Ullådalen är det ställe i Åre dit jag åker året om. Terrängen funkar för allt: vandring, traillöpning, backintervaller, en picknick, utförsåkning, längd- och turskidåkning. Mest folk är det här om vårvintern; då skiner solen och skaren ligger hård. De inbitna längdskidåkarnas allra bästa favorittid på året – sommarälskarna har vid denna tidpunkt redan ställt in skidorna i förrådet. Och det är ju synd för det är en strålande fin årstid. Den femte på året!

Jag har en egen liten topp i Ullådalen: sarasfrukosttopp – ett säkert kort de gånger då fantasin tryter och man liksom inte orkar tänka ut något nytt. Som idag.

Så jag tog mina längdstavar, snörade på mig trailskorna och satte av mot ett backpass med målsättningen att bli trött. Det spelar ingen roll med vilken hastighet man tar sig framåt – det är helt beroende på underlag och lutning och 85% av maxpuls är 85% av maxpuls oavsett tempo.

Det blåste snudd på stormvindar ovan trädgränsen och det hade varit skönt med skydd mot öronen; men jag tog vändan runt om toppen och kom fram vid Rödkullens bergstation. Sedan sprang jag transportsträckan ner från Rödkullen till Ullådalen och var färdig med mitt pass. Bra söndagsträning: kort men intensivt.

Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.

Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.

Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.

Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!

Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:

> Rullande backintervaller (20 min)

> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten

> Här är en bit av backen!

Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?

Åre by kl 23.00 en torsdag

Häromdagen blev det backintervaller på lunchen. Egentligen stod det trappintervaller på schemat (här är min veckoplanering) men jag kom på att jag ville träna på ett annat ställe än där trappan finns (det finns ju inte många trappor i Åre värda ett gäng trappruscher).

Jag tog med mig Hazel och åkte upp till Tegefjäll. Det har blivit ett klassiskt tillhåll för min backlöpning. Framförallt för att det inte är så mycket folk här. Bra ställen för backar kan man nämligen hitta mest överallt här i Åre. Kommer ni ihåg den här gången när jag sprang intervaller i liftgatan? Eller den här drömdagen i sensomras (där syns också vägen jag springer på, fast jag håller till lite längre ner)!

Det blev 9 intervaller med stavar i händerna; jag tänkte att det var en bra grej att få lite överkroppsstyrka också. Backen var medellång och inte jättebrant. Med ”inte jättebrant” menar jag att jag kunde behålla mitt vanliga löpsteg.

9 är ett bra nummer. I mitt huvud delar jag in det som 3+3+3. De första 3 går snabbt att göra, och när jag går in på min fjärde intervall kan jag tänka att nu har jag nästan gjort hälften och efter min femte tänker jag inte ens hälften kvar. När jag kör intervaller handlar nästan allt om att lura hjärnan. Eller ja, så funkar jag när jag springer långpass också tror jag nog.

Ett tips när du springer intervaller är att vila genom att sitta på huk. Att sitta på huk är bra för hela kroppen – prova att googla ”sitta på huk” och du får upp en massa träningsbloggar och hälsosajter. Läs det här till exempel!

När du sitter på huk vill du sträva mot att ha hela fotsulan i golvet. Är du kort i vaden eller stel i vristen så är det här bra att öva på – särskilt inför skidsäsongen! Att sitta på huk är också bra för ryggen.

Jag brukar glömma bort att sitta på huk men leker gärna med Hazel när jag sitter på huk eller som idag – mellan intervallerna. I det här passet satt vi också på huk mellan intervallerna!

Det var nollgradigt men vindstilla och jag hade på mig kläder som skulle funka bra för ett kort och högintensivt pass:

Tights // Röhnisch Shape Jolie 7/8 tights som jag verkligen gillar eftersom mönstret är så fint på vaderna

Lager 1 // Craft Cool concept piece (egentligen en tröja för varma förhållande, så absolut inget underställ)

Lager 2 // Craft Facile halfzip som är en tunn mellanlagertröja jag verkligen gillar eftersom den är så stilren i designen

…och – Marit Björgens handskar! De är längdhandskar i läder men jag tänkte att det var lika bra att få feeling på riktigt nu när jag körde mina intervaller med stavar.

Apropå Marit Björgen; visst känner du till Björgenintervaller? De kallas också för norska superintervaller.