Två ledord i mitt liv är frihet och utveckling. Det är något jag formulerat det senaste året och det stämmer såväl i mitt privatliv som i mitt yrkesliv. Det är därför jag ständigt ser framåt och vill lära mig nya saker. Som skejtskidåkning till exempel, eller att aldrig nöja mig som alpin skidåkare.

I eftermiddags träffade jag Rasmus som är en av de bästa skidlärarna här i Åre. Att åka skidor är lite som löpning förklarade jag för en vän; oavsett hur bra eller snabb man är – så kan man alltid bli lite bättre och lite snabbare. Rasmus är mer av en coach; eller personlig tränare – och jag ska testa det här upplägget med honom. Idag sågs vi och fikade och pratade lite skidåkning i allmänhet och jag hade fått i uppgift att fundera på vilka mål jag har när jag åker med honom som skidcoach.

Jag har två mål, sa jag till honom över en latte på Loungen i nya Stationshuset. Det ena är att åka mer aggressivt i pist, och det andra är våga mer offpist. Jag tycker det är rätt ”enkelt” när det är brant – men svårare när det flackar ut, ironiskt nog. Överlag vill jag bli bättre på att släppa kontrollen.

Framåt 20-tiden begav jag mig mot längdskidspåren med mina skejtskidor. Det var -15 och kärv snö vilket borgade för dåligt glid.

Efter lite analys konstaterade jag att nästan alla sporter jag sysslat med har handlat om att ha alla kroppsdelar, den stora tyngdpunkten, typ direkt under kroppen och hjärtat och väldigt centrerat. Alpin skidåkning, klassisk längdskidåkning, landsvägscykling, löpning… skejtskidåkning är nästan den första sporten som handlar om att jag måste vara yvig i mina rörelser och lämna min comfort zone – min tyngdpunkt.

Efter det fortsatte jag åka runt i spåret, nöjd med att jag i varje stavtag övar på nya rörelsemönster som kommer att gagna allt annat jag tar mig för. När det man gör fyller ett större syfte än det man håller på med, så känns det med ens mer värt. Lite som (p)rehab; vet man att man gör en rörelse nu för att kunna springa fler mil terräng i sommars, ja då finns det ett större skäl än att bara bli bra på den rörelsen man gör just då och där.