Details

Bra hörlurar är jag alltid på jakt efter. De är något av en förbrukningsvara hemma hos mig eftersom jag använder lurar för jämnan när jag är ute och går.

Bra hörlurar ska uppfylla följande krav:

1. Sitta fast i öronen när jag tränar

2. Ha en mic så att jag kan använda dem som handsfree

3. Vara snygga

Hörlurarna nedan, från Urbanista, har jag fått från en PR-byrå och jag tycker de funkar fint. Eller rättare sagt, jag har snott dessa av min pojkvän som också fick likadana hörlurar fast i en annan färg. Mina egna är rosa och har använts flitigt hela våren.

Hörlurar förresten, ju mer jag upprepar ordet i mitt huvud desto knasigare låter det. Vadå lur? Det här ordet har ju inte alls hängt med utvecklingen. Jag tolkar, av okänd anledning, lur som något man har över huvudet och så såg ju alla modeller ut förr i tiden. Men verkligen inte idag (även om jag också älskar dessa lurar).

urbanista

Bloggfotograf

Ni är många som undrar om det här med att ta bilder till sin blogg. Jag skrev ett inlägg på det i oktober förra året och det är rätt så relevant fortfarande: jag använder samma prylar och så fortfarande.

Eftersom jag har samma utrustning såhär nästan ett år senare betyder förresten att jag kan uppgradera lite, eller hur?

Min Canon S100 har hängt med länge och väl. Jag tar med den på många äventyr och på mina senaste trailäventyr har jag hållt den i handen i långa stunder och båda gångerna lyckades jag snubbla och ta emot mig med kameran på hårt, oförlåtande stenar. Men den håller än. Och om den skulle råka gå sönder skulle jag inte bli arg för den har levererat så sjukt mycket under sin tid så jag är bara tacksam över att den fortfarande håller.

Det finns en anledning till varför jag skrev sista meningen ovan. Jag tycker att om man har grejer sÃ¥ ska man använda dem – inte lÃ¥ta dem ligga hemma för att man inte vÃ¥gar använda dem. Fram med finporslinen oftare – och ha en kamera du vÃ¥gar använda!

När jag springer trail över en mil har jag en löparryggsäck med mig. I sidan på den finns små fack där jag får plats med min kompaktkamera och den är lätt att ta fram i farten.

Har jag ingen löparrygsäck har jag sällan med mig kompaktkameran, men då har jag oftast åkt bil någonstans och då ligger min systemkamera och väntar där. Typiskt nog är det alltid som tråkigast trailmiljö precis bredvid bilen så då fotar jag annat. Med andra ord: var jag befinner mig någonstans styr vad jag fotar.

Jag tvingar alltsÃ¥ aldrig fram ett motiv som jag vet med mig inte riktigt funkar – men oavsett vad jag fotar sÃ¥ har jag klart för mig hur jag vill att bilden ska bli. Hängde ni med pÃ¥ den?

När jag är med Grabben sÃ¥ är det han som fotar. Det där har varit lite av en resa. Ni som har partners som ni tvingar att fota bloggbilder vet vad jag menar…

Eftersom han skriver en löparblogg så förstår han poängen med att fota ofta och mycket så han gnäller inte så mycket över det, men hur har jag fått någon som inte är så intresserad av att lära sig att fota att fota bra? Jo, såhär:

1.

Istället att förklara med ord hur han ska göra – sÃ¥ visar jag hur jag vill att bilden ska bli. Jag brukar först ta en bild av honom sÃ¥ att han ser hur jag vill att bilden ska komponeras: var i bilden jag ska vara och vad jag vill ha med av omgivningen. Som pÃ¥ bilden nedan alltsÃ¥.

Att jag sedan väljer en annan pose spelar inte så stor roll för han vet hur han ska hålla kameran och vilka riktmärken han ska ha för bilden. Eftersom jag har fotat honom så har jag redan inställningarna klara vad gäller det här med fokuspunkt och så.

2.

Jag har lärt honom det mest grundläggande: ta mÃ¥nga bilder! Jag behöver inte ens säga det till honom längre, han vet redan att han ska knäppa av mÃ¥nga bilder i en följd. DÃ¥ spelar det ingen roll hur mÃ¥nga som blir dÃ¥liga för det finns i alla fall minst en som blir bra. En tvärtomversion av Murphy’s law alltsÃ¥!

3.

