Träningsglädje

Jag vet att jag lÃ¥ter helt lyrisk – men det är för att jag är det ocksÃ¥. Om jag inte redan haft en önskan om att flytta frÃ¥n Stockholm sÃ¥ skulle jag absolut fÃ¥tt det nu. När man hör om hur mycket guiderna här i Abisko älskar sina liv – sÃ¥ blir man rätt avundfrisk. När vi satt i hundspannet i eftermiddags sÃ¥ pratade jag och Annika om att man verkligen är livsnjutare här. Man bor här för att man älskar livet som erbjuds – och det är rätt okomplicerat; som Morgan som tillsammans med sin fru Lina som driver Abisko dogsled (och som har typ 70 hundar…) sa: livet runt en brasa är rätt fantastiskt. Och det är det.

Överlag har vi suttit runt rätt mÃ¥nga brasor faktiskt. 3 stycken hittills: igÃ¥r kväll när vi norrskensspanade strax innan midnatt, i förmiddags när vi gick med snöskor och nu i eftermiddags när vi Ã¥kte hundspann. Frida (du vet vem du är) – jag förstÃ¥r varför du lämnade Stockholm och flyttade upp hit till Lappland och jag är mäkta imponerad av den härliga natur du har runt knuten. Vilket liv!

Just nu är jag rätt sÃ¥ fascinerad av mina egna tankar. Jag har varit rätt mycket till fjälls pÃ¥ lite olika ställen men det är inte alla orter och byar som liksom griper tag om min sÃ¥där pÃ¥ riktigt. Men, det märks när det är kärlek vid första andetaget. Och jag tycker det är intressant att försöka förstÃ¥ vad det är som gör det! Är det bergen, byn, folket eller atmosfären? Abisko – you had me att hello och jag är mer än nöjd med mitt beslut att lämna Stockholm och bosätta mig norröver i mars.

Att åka hundspann var magiskt. Precis som på snöskotern utgick vi utanför dörren på Abisko Mountain Lodge. Jag satt lycklig på släden varenda minut vi var ute. Vilken upplevelsehelg vi har!

Fantastiska hundar och hur coola är de inte med de blå ögonen

Det var minst sagt livat innan vi kom iväg – alla överröstade varandra

Full fart framåt

Det var en hund på himlen också

Ordning i ledet

Den här killen hade ett brunt och ett blått öga

Otroliga vyer – här har vi utsiktspaus

Full fart hemåt

Ni vet, ibland mÃ¥lar man upp föreställningar för sig om hur jäkla bra en viss sak ska vara. Typ grillkvällar med vänner ljumma sommarkvällar till exempel – eller den klassiska bilden av en Pripps BlÃ¥ i skärgÃ¥rdsmiljö som vi blivit matade genom tv-reklam sÃ¥ till den grad att det nästan nÃ¥tt ända in i den svenska folksjälen. Jag har mÃ¥nga drömaktiviteter i mitt liv, men en av dem har sedan länge varit att vandra med snöskor. Jag har bara gjort det en gÃ¥ng förut (och skäms nästan lite över detta blogginlägg frÃ¥n 2009…) och idag var det dags igen; en 3-timmarstur snöskovandring upp pÃ¥ fjället. Hur härligt som helst. Allra roligast är det att gÃ¥ i obanad terräng. Stor frihetskänsla pÃ¥ det!

Vi gick med Abiskobon Klas som guide (han är också norrskensjägare) och hans hund Silka och ett engelskt par. Halvvägs tog vi paus och gjorde upp en eld och drack varm saft ur kåsa. Och jag inser att ju mer jag upplever i Sverige, desto mer vill jag aldrig åka härifrån. Vi bor i ett fantastiskt fint land med fantastisk natur oavsett var vi befinner oss. Men det förvånar mig att så få svenskar upplever det allra nordligaste när resten av världen verkar ha hittat hit.

Guiden Klas och hunden Silka

Fotoväskan var ett bra köp

Vi har rätt så nyss varit ute och sprungit på fjället. Snön ligger djup men vi sprang i skoterspåren vilket höll bra för tassande löparfötter. Det var dessutom enormt härligt att få bli utrustade med två energiknippen till springhundar som bor här på Abisko Mountain Lodge. De tyckte att det var minst lika roligt som oss att sticka ut och springa en sväng, helt utan krav och prestation utan bara nyfiket upptäcka mäktiga vyer som väntade bakom varje krön. Ibland var vi tvungna att stanna upp och lyssna till tystnaden och skapa panoramaminnen att ta med för resten av livet. Vilken lyx det är med orörd natur, berg, snö och himmel.

Jacka och tights // Craft. Skor // Asics. Fyrbenta vänner // Svartis och Zappa. Plats // Abisko, strax nedanför Lapporten