Träningsglädje

På pricken klockan 16 rullade jag in i Åre. Äntligen i mål! Efter 14 backiga mil med vidunderlig utsikt och snötäckta fjälltoppar i sikte under lång, lång tid. Magiskt! Det har bitvis gått snabbt uppför, och ibland väldigt segt, men det har alltid gått snabbt som tusan utför.

Jag passerade Svenstavik redan efter 13 km efter min start i Åsarna och jag hade bra flyt i cyklingen. Sedan följde Vigge och Storsjön lÃ¥g vacker som en tavla till höger med molnen som ett alldeles eget skÃ¥despel. Strax innan Myrviken kom en av världens längsta raksträckor som gÃ¥r segt uppför – och strax efter Myrviken kom den andra av världens längsta raksträckor som ocksÃ¥ den gÃ¥r segt uppför. Jag överlevde tack och lov bÃ¥da med mantrat ”HallandsÃ¥sen är värre”. För det är den.

Efter 70 km väntade Hallen – ett stort delmÃ¥l som jag gillar lite extra. Här Ã¥t vi lunch innan jag pÃ¥började de sista 70 km till Åre. Benen var fortfarande pigga och kroppen ville framÃ¥t och vidare.

Strax efter Hallen (tror jag det var) började de första fjällen torna upp sig långt där borta. Snötäckta. Då kände jag att jag var nära. Jag var sedan länge i Åre kommun och kände att jag hade slutmålet inom räckhåll. Att jag skulle greja detta var det inte tveksamheter kring. Men jag ville avsluta starkt också!

Efter ungefär 90 km var jag ute pÃ¥ E14 och här väntade den här resans värsta backe. LÃ¥ng och seg och den slingrade sig runt en kurva sÃ¥ den tog liksom aldrig slut. Men man grejar allting – inklusive lÃ¥nga, sega backar. Det började faktiskt bli lite segt och kämpigt nu – mest för att jag ville komma fram – sÃ¥ när jag var i Järpen efter 114 km stärkte jag mig med lite energi.

De sista dryga 20 km var ordentligt sega och biltrafiken var tät. Det var varmt och soligt i uppförsbackarna som var mÃ¥nga även om de ocksÃ¥ var rätt sÃ¥ korta. I backen upp till Hedmans semesterby stod jag nästan still kändes det som. Jag var inte sÃ¥ väldigt trött, det var bara mest segt. I UndersÃ¥ker dog bÃ¥de telefon och min GPS men när jag sÃ¥g bilvägen upp mot Björnen spelade det där ingen roll. Jag hade en lÃ¥ng utförslöpa ner till Åre och jävlar vad fort det gick! Jag rullade vidare ner mot byn och sa högt till mig själv nÃ¥gra gÃ¥nger att nu var jag faktiskt framme – jag hade klarat det! Ungefär 60 starka, glada mil utan svÃ¥ra dippar eller önskan om att sälja cykelhelvetet.

Nu ska jag gå ner på byn igen och ta in det här. Den biten är absolut svårast. I morgon har jag säkert dumt nog glömt bort att jag cyklat. Men i kväll ska jag fira!

Magiskt vackert!

Hovermo, en liten pärla!

Hej raksträcka!

I rätt kommun – men med typ 10 mil kvar.

Skit i raksträckan – ser ni fjällen!

Mäktigt

Framme!

Vänner. Nu kör vi. In i kaklet. Fram till Åre. Uppför och utför. I regn. Och förhoppningsvis lite solsken. När det känns jobbigt ska jag tänka pÃ¥ en liten tjej som heter Elsa. En liten tjej som ocksÃ¥ kämpar. Inte pÃ¥ cykel, utan för sitt liv. Det jag gör pÃ¥ cykeln är stort för mig – och förhoppningsvis kan det bidra till nÃ¥got bra för Elsa. Men ocksÃ¥ för mÃ¥nga, mÃ¥nga andra barn som ocksÃ¥ kämpar.

