Strax före jul köpte jag nya längdskidor för klassisk stil; ett par Fischer Twin Skin Race. Jag har haft mina förra längdskidor från Fischer i evigheter; de var de första skidor jag köpte och det var också skidorna som jag åkte Tjejvasan med 2012. Här är min race report från Tjejvasan – jag är fortfarande så himla nöjd med det loppet!
Hur som helst; efter att ha insett hur skönt det är med skejtskidor eftersom man inte behöver fästvalla dem – så ville jag ha ett par vallningsfria längdskidor även för klassisk skidåkning.
Jag pratar inte om sådana där vallningsfria som har fiskbensmönster och som tjuter när man åker på dem; nej jag ville ha ett par av den nya sorten. De med ”stighudar” på fästzonen som ofta kallas för ”skin” och som funkar i de flesta väder (fast inte när det blir blött i spåret, för då riskerar vattnet att frysa i de små håren).
Jag tycker inte det är särskilt kul att köpa saker som relaterar till längdskidåkning eller till cykling; många butiker med personal skulle behöva fräscha upp sina attityd till tjejer som vill köpa nya grejer. Lite som den gången en försäljare sa att jag skulle börja med bridge istället…
Hur som helst; igår eftermiddag gjorde jag premiär på mina Fischer Twin Skin Race 2016. Vi åkte till längdspåren i Edsåsdalen och allra helst hade jag velat åka något av spåren på fjället även om det var mörkt men det fick bli elljusspåret ändå.
Första varvet kändes bedrövligt. Jag tror aldrig jag åkt så dåligt som jag åkte det varvet. Ingenting funkade som det skulle; varken teknik eller mod.
Men till varv två gick det bättre; jag hade fått öva lite på utförskänslan vilket också gjorde att jag blev bättre kompis med skidorna så jag kände mig mer självsäker. Dessutom kom jag ihåg hur man åker rent tekniskt och det är en fördel när det gäller längdskidåkning…
Jag är riktigt nöjd med skidorna; jag hade bra fäste men ska glidvalla dem lite till nästa gång. Dessutom tycker jag att de är snygga!
Tyvärr måste jag köpa fler prylar; jag verkar ha tappat bort mina klassiska längdskidstavar och idag kom jag på att jag nog glömde dem i Tegefjäll när jag körde backintervaller den här gången i höstas. Igår åkte jag med mina skejtstavar men de är på tok för långa.
Lite mer lästips:
> Den gången jag gick på Mikaelas längdskidskola (tips om du ska till Funäsfjällen!)
> Den gången jag fick en skidlektion av teamchefen i Ski Team Pro Am (världens första proffslag för tjejer)
