Och så hände det äntligen: den första snön kom till Åre. Inte bara som ett tunt täcke uppe på en topp man bara ser via en dålig webbkamera. Utan riktiga, stora flingor som singlat ner hela dagen.

Nordanvinden går in i märgen och huset har inte vant sig vid kylan ännu. När solen skiner så är här som ett litet växthus, men om kvällen sjunker temperaturen. På balkongen står ännu tomatplantan som inte riktigt visste vad den ville med sitt liv under sommaren. Två stackars gröna tomater hänger på en kvist. I en annan kruka växer sallad som jag skördade så sent som förra veckan. Jordgubbsplantorna har däremot för länge sedan emigrerat söderöver till en helt annan växtzon.

Även fast jag längtat efter uteträning och underställ så räknade jag inte med den där vinden från norr. Den som liksom kryper under skinnet. I alla fall inte just idag. Så jag tar baddräkten och går på spa istället. Simmar några längder och kryper upp på en bänk högt upp i bastun.

Tycker ni att den här bloggen har blivit som en enda stor reklamsajt för livet i Åre. Jag är ledsen men det går inte att undvika, det mesta har varit rätt så perfekt de senaste dagarna. I alla fall vädret. Och här uppe känns livet i allmänhet bra om vädret är bra. De gånger det har varit dåligt har jag faktiskt glömt, men det har nog hänt det med. Dåligt väder är lite som saker som gör ont: de hamnar liksom per automatik i glömska efter ett tag. Typ som att föda barn tänker jag?

Min sämbo (Kattas ord för när man är både sambo och särbo) kom upp igår och vi tog sista liften upp på berget utan någon särskild stig att ta sikte på. Vi hamnade på Jörgens: en härlig led att springa när man inte vill lämna Åre by. Jörgens är också en bra stig för de som vill cykla mountainbike.

Vi tog wc-liften upp och sedan gick vi upp förbi Olympiaplatån och bort mot toppen av Rödkulleliften. Sedan började stigen på riktigt: ner mot Stendalen och där vänder stigen tvärt och man springer liksom snett bakåt mot Ullådalen och korsar backarna. Det är behaglig löpning hela vägen och inget uppför alls tills man kommer till Bräcke. Men det är bara några hundra meter sedan går det utför hela vägen ner till Kabinbanan igen (fast den här biten är minst kul eftersom det är grusväg med lite stökig sten).

Jörgens är runt en mil lång. Perfekt för fredagseftermiddagar när man vill ha ett lagom lugnt äventyr och se lite fjäll men ändå inte vara särskilt långt från byn. Det är relativt enkelt att hitta förutom där man ska svänga snett bakåt, här finns en skylt som visar mot Ullådalen till vänster och mot Bjelkes gruvor (om jag minns rätt) rakt fram och lite höger men inget av det där är riktigt rätt för du ska alltså tillbaka nästan 360 grader.

Efter fjällöpningen gick vi till Dahlbom på torget och firade fredag på riktigt med Mojito, champagne och fantastisk Zinfandel. Jag ser fram emot ruggiga dagar och riktigt mustigt höstliga viner!

Vi tog WC-liften upp Kabinbanan Årets Craft WP stretch jacket – en vinterfavorit sedan fler år tillbaka. Här finns den   Grabben har på sig Craft thermal tights och top  Alltså denna bit av stigen – så fin!   Känner ni igen Långsvängen ner mot Rödkullen?

Den här kvällen! Som en sommarkväll med varmt instagramfilter. Jag valde att spendera den utomhus.

Och den här kroppen. Alldeles perfekt för den fungerar som den ska. Den tar mig framåt och uppåt och följer med mig överallt. Jag väljer att ta hand om den med kärlek.

 Jacka från Craft (ER jacket) och tights även de från Craft. Jackan var förra årets favorit, men den håller än. Så himla fin!!