Träningsglädje

Ska du cykla i Halmstad och vill ha en utmaning som heter duga? Cykla El Diablo! Det är en nätt liten runda på dryga 55 km som tar dig från Halmstad till Oskarström mot Simlångsdalen och sedan tillbaka till Halmstad igen. Mellan Oskarström och Simlångsdalen är det inte ens 2 mil men jävlar vad det går uppför och ibland lite nedför. Min största utmaning hittade jag strax efter att jag vänt mot Åled i Simlångsdalen: en rätt så kort men ohyggligt brant backe där jag gick på mina allra lättaste växlar och ändå önskade att jag hade en växel till. Jag visste att om jag slutade trampa skulle jag aldrig hinna få loss foten och det enda säkra var att jag skulle ligga på marken. I den backen skrattade jag inte! Men när jag väl kom upp fnissade jag lite ändå för herregud vad den här rundan bygger starka cykelben.

Minns ni cyklisten Susanne Ljungskog som varit bäst i världen och vunnit VM-guld i linjelopp? Hon kommer från Oskarström och El Diablo var hennes hemmarunda. Om jag var lite kaxigt stursk inför den här cykelturen så var jag det garanterat inte efteråt. Däremot väldigt skakig i benen.

Den här dagen började med moln och slutade med strålande solsken. Men den var faktiskt riktigt bra redan från början!

Eftersom det var molntråkigt ute bestämde jag mig för att sova länge. Vaknade till jordgubbsfrukost och föreslog backintervaller för Grabben som sa ja utan att tveka. 5 vändor uppför en skidbacke (89 kvar) senare var maxpulskvoten nådd och vi åkte vidare på utflykt.

Vi blev förmodligen dagens bästa kund pÃ¥ Särdals Kvarn där vi köpte sylt och te och grejer (jag bunkrade upp inför hösten!) och sedan körde vi vidare mot ÄppelgÃ¥rden i Slöinge där vi fikade i äppellunden. Det var ungefär dÃ¥ som solen sÃ¥ lägligt började skina extra mycket. SÃ¥ vi Ã¥kte mot nÃ¥gra vänner som satt pÃ¥ terrassen pÃ¥ SolgÃ¥rden i Tylösand – vi kom dit lagom i tid för after beachen och bandet spelade i en ring för ikväll är det fight night pÃ¥ Tylösand. Vi satt där ett tag och pratade sommar och höst och allt därimellan och sedan Ã¥kte vi hem och Ã¥t middag pÃ¥ balkongen. Ett stenkast frÃ¥n oss spelar Sverige mot Italien och Halmstad är verkligen en av sveriges bästa idrottsstäder!

Grabben springer enbart i Adidas och han dammsuger nätet efter var han ska köpa dem – vissa modeller anländer aldrig Sverige. De mest lÃ¥ngväga skorna kommer frÃ¥n Japan och hur han förstod deras webshop vet jag inte. I mailkonversationen som han hade med japanerna framkom det att de var ungefär lika bra pÃ¥ engelska som han pÃ¥ japanska. Men skorna kom fram och stÃ¥r sedan i senvintras prydligt uppradade bland alla andra Adidasskor. MÃ¥nga bland dem är mina – jag är ocksÃ¥ ett fan av Adidas löparskor och har mÃ¥nga gÃ¥nger deklarerat min kärlek till Marathon 10-modellen.

NÃ¥gra varianter som Grabben tokgillar men som är betydligt enklare att fÃ¥ tag pÃ¥ är Adidas Boost (Boost är materialet i mellansulan). Det finns flera olika modeller av Boost frÃ¥n Adidas – först ut var Energy Boost och som en av de senare modellerna kommer Adidas Adizero Adios Boost. Den senare har funnits att köpa pÃ¥ en del loppmässor där Adidas är sponsor men kommer ocksÃ¥ att komma till butik inom kort.

Jag har ett par vanliga Adios sedan förut och älskar dem. Nu har jag ocksÃ¥ ett par Adios Boost  (tack Adidas!) och vet att jag kommer älska dem med. Jag sprang med dem pÃ¥ bana igÃ¥r och de känns lätta och smidiga och varken för hÃ¥rda eller för mjuka. Där de är mjuka är de definitivt inte svampiga vilket jag upplever att mjuka skor tyvärr ofta är. Under foten känns de genomtänkta – de är inte helt platta utan är lite uppbyggda under framfoten där jag tycker att det behövs – samtidigt har skon ett skönt dropp som gör att de känns förväntansfulla och pigga redan när vi stÃ¥r i hallen. När vi springer är känslan angenäm. Skon bara är. Precis sÃ¥ som skor ska vara. Nästa gÃ¥ng springer jag med dem pÃ¥ asfalt!

Adios Boost i herrmodell till vänster – och dammodell till höger