Så fick jag äntligen till det där passet som stått skrivet i min träningsdagbok så länge: 20 minuter rullande backintervaller. Och med det passet checkar jag även ut från marsutmaningen: att köra 10 backpass. Det har inte blivit rena backpass, ibland har det helt enkelt blivit andra slags pass med väldigt många backar…

Gårdagskvällen kändes slö och jag var trött. Jag passade på att göra något som jag aldrig gör annars: ta en powernap på kvällskvisten. Skälet till varför jag inte gör det är att det är så mysigt med powernaps att jag inte kommer upp, och det blir istället flera timmars halvsnoozande och sedan kan jag inte sova när det väl är kväll på riktigt.

Igår kom jag upp i alla fall. Och efter en halvtimmes dravel hade jag fått på mig träningskläder och lurar i öronen. Det var först när jag kom ut som jag fick fart på riktigt. 20 minuters backintervaller stod på schemat och 20 minuters backintervaller blev det. Pulstopparna nådde upp i runt 95% vilket var lite högre än jag tänkt mig men det spelade ingen roll, det var bara att köra!

Inför, och efter, backpasset spelade jag min nya Youtubefavorit, Jasmine Thompson, sådär högt att det krävs riktigt bra lurar för att göra en alldeles fantastisk röst rättvisa. Rena, klara toner som jag lätt hade kunnat maxa till bara för att det är så mycket power i rösten, trots att det är lugna låtar. Lyssna ska ni få höra (men bara om du har bra lurar):

Take me to church // cover av Jasmine Thompson

Chandelier // cover av Jasmine Thompson

Jag måste dela med mig av en grej. Det är ingen nyhet för dig som lusläst min blogg under lång tid för jag har bloggat om det förut men om du är som jag som snabbt blir uttråkad av saker i allmänhet och backar i synnerhet så ska du läsa noggrant igen.

1. Ge dig av mot ett klassiskt elljusspår. Som vi alla vet är elljusspår både korta och kuperade. Ett spår på mellan 1-3 km funkar därför hur fint som helst.

2. Värm upp i spåret i 10-15 minuter. Bry dig inte om tempo. Tänk att du ska värma upp – i n t e få mjölksyra efter 30 sekunder eftersom de flesta elljusspår alltid börjar med uppförsbackar av outgrundlig anledning.

3. Spring ett varv i elljusspåret och när du kommer till en bra backe; antingen kort och brantare eller längre och flackare, så bestämmer du dig för att göra typ 3 intervaller i just den backen. Måtta typ 3 lyktstolpar eller något sådant. Om det är ett krön; spring några meter extra så det hinner flacka ut och du får avsluta med ”skön” fartkänsla. Hitta typ 3-5 sådana ställen så får du riktigt bra backpass utan att hinna bli uttråkad vid tanken att göra mellan 10-15 intervaller i samma backe.

Jag gillar backintervaller. Det är ett enkelt sätt att bli trött på. Det går snabbt och det är enkelt. No fuss, bara köra. Oftast finns en backe rätt nära huset där du bor. Även den tråkigaste av backar funkar för att bli trött; till skillnad från långpass som kräver fina miljöer för att jag ska trivas bra.

Jag gillar backintervaller så till den grad att jag utmanar alla som vill att köra 10 backpass under mars månad. I min grupp på Facebook brukar jag lägga upp sådant som jag går igång på. Allt som oftast under devisen ”jävligt jobbigt”. I den gruppen finns utmaningen upplagd.

Under dagens backintervaller tänkte jag på att det är skönt när det är jobbigt. I alla fall när det är jobbigt under kort tid. Förmodligen eftersom den där jobbigheten är tacksam eftersom den är starkt kopplad till någon slags nöjdhet som är omedelbar och kickar igång ungefär när jag börjar flåsa som värst.

Känner ni också så: att det är skönt när det är jobbigt? Eller vilken träning är egentligen skönast?

 Outfit från Craft och glasögon från Bliz.