Eftersom jag hör klicket frÃ¥n när han tagit en bild sÃ¥ kan jag hjälpa honom pÃ¥ traven genom att byta pose – dÃ¥ förstÃ¥r han enbart genom att jag rört pÃ¥ mig, att han ska ta en bild till. ”Hade du stÃ¥tt helt still hade jag bara tagit en bild” har han sagt till mig. Jag har inte tänkt pÃ¥ det där faktiskt, för jag byter ju pose för att säkra upp att ha en bra bild (se punkt tvÃ¥). Det blir alltsÃ¥ tvÃ¥ bra flugor i en smäll.

Har du också en motvilligt fotograferande partner? Hur har du gjort för att det ska funka?

bloggfotograf

Cykelregler

Varje gång jag ser en bil med en landsvägscykel på så går det ett litet rus i mig. Jag tycker att det är så himla snyggt. En riktigt schysst cykel piffar upp vilken bil som helst.

Och när jag ser cykling på TV så tycker jag oftast att det är lika snyggt. Det är cleant; snygga skärningar, rena färger och inte så mycket mönster. Med undantag för den där prickiga bergströjan då, oavsett hur mycket ära som sitter i den. Men allt är liksom så otroligt helmatchat i cykelsporten, och det är nog det jag gillar.

Det finns ju en hel del cykelregler; t.ex. ”bör” man inte cykla i kortärmat och lÃ¥ngbent – medan kortbent och lÃ¥ngärmat funkar fint. Och har man tvÃ¥ vattenflaskor pÃ¥ ramen sÃ¥ ska de vara likadana. Jag bryr mig inte om hur andra gör; men jag tycker ju att det är snyggare med kortbent och lÃ¥ngärmatkombon än tvärtom. Och jag tycker ocksÃ¥ det är snyggast med helmatchat set frÃ¥n samma märke än ett hopplock av lite allt möjligt. Men om nÃ¥gon annan cyklar i annat sÃ¥ stör jag mig ju inte pÃ¥ det pÃ¥ nÃ¥got sätt.

Jag vill allt ska vara snyggt oavsett vad jag gör, sÃ¥ när jag bytte bil för ett och ett halvt Ã¥r sedan – frÃ¥n en silvrig Mini till en röd Mini, ja dÃ¥ passade jag pÃ¥ att byta cykel. Min parhäst Scott i blÃ¥metallic som jag cyklat pÃ¥ upp till Åre skar sig rejält mot den röda karossen. Bättre dÃ¥ med en mattsvart Nishiki. Att byta upp mig till kolfiber och ultegraväxlar gick liksom av bara farten.

När jag sätter på mig mina cykelkläder känner jag mig stilig och uppklädd och jag älskar den känslan. Det, tillsammans med cykelfikat, gör cyklingen extra rolig. Man får lyx och flärd på köpet liksom. Därför går jag såklart all in med vita skor och alltid vita strumpor.

En cykelregel som mÃ¥hända är en myt, är att man inte hälsar pÃ¥ andra cyklister som inte bär hjälm. Idag mötte jag tvÃ¥ stycken som var ute pÃ¥ nÃ¥gon form av lÃ¥ngcykling – utan hjälm. Hur man inte har pÃ¥ sig hjälm när man cyklar landsväg är för mig obegripligt. Fast, jag hejade faktiskt ändÃ¥. Man kan ju inte hÃ¥lla pÃ¥ med alla regler jämt och ständigt.

Ett undantag jag gör är att inte ha så himla långa strumpor: någon måtta får det allt vara med cykelbrännan! Men jag tror jag fick till det korrekt med kedjan på stora klingan nedan på bilden eller hur? Dessutom fikar jag även när jag inte cyklat 6 mil (detta kanske också är en myt?).

Jag har noterat att man ska vända glasögonen upp och ner när man har dem pÃ¥ hjälmen men det är oklart om det bara gäller mtb? Däremot sitter bÃ¥garna pÃ¥ glasögonen utanpÃ¥ första remmen pÃ¥ hjälmen, jag vet inte om det är snyggare än att ha dem innanför – men faktiskt lite bekvämare.

Vilka fler regler finns – eller har du hört talas om? Det roliga med cykelregler är att de blir snackisar som man faktiskt kan skratta en hel del Ã¥t (medan man i hemlighet planerar att göra rätt nästa gÃ¥ng). Bryter jag mot nÃ¥gra regler nedan?

cykel craft sportswear traningsgladje.secykel craft sportswear traningsgladje.se cykel craft sportswear traningsgladje.se Kläder // Craft Sportswear. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear. Skor // Mavic.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!