Träningsglädje

Puh vilken dag! Den har bestått av möten och hundpromenader om vartannat. Och nu på slutet har jag hunnit med några skidbackar så jag har faktiskt bara 12 kvar i min utmaning! Jag har också hunnit med ett härligt samtal med Ella på Island. Hon konstaterade att jag är en orosmänniska. Jag oroar mig för en massa saker. Jag borde sluta med det. Hur gör man? Eller är det kanske min drivkraft?

Ombytligt väder i Åre: snö, grått och sol. Men på min instagram (@sararonne) var det fluffigt om fötterna!

Snön har fortsatt flyga i luften hela dagen men det är inte så mycket som landar. Kanske snurrar någon snömaskin där uppe på toppen på Skutan ändå. Här nere i byn är det plusgrader och när jag inspekterade backen en bit upp var där lerigt och geggigt. Och brant.

Till lunchkombinerad middag blev det pannkakor med lingsonsylt och kanelyoghurt (jag vispade upp turkisk yoghurt med kanel och några droppar honung). Nu blir det en stor kopp värmande te hos en kompis här uppe.

Med mitt internet är det för övrigt fortfarande katastrof. Jag har ringt Telenor otaliga gånger idag och får olika svar: störning på mast och att de ska skicka nytt sim. Den sista personen jag pratade med var riktigt otrevlig. Suck!

Hello snow! Och hello internet! Telenor envisas med Edge på min telefon och jag hoppas att mitt 3G snart hittar tillbaka. Att vara bortkopplad från omvärlden är tråkigt även om man är i Åre. Och även om det är vitt utanför fönstret. Fast en bra grej har det fört med sig: jag har precis varit ute på en löptur bland försiktigt dagsljus och smygande snöflingor! Jag hade liksom inget bättre för mig när det inte fanns något nät och jag inte kunde jobba. Snön upptäckte jag däremot imorse. Springhunden är en bra väckarklocka som inte accepterar någon snooze så vi var ute i morgonmörkret som bäddades in i ett tunt lager mjukt snö. Vi dansade snödans och firade med extra lång morgonpromenad.

PÃ¥ löparrundan hade jag pÃ¥ mig min väst frÃ¥n Nike som är gjort helt i reflexmaterial. Jättebra eftersom jag lyser upp som en julgran när det lyser pÃ¥ mig i mörker. Men jäklar vad reflexmaterial inte andas alltsÃ¥. Jag förstÃ¥r att inte alla kläder är gjorda helt i reflex – dels är det dyrt, dels andas det inte alls och man blir blöt och kall. Men – jag syns!