Träningsglädje

Jag är så glad över den tradition jag startade för ett gäng år sedan: att fira årets kortaste natt med midnattslöpning dygnet som det är sommarsolstånd. 2014 infaller sommarsolståndet kl 10.51 den 21 juni vilket betyder att det är midsommarnatten som får vara värd för en nattlig löptur (alternativt några yogaposer på en brygga, lite beroende på hur många nubbar man druckit).

Årets midsommar spenderar jag i Hälsingland och det kommer inte vara fullt sÃ¥ ljus som det är här i Åre om nätterna. Men oavsett sÃ¥ är det den kortaste och ljusaste natten pÃ¥ Ã¥ret. Det trÃ¥kiga är att vi efterÃ¥t gÃ¥r mot mörkare tider, höst och jul och sÃ¥ vidare – men först ska vi fortsätta njuta av en sommar sÃ¥ grön och skön att det pirrar i kroppen av längtan efter höstmurr och inomhusmys när september kommer.

Det är verkligen fantastiskt med våra fyra årstider, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

I gruppen Vägen till toppform på Facebook finns inbjudan till firandet av sommarsolståndet om du vill fira virtuellt med andra och kolla hur de spenderar årets kortaste natt.

Såhär firade jag sommarsolståndet 2009 och såhär firade jag 2012. Förra året skulle jag springa lopp i midnattssolen i Norge och såhär skrev jag då.

Söndagen var en sådan där dag som jag helst skulle ha velat dra täcket över näsan, för hur grått kan det egentligen bli utomhus? Definitivt fler än 50 nyanser i alla fall.

Jag spenderade stora delar av dagen framför datorn i det oändliga internetet och sedan begav jag mig på ett extremt lugnt långpass på 90 minuter. Och jag tänkte att trots allt som var grått så fanns det också så väldigt mycket färg; och jag började kika mig omkring och fokusera på det istället. På smörblommar och midsommarblommor, på gult och lila. På hallonbuskar och jättegröna ormbunkar. På ljusgrönt, skirt grönt, mörkgrönt och ruskigt grönt.

Och jag tänkte att det här med att inte fokusera på det man inte kan påverka faktiskt är en riktigt bra grej. I allt grått så finns det massor med färg, bara man öppnar ögonen och tittar.

Jacka & tights // Craft Sportswear. Skor // Adidas Energy Boost.

Stopp ett tag! Utmaningarna behöver inte bli längre och mer extrema. De behöver bara bli till din. Åsa röt till häromdagen och jag håller med.

Det finns så många sätt att förhålla sig till saker och ting att det också finns oändliga utmaningar för den som önskar. Det behöver inte heta ironman eller ultra för att det ska räknas. Det enda som krävs för en utmaning är att det ska vara jobbigt och att du går igång på den. Ultror kan vara en (nåja, relativt) bekväm walk in the park. 800 meter kan vara nästintill dödsjobbigt. Och det kan givetvis vara tvärtom, men allt beror ju faktiskt väldigt mycket på.

Som vanligt är det omgivningen som ställer till det och ställer till med käftsmällar i vÃ¥rt huvud. ”VadÃ¥ ska du bara springa 5 km?”.

Men vet du, förlåt dem. Förlåt dem för deras okunskap. För det är bara vad det handlar om. Samma okunskap som resonerar att springer man 10 km på 50 minuter så springer man 8 mil i samma tempo och därför förvånas när 8 mil kan ta rätt mycket längre än 6 timmar. Förlåt dem för det och gå vidare med din utmaning och jobba mot den envist och målmedvetet. Det är genom utmaningar man växer.