Träningsglädje

Igår kväll landade jag på halländsk mark. Det slog mig att det faktiskt blir mörkt söderöver om kvällarna. Jag var himla sugen på en öl av någon anledning så jag övertalade min sambo att vi skulle ta en vända på lilla torg innan vi slog igen ögonen för den kvällen.

Idag vaknade vi till något tvivelaktigt väder och sämre blev det ju längre dagen led. Ungefär såhär spenderade vi nationaldagen:

6 juni började fint även om solen sken med sin frånvaro. Vi började med en repa på stan och konstaterade att vi var rätt ensamma.

Min favorit Feldts bröd & konfekt pÃ¥ Karsten Rönnowsgatan var morgonpigga och vi köpte med oss lite godsaker som present. Tyvärr har de inte fÃ¥tt igÃ¥ng sin uteservering ännu, annars skulle vi säkert börjat med en kanelbulle bakad pÃ¥ surdeg till frukost där…

…fast det gjorde den här killen ändå, på Spis & Deli. Klockan var 12 så vi åt frunch.

Sedan åkte vi hem till Grabbens föräldrar och fikade och lyssnade på regnet som smattrade mot taket. Rhododendron står i full blom!

På vägen hem fick jag cravings och var bara tvungen att åka och titta på havet. Haverdal låg närmst. Man blir lätt förälskad i Halmstad även när det regnar och stormar.

Ungefär 70 minuter innan vi bokat bord pÃ¥ det här stället tyckte jag att vi skulle sticka ut och springa. Regnet öste ner och det var sÃ¥där allmänt härligt. Jag hade en kvart pÃ¥ mig att duscha och byta om och sedan drack vi cava och mustigt, höstigt rödvin till middagen. Och varannan vatten sÃ¥klart – imorgon är ju en ny dag!

För bara några minuter sedan blev det officiellt: alpina VM 2019 arrangeras i Åre. Vilken grej!

Det är tredje gÃ¥ngen ett VM arrangeras i Åre – förra gÃ¥ngen blev en riktig svensksuccé med mÃ¥nga medaljer. Senast igÃ¥r sÃ¥g jag en alpin världsstjärna i Åre nere pÃ¥ stället där jag ofta äter lunch, jag hoppas de alla laddar om mot framtiden.

2007 jobbade jag som volontär på VM i Åre och minns de klassiska TV-klippen med oss funktionärer som skottade mängder med snö. Mot slutet av veckan var det toksoligt och riktigt härligt i backen.

Mycket har hänt i byn sedan VM-året, när jag ser på helikopterbilder från tävlingarna syns till exempel inte huset jag bor i; det ligger precis bredvid nationalarenan. Tänk att bo granne med den! Fram till 2019 kommer det hända massor mer såväl i skidområdet som på byn.

Ibland kan jag knappt ta på mig skorna. Jag kan inte böja mig ner. Att plocka upp något jag tappat på golvet är en kraftansträngning. När jag ska vira handduken runt nytvättat hår får jag göra en sidokrumbukt. Jag tvättar ansiktet i handfatet stödd på händerna mot bänken.

Jag har inte ont i ryggen Рjag kan bara inte r̦ra mig.

Allt det där ovan är på en dålig dag, och de är ganska många. Men ofta, när jag väl är aktiv, så känner jag inte av det. Det funkade fint med stand up paddling, jag kan springa, jag kan dra grejer. Jag kan bara inte plocka upp en gummisnodd som trillat på golvet så himla enkelt.

Jag har gÃ¥tt till mängder av människor (massörer, naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster) och mÃ¥nga riktigt bra sÃ¥dana – fast även om det känts bättre för stunden sÃ¥ känns det inte bättre i det längre loppet. I veckan bokade jag tid hos en osteopat som figurerat pÃ¥ nÃ¥gra poddar alldeles nyss, och som en av mina vänner lovordat mycket. Han finns i Stockholm och det är ju inte var dag jag är i Stockholm sÃ¥ jag fÃ¥r vänta lite till. Tills dess fÃ¥r jag fortsätta knyta skorna genom att göra nÃ¥gon halvkonstig rörelse Ã¥t sidan.