonblicken var oändliga.

Här är massvis med bilder från Antibes! Här kan jag verkligen tänka mig att bo några dagar och upptäcka allt som finns runtomkring till fots. Det kändes lugnt och vänligt – missa inte den långa promenaden som börjar vid stranden Plague Garoupe!

För en oförglömlig lyxhelg skulle jag boka in mig på Chateau De La Chevre D’Or i byn Eze som är ett av franska rivierans finaste hotell. Miljön runtomkring hotellet är helt galen med en drömträdgård som var tokigt knasig och därför helt ljuvlig. Det är byggt högt uppe på ett berg som numer är en medeltidsruin med några restauranger och några hotell. Knäppt och fantastiskt med ljuvlig utsikt.

Det tredje stället jag kan tänka mig att bo på igen – efter vår första resa till rivieran – är Haut de Cagnes. Det är också en bergsby med jättesmala vägar och medeltidskänsla. Här skulle jag kunna tänka mig en långhelg med mycket lugn och ro. Jag skulle ta med mig en trave böcker och jag skulle sitta och dricka rosé på någon av restaurangerna som tronar på toppen.

Här finns alla inlägg från vår vecka på franska rivieran med mina favoriter från alla våra utflykter till olika ställen runt omkring; t.ex. Saint-Jean-Cap-Ferrat (rivierans hemlighet) med ljuvliga Villa & Jardins Ephrussi de Rothschild. Eller Gorges du Loup.

Även om jag gillar att resa så finns det ställen som jag gillar mer (Prag, New York eller London till exempel) och ställen jag gillar mindre (typ Berlin).

Nästa ställe som jag är nyfiken på är att utforska Mallorca!

Mellan Nice och Monaco ligger byn Eze och hit åkte vi häromdagen. Vi promenerade upp till toppen av ett berg 429 meter över havet och till slottshotellet Chateau De La Chevre D’Or som är ett av Rivierans finaste hotell – och som ligger i en medeltidsruin. Det är ett helt galet ställe!

Eze är som uppbyggt i flera platåer och i medeltidsgränderna trängdes några små butiker och lite olika restauranger. Egentligen bor här bara ett tjugotal personer så de flesta människorna du ser här är gäster och besökare. Här har man sagolik utsikt över den franska rivieran från en av de allra vackraste byarna i området enligt många.

Jag fick en läsarkommentar i inlägget från Haut de Cagnes om att också Eze var något utöver det vanliga – och det stämmer verkligen!

Det var smalt och vindlande och helt fenomenalt häftigt. Men – ingenting slog ändå upplevelsen av den totalt galna trädgården som balanserade på bergsväggen med utsikt över havet och horisonten. I olika etage och små rum gömde sig alla slags blomster och snudd på verklighetstrogna statyer av elefanter och giraffer och hästar, sköldpaddor och andra ståtliga djur. Knasiga fontäner trängdes med andra detaljer som gjorde allting så knäppt och tokigt men fullkomligt fantastiskt.

Ju mer man vandrade i kringelikrokarna desto mer upptäckte man. Ett trädgårdscafé med galen utsikt över havet! En pool där vattnet föll ur en staty! En entré omgiven av ett citronträd!

Vi åkte mot Eze på eftermiddagen och då låg bergsvägen inbäddad i tjocka moln. Framåt kvällen klarnade det upp vilket gav oss dramatiska vyer över havet med enstaka moln som steg upp från dalgångarna där nere.

På kvällen åt vi middag på en av restaurangerna på Chateau De La Chevre D’Or. De har dels en tvåstjärning Michelinrestaurang men även en mer casual restaurang som heter Eden som bjuder på spektakulära vyer över havet och vackra halvön Cap Ferrat. Jag valde en tryffelrisotto till förrätt och magisk hummerpasta till efterrätt. Sedan orkade jag inte äta något mer men njöt av mörkret som lade sig över berg och dal och tänkte att hit måste man ju bara åka igen!

Då vill jag promenera ner till stranden som kantas av pinjeträd och vandra några av lederna som går både vidare upp mot bergen och ner till kusten.