Jag kommer att skänka 1 krona för varje kilometer jag cyklar till det här. Klicka på länken och ge en slant du med. För att cancer drabbar oss alla. Och för att barncancer berör. Ge en peng istället för latten eller glassen du tänkt köpa. Eller gör både och. Att dela med sig är fint. Att göra något för någon annan är stort. Så vänner, nu kör vi. Vi!

Jag sitter på ett hotellrum i guldbyn Åsarna och har kommit hit på ett rätt så lättsamt sätt. Jag inväntar fortfarande den där slitsamma känslan. När ska jag vilja stanna på vägen och sälja cykeln, liksom? Kanske i morgon. Men å andra sidan är det sista cykeldagen och jag är i princip framme. Jag har länge varit inställd på att det kommer att bli den tuffaste dagen: så nära men så långt borta och en dagsetapp på 14 mil. Förmodligen backiga. Men vad vet jag, backarna hittills har varit värre från förarsätet i bilen än på cykel.

Inför dagens etapp ändrade jag min inställning lite och såg helt plötsligt idag som största utmaningen. En kort sådan, på runt 11 mil, men utan kul grejer att passera. Visserligen hoppade jag av cykeln redan efter 1 mil för att titta lite extra på sevärdheterna i Kårböle, men sedan hände det inte mycket förutom Ytterhogdal och Överhogdal vad gäller samhällen som man passerar. Däremot är naturen fantastisk. Man märker det inte när man åker bil och bara letar efter raksträckor så att man kan köra om lastbilar som envisas med att vara många och ligga före. Jag är rätt duktig på att blåsa på när jag kör bil och har nog bara registrerat en massa träd på den här sträckan. Men här finns massor med sjöar och vattendrag och det är faktiskt väldigt fint! Dessutom har det varit extremt lugnt på vägarna! Och när jag tänker efter har jag ju hunnit med att lämna Hälsingland, vara en sväng i Härjedalen och sedan komma till Jämtland under dagens etapp.

Jag hade väntat mig lite mer krämpor inför dagens cykling. Inget är värre än det var igår faktiskt och därmed så är det riktigt bra. Jag drog på mig lite extra kläder och frös inte heller (så du behöver inte oroa dig mormor!). Ett lätt regnväder passerade när jag tog paus vid Ljusnan efter 4 mil men när det dragit förbi var asfalten solvarm och det var behagligt igen. Framåt eftermiddagen började det blåsa en aning och jag hade vinden snett bakifrån och fin fart under cykeln.

Såhär som jag haft det idag kan jag absolut tänka mig att ha det fler dagar: lite frukost, lite cykla, lite fika, lite cykla, lite se mig omkring, lite cykla och sedan lite vila och en god middag. Hade det varit totalt skitväder hade jag förmodligen tyckt annorlunda. Likaså om jag varit tvungen att dra runt på min egen packning. Eller om jag hade fått ett gäng punkteringar.

Jag har skapat den här utmaningen med väldigt mycket förnuft och jag är ovan vid det. Det brukar alltid inträffa ett eller flera skeden då man ifrågasätter och undrar varför man är där man är och gör vad man gör. Det är lite det som också är grejen med galna utmaningar: att komma dit och besegra den känslan. Det är lite då man blir starkare. Jag har inte hittat dit än under den här resan men med det sagt så har jag en morgondag kvar. Det är kanske då allt händer? Väderprognosen visar i alla fall regn. Jag vet ett gäng uppförsbackar jag måste över. Ikväll laddar jag för det jobbiga så att jag inte underskattar den sista dagen med tanke på att det gått så bra hittills. Har jag inte verktygslådan i pannbenet och tänkt alla de tankar jag behöver tänka och dessutom spara de som jag behöver när det känns tungt i morgon så kommer jag stå där trött och tjurig med dålig mental uppladdning. Jag vill avsluta detta starkt!

En milstolpe!

Fint utanför Kårböle!

LÃ¥nga, fina raksträckor med vind i ryggen – nästan sÃ¥ det känns fuskigt.

Ljusnan.

Fikapaus innan regnet drog över oss.

Snabbt stopp i Rätansbyn.

Dagens destination: guldbyn!