Min bakgård är oändlig och vi skrattade igår när vi valde skogsstig och tyckte att det var härligt annorlunda trots att vi har hela Jämtlands fjällvärld att klättra upp på. Men ibland vill man ha en skogsstig och då åker man mot Vallbo (samma väg som mot Vålådalen) och tar en runda på Bäverkroken. Vi parkerade strax efter Fångåmon och fick den bästa delen stig som går längs med Fångån.

Vi körde helkväll med både after work och middag och under tiden hann hösten göra entré. På vägen tillbaka var skogen både guldig, rostig och röd och det var snudd på knasigt hur snabbt det gick från sommar till höst på bara någon timme.

Igår morse var det dessutom runt 4 grader när jag tog en morgontur upp till #sarasfrukosttopp. Mina mössor ligger i hallen och har redan börjat användas och det går knappt att tänka att jag kör underställ och en sprakande eld i kaminen medan det fortfarande är badväder och sensommarvärme längre söderut i exakt samma land.

Bäverkroken strax utanför Åre (i södra Årefjällen närmre bestämt) är en led jag hört om så många gånger, men aldrig kommit mig för att springa. Men, idag passade det fint med drygt en mils terränglöpning så jag och Hazel laddade för ett skogspass. För Bäverkroken är just det; en stig i skogen mitt i fjällvärlden.

Många som cyklar mountainbike pratar om Bäverkroken och googlar du lite på det så kan du läsa en och annan beskrivning. Mountainbike är inte min kopp med te men jag kan tänka mig att det är coolt att cykla en stig som är så smal – och så djup (lite som ett dike) – att det känns som att cykla i ett spår och det är liksom bara att åka med.

Jag har gått en del av Bäverkroken förra året när vi tog en omväg från Fångåmon ner till Ottsjöns strand. Men jag kom aldrig till den delen idag; för jag villade bort mig någonstans i Vallbo – precis där jag läst att det är knepigt skyltat. Jag hade sprungit 7.5 när jag kom till Vallbo, och sprang på några kilometer till när jag hamnade på samma ställe som jag redan sprungit förbi. Typiskt!

På det stora hela gjorde det inte så mycket – jag fick till ett löppass på någonstans mellan 11-15 km på stigar jag aldrig sprungit förut. Jag hade en fors bredvid mig nästan hela tiden och fick passera den roliga hängbron på bilden nedan två gånger – och kolla vilken hund jag har. Hon tvekade inte en sekund utan spatserade över hängbron som om hon inte gjort något annat, medan jag höll krampaktigt i linan vid sidan av eftersom hängbron var extremt gungig!

Bäverkroken är trots allt en bra runda om man vill springa relativt flackt i fjällen. Blanktjärnsrundan är också en relativt flack runda, liksom Ristafallsrundan som i jämförelse är absolut plattast. Nästa gång ska jag springa Offsjörundan runt Lyckans läger med utgångspunkt från Edsåsdalen, vilket namn va!

Vill man cykla mountainbike utan särskilt många höjdmeter kan nog Bäverkroken vara bra, jag har sett att en del ger den en svårighetsgrad på 3 (av 5). Jörgens är en annan klassiker, då får man nästan inga höjdmeter uppför – men väldigt många fler utför. Det är också en fin runda att springa, även om den är lite blöt just nu. Dessa bilder är tagna från Jörgens tidigare i veckan.