Jag har sagt det förut men alltsÃ¥, det pirrar en morgonlycka i kroppen när jag tassar upp frÃ¥n sängen i det svaga morgonljuset. Snart är det faktiskt knappt nÃ¥got ljus kvar alls pÃ¥ morgonen sÃ¥ det gäller att passa pÃ¥. Klockan 6 när jag öppnade ytterdrörren för en halvtimmes kravlös morgonjogg var det dimmigt – och lite smÃ¥mörkt.

I öronen hade jag den fenomalt bra intervjun med Erik Fernholm (leta upp ”FramgÃ¥ngsresor” i din podcastapp), en social entreprenör som just nu gör otroligt spännande saker med skolan i Halland. Man kan säga att det gÃ¥r lite hand i hand med mitt senaste podavsnitt.

När jag kom hem ägnade jag nÃ¥gra minuter Ã¥t kaffesnobberi. Jag fick en mockamaster när jag fyllde Ã¥r – och en kaffekvarn. SÃ¥ nu lagas det finkaffe här hemma varje morgon. Bor man i Åre har man den stora lyxen att bo nära tvÃ¥ av världens bästa kaffeexperter som toppat internationella tävlingar i t.ex. kafferostning – och vunnit svenska baristatävlingar.

Just idag valde jag inte toppkaffet från kaffeproffsen på Åre kafferosteri, men malde medelmåttiga bönor och lade dessutom i lite kardemumma i filtret. Medan min kopp bryggdes skummade jag mjölk och samtidigt hann jag också med att göra en ostpanerad omelett med spenat.

Jag älskar att ha tid på morgnarna. Varje morgon ser inte ut såhär. Ibland har jag en kvart på mig och det blir varken morgonjogg, frukost eller kaffe över huvudtaget.