Träningsglädje

Varje vecka bygger jag på mig en ordentlig länklista med recept. Det finns så många bloggare som är duktiga på att skapa goda saker att äta. Vissa grejer testar jag på en gång, andra lagras i en mapp i väntan på rätt tillfälle. Det här är några av länkarna jag sparat:

Iced coffee power smoothie (gjorde den här till frukost i veckan – god och mättande)

Flourless chocolate peanut butter cake (OMG! att spara det här receptet är som att ha en galaklänning i garderoben)

Havrescones (mums! perfekt helgfrukost tänker jag)

Protein packed avocado brownies (inte testat dessa men de står på min to do!)

Sweet potato brownies (kan bli en tuff match gentemot de ovan)

Peack pistachio caramel crumble (yum)

Morotskaka med limeglasyr (den här har jag velat göra länge!)

Coconut lime pie (somrig grej – men den här helgen ska bli kanonfin)

Easy cinnamon rolls (osvensk variant p̴ kanelbullar Рm̴ste testas!)

Fannys enkla variant på kolasås (det ser sjukt gott ut)

Jag gick all in pÃ¥ en ordentlig shopping spree förrförra veckan och klickade hem bÃ¥de det ena och det andra. Lite med motiveringen att ”det var ju sÃ¥ länge sedan”. Jag shoppar ju mest när jag är i USA vilket blivit en apriltradition i samband med Boston marathon.

Idag kom en av lÃ¥dorna med UPS och jag packade upp ett gäng härligheter frÃ¥n Nike. Zebra-/tigertights (typ dessa fast lÃ¥nga – modellen som heter Legend är kanonbra tycker jag) och lite annat, bland annat en svart Nike tech poncho och ett par tillhörande byxor som varken är tights eller mjukisbrallor utan nÃ¥got mittemellan.

Jag har funderat på den där ponchon länge och nu slog jag äntligen till. Jag tänker att den är perfekt för tidiga morgonpromenader när jag vill dra på mig något mysigt. Igår kväll blev det en kvällspromenad med poddar i lurarna och det var härligt att dra upp den högt i halsen och liksom goa in mig.

Ibland flyter träningen pÃ¥ och ibland fÃ¥r man kämpa som fan för att vara ärlig. Det märks inte sÃ¥ mycket pÃ¥ styrketräning eller sÃ¥ – men löpning kan i det avseendet vara hänsynslöst!

Jag åkte till Vålådalen igår för att vara med när den nya rullskidbanan invigdes. Wassberg klippte snöret och landslagsåkaren Teodor Peterson satte ribban med det första banrekordet (som lär vara svårslaget). Efter allt ståhej passade jag på att springa runt Blanktjärnarna.

Förra gÃ¥ngen sÃ¥g det ut sÃ¥här när jag tog samma runda – det var i maj och det snöade. Det var jobbigt den gÃ¥ngen, och jobbigt var det ocksÃ¥ idag. Vad är det med Blanktjärnsrundan egentligen?

Jag sprang den åt andra hållet och östra Blanktjärn var lika magisk som vanligt men ungefär där tog energin slut. Pang bom. Jag minns den sista halvmilen som i ett töcken och jag gick (då hade jag slutat springa) och tänkte på ingenting för jag orkade inte fokusera på något.

SÃ¥ är det ibland – dagsformen varierar. Ett litet leende orkade jag ändÃ¥ med när jag passerade skylten med ”fjällen”. No shit Sherlock!