Från bruset i Chicago till tystnaden i Hälsingeskogarna. Jag vaknade till solsken och morgonfrost. Tystnad och spetsgardin. Det är verkligen kontrasterna som gör livet.

Vi promenerade över åkern till mormor och morfar med en stor korg fylld med bröd; ett pressbud kom med glutenfritt från Fria bröd – tranbärslimpa, morotslimpa och så chiafrallor. Gott som den med ägg, ost och skinka och marmelad. Kaffe för morgonpiggheten och mormors svartvinbärsjuice för en trasslig hals.

Här spenderar jag hela min helg. Jag tänker mig lugna aktiviteter utomhus, kaffe i termos och solsken i blick. Vädret är perfekt för sådan här cykling, men jag får vänta lite. Med en vecka kvar till jag ska springa marathon så vill jag helst bli frisk igår.

Fler magiska morgnar:

Minns ni när Hälsingland bjöd på denna morgon? Åh så magiskt det var!

Denna morgonhimmel i Åre – helt galet ju!

…eller denna vintervackra morgon. Längtan till en dag som denna är stor just nu!

Sista hela dagen här i Chicago tog vi det lugnt. Det har vi nog gjort hela resan i stort sett. När vi flög över blev jag superförkyld och har känt mig rätt vissen hela veckan. Troligtvis är det därför min sambo just nu är lika förkyld som jag var för några dagar sedan; och varför han ”bara” sprang på 2.56 på Chicago marathon häromdagen – dagen efter fick han ont i halsen.

Vi spenderade förmiddagen på hotellrummet med lite jobb och annat fix som behövde matchas med rätt tider hemma i Sverige. När klockan blev 10 promenerade vi några kilometer downtown och frukosten på det här stället. Där satt vi länge, länge innan vi promenerade vidare och kikade i några affärer innan vi slog oss ner på ett café och drack te och åt macarons. Jag ägnade mig åt min favorithobby: att kolla på folk.

När det hunnit bli eftermiddag gick vi till The millennium park och kollade på The Cloud Gate – eller ”the bean” som det mycket populära och fascinerande konstverket i Chicago heter. Hela staden speglar sig i skulpturen som ser ut som en böna och ger en fisheye-effekt.

Vi tog en taxi norrut mot Lincoln park och passade på att promenera i parken. Ekorrarna sprang framför fötterna på oss och vi hann med en sväng på stranden i kvällssolen. Den här delen av Chicago heter The gold coast och det är träffande.

I Lincoln park finns ett zoo, Lincoln zoo, som är gratis och vi promenerade förbi apor och schimpanser och tigrar och ett lejon som tronade högt från en stor sten. Lite bisarrt är det ändå, att se sådana mäktiga djur i en stad när man så väl vet att de hör hemma i frihet.

Sista stoppet för dagen var på Chicago pizza and oven grinder company som en bloggläsare tipsat om. Här bakas pizzan upp och ner och blir en ”pot pie” och det kan ju låta hur knasigt som helst – tills vi kom på att det faktiskt är rätt så knasigt att beställa en Calzone hemma i Sverige också.

Det passade rätt fint att promenera hem i den ljumma kvällsbrisen. 40 minuter genom ett kvällsmörkt Chicago blev en mysig promenad med vardagslivet runt omkring oss. En fin sista kväll i en stad jag gillar massor!

Igår kväll fick jag min födelsedagspresent av min sambo – han hade bokat bord på restaurangen Sixteen i The trump tower i Chicago. Sixteen har två stjärnor i Guide Michelin och och är känd för sin utsikt över Chicago eftersom restaurangen ligger högt uppe i skyskrapan.

Vi valde en tiorätters avsmakningsmeny där man fick välja ut fyra av rätterna själva. Det är alltid kul när det kommer ut överraskningar på tallrikarna – den absoluta favoriträtten var ”roast lobster with pine, succulents and nora pepper romesco”. När vi fick en av de tidigare rätterna utbrast jag att det här är som att äta moln – det var en helt gudomlig konsistens. På den tallriken låg ”lightly cured sea trott and roe, aragula and sea lettuce”.

Jag gillade också en rätt som köket kallade för ”the green revolution” och som bestod av ”heritage heat, veal sweetbreads, artichoke barigoule, celery root”. För att inte tala om en av efterrätterna: ”Seedling farms’ caramelized apple, bourbon sabayon mousse and tobacco ice cream”.

Det är inte bara maten som är en upplevelse på en sådan här restaurang, utan även allt runt omkring. Hur rätterna presenteras, små finurligheter i porslinet – allting blir till en show i de små detaljerna. Sådant är kul tycker jag.

Restaurangen Sixteen ligger på 16:e våningen i Trump tower i Chicago, det är en skyskrapa som är rätt ny – den byggdes runt 2008-2009. Sixteen har haft lite olika antal stjärnor i Guide Michelin genom åren men de senaste två åren har den två stjärnor och de senaste tre åren är det kocken Thomas Lents som är köksmästare. Han har bland annat jobbat på flertalet trestjärniga krogar i Europa och USA.

Restaurang Sixteen är en av fem restauranger i Chicago som har två stjärnor i Guide Michelin. Totalt i Sverige finns tre restauranger med två stjärnor: Mathias Dahlgren Matsalen, Frantzén och Oaxen krog. Det finns desto fler restauranger med en stjärna, bland annat har jag varit på Ekstedt, Mathias Dahlgren Matbaren och Operakällaren (julbordet rekommenderas).

Jag tycker att mat är kul på en massa olika plan; framförallt är det kontrasterna som gör mat roligt. Jag kan älska en old school diner som Lou Mitchell’s – och jag kan verkligen uppskatta en high end restaurang som Sixteen. Det är blandningen som gör det!

> Här kan du läsa om min födelsedag som avslutades på Mathias Dahlgren Matbaren

Entrée till Sixteen på 16:e våningen i Trump tower, Chicago

Vi satt vid ett sådant här bord med uppsikt över restaurangen och panoramafönstren mot Chicago

”Matsutake mushroom, green apple and cured fluke”

En av mina favoriträtter: ”heritage wheat, veal sweetbreads, artichoke bariguole, celery root”

Ostar före efterrätterna

”Seedling farms’ caramelised apple, bourbon sabayon mousse and tobacco ice cream” – med kanadensiskt ice wine till

”Grapes from Klug farm, pickled ginger with oat and rye brown butter cake”

Avslutande sötsaker till notan…