Citatet ovan är måhända något som relaterar till breakups men är applicerbart på mycket. Jag är jobbigt high on life just nu, liksom på nytt medveten om allt som ofta är självklart men som är så härligt. Som att gå. Som att inte ha ont.

Jag har varit sjukskriven denna vecka men återgår till jobbet på tisdag efter påsk. Likaså här på bloggen; man kan inte sjukskriva sig selektivt tänker jag. Men jag vill kika in och säga ett snabbt hej. Igår testade jag gränserna med att gå till Berns och äta middag och fira min brors födelsedag. Maten var bra men stolarna var inte så bra för min rygg. Medan min bror försvann på vidare äventyr efter middagen och mina föräldrar slank in på ställe för jazz och vin så fortsatte jag hemåt. Och idag mår ryggen fint igen.

Gladast är jag nog att jag gått många tusen steg per dag och att jag inte känner något av det. I helgen åker vi upp till Hälsingland och jag ska gå långa skogspromenader med Hazel och inte ha ont ett endaste dugg. Lyckan i det!