Träningsglädje

Två ledord i mitt liv är frihet och utveckling. Det är något jag formulerat det senaste året och det stämmer såväl i mitt privatliv som i mitt yrkesliv. Det är därför jag ständigt ser framåt och vill lära mig nya saker. Som skejtskidåkning till exempel, eller att aldrig nöja mig som alpin skidåkare.

I eftermiddags träffade jag Rasmus som är en av de bästa skidlärarna här i Åre. Att Ã¥ka skidor är lite som löpning förklarade jag för en vän; oavsett hur bra eller snabb man är – sÃ¥ kan man alltid bli lite bättre och lite snabbare. Rasmus är mer av en coach; eller personlig tränare – och jag ska testa det här upplägget med honom. Idag sÃ¥gs vi och fikade och pratade lite skidÃ¥kning i allmänhet och jag hade fÃ¥tt i uppgift att fundera pÃ¥ vilka mÃ¥l jag har när jag Ã¥ker med honom som skidcoach.

Jag har tvÃ¥ mÃ¥l, sa jag till honom över en latte pÃ¥ Loungen i nya Stationshuset. Det ena är att Ã¥ka mer aggressivt i pist, och det andra är vÃ¥ga mer offpist. Jag tycker det är rätt ”enkelt” när det är brant – men svÃ¥rare när det flackar ut, ironiskt nog. Överlag vill jag bli bättre pÃ¥ att släppa kontrollen.

Framåt 20-tiden begav jag mig mot längdskidspåren med mina skejtskidor. Det var -15 och kärv snö vilket borgade för dåligt glid.

Efter lite analys konstaterade jag att nästan alla sporter jag sysslat med har handlat om att ha alla kroppsdelar, den stora tyngdpunkten, typ direkt under kroppen och hjärtat och väldigt centrerat. Alpin skidÃ¥kning, klassisk längdskidÃ¥kning, landsvägscykling, löpning… skejtskidÃ¥kning är nästan den första sporten som handlar om att jag mÃ¥ste vara yvig i mina rörelser och lämna min comfort zone – min tyngdpunkt.

Efter det fortsatte jag åka runt i spåret, nöjd med att jag i varje stavtag övar på nya rörelsemönster som kommer att gagna allt annat jag tar mig för. När det man gör fyller ett större syfte än det man håller på med, så känns det med ens mer värt. Lite som (p)rehab; vet man att man gör en rörelse nu för att kunna springa fler mil terräng i sommars, ja då finns det ett större skäl än att bara bli bra på den rörelsen man gör just då och där.

Jeanna undrade vilka utländska bloggar jag läser och jag tänkte passa pÃ¥ att tipsa om nÃ¥gra av dem – och varför jag följer dem (jag har filtrerat bort alla matbloggar, de tipsar jag om nästa gÃ¥ng).

Jag noterar några saker rent generellt:

1. många tränings- och hälsobloggar har bedrövlig design medan många av de andra bloggarna är snygga men väldigt smala i designen på något sätt, det händer mycket och det ser utländskt ut. Det är inte konstigare än att hus i Sverige har en annorlunda arkitektur än t.ex. amerikanska förvisso, men det är intressant och man ska ta det i beaktning. Dvs, anpassa din designstrategi beroende på var du vill hit it big.
2. mÃ¥nga nordamerikanska bloggar är klickintensiva och detta tror jag kommer mer och mer i Sverige. Med ”read more”-knappar (inlägg som inte är utfällda) och förslag pÃ¥ relaterade inlägg ökar statistiken (page views) och det är till gagn för bloggaren och samarbetspartners. MÃ¥nga räknar page views som främsta enhet istället för unika besökare.
3. många nordamerikanska bloggare verkar tycka att det är jobbigt att blogga ofta (läs: mer än två eller tre gånger i veckan). Jag har noll förståelse för det; jag läser deras blogginlägg och undrar hur svårt just det inlägget var att slänga ihop. Detta fascinerar mig mycket!
4. det finns många, många bloggar om hur man ska blogga. I Sverige finns jämförelsevis extremt få bloggar om hur man ska blogga, jag tror vi har det i blodet på ett helt annat sätt.
5. det kommenteras mycket mer overseas. Alltså mycket, mycket mer. Shame on us som uppenbarligen är dåliga på att interagera med varandra. Vi tycker att det är jobbigt med extraklick (se punkt 2) och att kommentera från telefon och det finns med andra ord en ny höjd av lathet.
6. kreativa sätt som företag köper bloggutrymme pÃ¥, se t.ex. The Fresh Exchange. Detta kräver att bloggarna kan leverera bra material i slutändan och där är mÃ¥nga amerikanska bloggare duktiga tycker jag – de gör det snyggt. Kudos!

Här är sju utländska bloggar jag läser – de är alla nordamerikanska:

A beautiful mess: en förädlad DIY-blogg skulle jag säga, och en framgÃ¥ngsblogg – de har sitt bloggande, framförallt projekt som marknadsförs via bloggen, som heltidsjobb. Skummar mest igenom inläggen men lägger desto större vikt vid hur de bloggar. Brukar läsa deras fototips med mer engagemang.

Gabbysgfree: jag har följt Gabby ett tag eftersom är hon dedikerad sin strongmanträning och dessutom tävlar i det. Jag läser eftersom jag tycker att strongman är kul och jag skulle gärna fortsätta träna strongman (eller modified strongman training). Jag ska bara räta ut ryggen eftersom jag just nu inte lyfter nÃ¥got alls… Den här bloggen tillför mig framförallt en känsla av att vara stark, och sÃ¥ är det kul att se hur man kan träna overseas.

Just a Colorado Gal: en outdoortjejs blogg. En blogg med härliga bilder som får min längtan till just Colorado att slå i taket. Jag skulle gärna bo där ett år eller så. Obs! Jag har inte sagt detta till min samboe så shhh!

Ursula: den första utländska bloggen jag började följa. Då skrev hon mycket om triathlon och nu är det mer DIY och sådant. Vad är det med DIY egentligen? Hon bor i Kanada och bara det fick mig intresserad. Jag skulle nog inte fastna för hennes blogg om jag började läsa den nu men vi har en hel del grejer gemensamt så vi har liksom klickat känns det som.

Problogger; kan vara bra ibland. Läser alltid via rss eftersom jag inte klarar av designen. Skummar oftast och har för det mesta koll på det mesta redan men bra att flytta fram saker till närminnet.

Noor: bloggtips och lite design. En hel del matnyttigt, som det här till exempel. SEO borde stå på varje bloggares, med ambition, lista. Gäller även webbdesigners.

The nectar collective: en annan sådan där typisk blogg om bloggande. Kul, snygg och enkel.

I det 51:a avsnittet av Träningsglädje TALKS närmar jag mig Gud. Vad är det man tror på egentligen?

Jag pratar med entreprenören, säljchefen, ledarskapsutbildaren och terapeuten som nu utbildar sig till präst. Vi nosar lite lätt på det här med existensiell hälsa och efter inspelningen kom vi fram till att just det måste vi prata vidare om. Däremot pratar vi desto mer om rockstjärnorna inom kyrkan och de coola personligheterna i Bibeln.

Efteråt har jag fått en massa indikationer på att att det är hett att tro: huvudpersonen i helgdeckaren på TV är präst och mina coola VD-vänner åker på andliga retreat.