Stopp ett tag! Utmaningarna behöver inte bli längre och mer extrema. De behöver bara bli till din. Åsa röt till häromdagen och jag håller med.

Det finns så många sätt att förhålla sig till saker och ting att det också finns oändliga utmaningar för den som önskar. Det behöver inte heta ironman eller ultra för att det ska räknas. Det enda som krävs för en utmaning är att det ska vara jobbigt och att du går igång på den. Ultror kan vara en (nåja, relativt) bekväm walk in the park. 800 meter kan vara nästintill dödsjobbigt. Och det kan givetvis vara tvärtom, men allt beror ju faktiskt väldigt mycket på.

Som vanligt är det omgivningen som ställer till det och ställer till med käftsmällar i vårt huvud. ”Vadå ska du bara springa 5 km?”.

Men vet du, förlåt dem. Förlåt dem för deras okunskap. För det är bara vad det handlar om. Samma okunskap som resonerar att springer man 10 km på 50 minuter så springer man 8 mil i samma tempo och därför förvånas när 8 mil kan ta rätt mycket längre än 6 timmar. Förlåt dem för det och gå vidare med din utmaning och jobba mot den envist och målmedvetet. Det är genom utmaningar man växer.