Träningsglädje

I Nordomsjön i Särna har Katta byggt om en gammal lada till ett hus och eftersom det var några år sedan det projektet påbörjades och det numer är alldeles färdigbyggt och jag inte varit förbi så passade det utmärkt att den här helgen skulle tillbringas hos henne.

Särna ligger i Älvdalens kommun i Dalarna nära norska gränsen med runt 800 bofasta personer – även om helgens watercross-tävling hade 1600 betalande besökare. Just nu är det Särna festvecka och byn har levt upp. Vi har hört klassisk dansmusik om kvällarna från andra sidan sjön och basen har gått tung i några av bilarna som trafikerat byn fram och tillbaka.

I fredags kväll tog vi fyrhjulingen på utflykt i sommarnatten och åkte på små vägar i skogen under den rosafärgade himlen. Fartvinden lekte i håret och det var så roligt! Vi stannade till vid sjön och gjorde upp en eld och åt ostar och jordubbar och hade det inte ett dugg jobbigt alls.

I lördags tog vi sikte mot vattenfallet Njupeskär som är Sveriges högsta vattenfall med 93 meters fallhöjd varav runt 70 meter är ett lodrätt stup. Vi gick den drygt 5 km långa leden runt fallet och jag var såklart tvungen att gå fram till kanten till det jättebranta stupet och känna det svindla lite.

Vid en av de övre platåerna satte vi oss ner för picknickstund och drack kaffe och åt äggsmörgåsar. Klart värd picknickplats får jag säga!

Det var en populär dag för vattenfall och parkeringen vid porten till Fulufjällets nationalpark var i princip alldeles full. Det var mycket folk som promenerade den 2 km fint uppbyggda promenadvägen fram till fallet; men betydligt färre som orkade sig vidare upp till toppen på vattenfallet. Här, i princip ovan trädgränsen, är Fulufjället vackert kargt och platt och bjuder på fin utsikt över världen och här i krokarna står världens äldsta träd; Old Tjikko.

När vi kom hem igen körde vi bubbel; Katta korkade upp en flaska som serverades i hennes bubblande jacuzzi på baksidan av huset. Alla vet väl att ombyggda lador kommer komplett med jacuzzis? Och lite senare invigde vi hennes Muurikka nere vid sjön där vi åt middag med tända ljus.

Njutningen på hela dagen var övermäktig och jag somnade glad och tacksam över allt. Livets liv alltså!

I torsdags upplevde jag en alldeles särskilt kväll och natt; på en fjälltopp i Bydalen – där vi sov i sovsäck under bar himmel. Den drömmen som jag haft länge blev verklighet och med den allra bästa sortens kuliss: en solnedgång som varade ända in i evigheten, galet god middag som serverades i det gyllene kvällsljuset, en renflock som sprang förbi vår sovplats i natten och på morgonen en glödande soluppgång som var helt makalös.

Vi kom till Fjällhalsen runt klockan 19 igår kväll. Vi satte på oss ryggsäckarna som vi fyllt med god mat och började vandra uppåt fjället. Kvällen var varm och jag gick i t-shirt men hade med mig både underställ, vinterjacka och mössa. Det behövdes; det blir snabbt kyligt på fjället och det var skönt att få byta om till varma kläder uppe på toppen.

Efter ett tag vek vi av leden och promenerade uppåt i obanad terräng mot fjälltoppen vi hade tagit sikte mot. Där uppifrån hade vi fantastisk utsikt mot Storsjön och Åreskutan långt där borta som fortfarande var klädd i en del snö.

Gårdagens tur tog jag med Katrin och i vanlig ordning ansvarade hon för mat och utrustning – och jag ansvarade för vin och ved. Efter det här äventyret ska jag däremot köpa en egen sovsäck. Jag tyckte väldigt mycket om att sova under bar himmel och just nu känns det som större chans att jag kommer sova ute i finväder och i sovsäck igen än i tält, om jag ska göra det på egen hand. Dessutom innebär det mindre packning!

Katrin hade fixat kalixlöjrom som hon lade på råraka tillsammans med rödlök och creme fraiche och en ost som vi skivade och åt under matlagningen. Lite senare brassade vi på de korvar som vi själva gjort under en korvkurs på Lilla Saluhallen i Östersund. Vi snabbpicklade rödlök och gjorde en salsa och ljuvligheten visste inga gränser.

Solnedgången varade under hela middagen och skådespelet var omöjligt att fånga på bild!

Efter midnatt letade vi upp bra ställen att sova på och så rullade vi ut våra liggunderlag och kröp ner i sovsäckarna. Vi låg i lä och tände en eld som brann alldeles lagom länge.

Vid ett tillfälle klappade Katrin på min axel och jag tittade ut ur sovsäcken och såg en flock renar springa förbi ett tiotal meter från oss i skymingen. Kanske är det just den synen jag kommer minnas allra mest från den här natten; även om det gick över på några korta ögonblick.

Strax före klockan 04 klappade Katrin mig på axeln igen och ännu en gång tittade jag ut ur min sovsäck. Himlen glödde med en försiktig men ändå stark soluppgång och sömndrucket förevigade jag det med min telefon. Soluppgångar alltså, det borde man ju ha mer av i sitt liv!

Att sova utomhus i sovsäck bjuder inte på den djupaste av skönhetssömn – men kanske krävs det lite övning för det. Jag låg vaken lite nu och då och lyssnade på blåsten som lite i sovsäcken. På morgonen kände jag mig varken trött eller pigg; mer som en person som verkligen upplevt en del av livet de senaste timmarna.

Vi vandrade nedåt fjället och åt frukost vid en porlande fjällbäck. Kokt ägg med majonäs, bacon och varm tomat. Jag hade med mig chokladmjölk från Oatly eftersom jag tycker att det är det godaste som finns på fjället. Och så satt vi där och kunde inte annat än prata om hur bra vi hade det och hur svårt det var att ta in även om vi just varit med om det.

Solen skiner i Åre och hela packningskaoset ligger på min säng. I eftermiddag rullar jag mot ett spontant äventyr på ett fjäll i närheten (följ med på mina stories på Insta) – det kommer bli kul!

Imorgon fortsätter utflykten mot Särna och Bucket Life och Dalafjäll och ja, sedan får jag se var jag tar vägen.

I bilen kommer jag spela Maxida Märak på repat som Norrland tipsat mig om. Låten nedan, ”Nu blåser det på månen”, fastnade jag för från början men ”Eller hur” och ”Backa bak” har vuxit på mig…