Träningsglädje

Jag knackar pÃ¥ dörren till den stora vintersportmÃ¥naden. I min värld är det sÃ¥: februari kommer med skidÃ¥kning, apelsiner, solljus, sportlov och allt som är härligt. Förra Ã¥ret höll jag som bäst pÃ¥ att förbereda mig inför Tjejvasan – i Ã¥r har jag inte ens stÃ¥tt pÃ¥ mina längdskidor ännu.

I januari gjorde jag annat. Jag gick snöskor i magiskt väder. Jag Ã¥kte skoter i Åre. Jag gjorde upp eld. Och framförallt tog jag det rätt sÃ¥ lugnt eftersom jag rehabiliterade kroppen lite, vilket i och för sig gjorde jätteont. Jag Ã¥kte lite skidor, men inte jättemycket – men den här filmen lade jag upp för ett tag sedan och den fÃ¥r sammanfatta min januari. Det har varit mÃ¥nga vackra soluppgÃ¥ngar!

Och nu är det februari och jag tänkte mig turskidåkning i Storulvån, kvällsskidåkning i Duved, skejtskidåkning med efterföljande bastu, träningsvärk från gymmet och nästa gång jag är i Hälsingland ska jag vintercykla!

Ibland tänker jag pÃ¥ hur jag är – och hur andra uppfattar mig. Det blir allt som oftast särskilt aktuellt i sociala medier, där man själv – medvetet eller inte – framställer sig själv pÃ¥ ett sätt som eventuellt överrensstämmer med verkligen. Och som eventuellt inte gör det. Men jag tror att man kan relatera samma frÃ¥geställning till den fysiska världen ocksÃ¥.

Du är sällan stressad kan jag höra ibland frÃ¥n personer som jobbar med mig. Och jag tror att min omgivnings upplevelse är rätt; jag uttrycker sällan stress till min breda omgivning – men däremot kan jag absolut uppleva stress. Jag har bara ett annat sätt att leva min stress pÃ¥ än att gÃ¥ runt och vara uppjagad eller sÃ¥.

Förmodligen finns det massor med saker som just du som läser den här bloggen tror om mig. Och jag tycker att det skulle vara så himla intressant att veta vad. Och att ge min reflektion på det!

Du har sÃ¥dan ordning och reda finns det nÃ¥gon annan som har trott om mig – och sagt. Men det har jag verkligen inte. När min kompis Annika kommer till mig i Åre brukar hon börja med att rensa i mina skÃ¥p och kasta grejer som har gÃ¥tt ut och sÃ¥. Men du Annika, om du läser det här vill jag berätta en sak för dig: jag har städat min kyl. Jag har inte lika mÃ¥nga burkar med allehanda innehÃ¥ll längre!

Jag tänker att om du kommenterar med en sak som du tror om mig, sÃ¥ kan det bli ett rätt sÃ¥ kul inlägg som jag följer upp med – och berättar hur det egentligen ligger till. Tror du till exempel att jag alltid gÃ¥r upp tidigt pÃ¥ morgnarna? Alltid äter chiapudding? Alltid börjar dagen med skidÃ¥kning? Alltid längtar efter en ny resa? Aldrig är trött?

Berätta vad du tror om mig – sÃ¥ ska jag avslöja hur det ligger till!

Jag checkade ut relativt tidigt från kontoret och snörade på mig mina turpjäxor. Jag köpte nya (mina första) turskidor sent i höstas men har ju bara åkt på dem en gång; en kvällstur till Vita renen i Edsåsdalen.

Det känns som att turskidÃ¥kning är njutarÃ¥kning sÃ¥ jag satte pÃ¥ mig underställ och skalpjagg och förberedde mig inte pÃ¥ att bli särskilt svettig – till skillnad frÃ¥n när jag Ã¥ker längd. DÃ¥ är det är tighta funktionsplagg som gäller, ungefär som när man springer.

Det var mysigt att skida runt i maklig takt pÃ¥ fjället i nÃ¥gon timma och se solen gÃ¥ ner i ett rosa moln och känna mörkret sänka sig – och knäppa pÃ¥ pannlampan och stänga in sig i sin egna bubbla. Det var en annan typ av power hour än det cykelpass jag var pÃ¥ igÃ¥r ikväll pÃ¥ SATS Åre. DÃ¥ handlade det mer om mjölksyra, svett och urdruckna vattenflaskor.