En tränande människa

Jag krigas till och frÃ¥n med identiteten av att vara en tränande människa. Nyligen var jag med i tidningen i en intervju om att skriva träningsdagbok. Att faktiskt skriva ner sin träning är bra eftersom det är lätt hänt att bÃ¥de överskatta och underskatta sin träning vad gäller sÃ¥väl kvalitet som kvantitet. Jag tror att de flesta underskattar sin träning (och sin vardagsmotion) – men det finns ocksÃ¥ de som är fartblinda och tränar mer än vad de tror (eller vill tro, eftersom det ibland kan vara ett ohälsosamt beteende).

Under många år tränade jag jättemycket. Jag använde Funbeat och loggade lätt 10 timmars träning på en vecka. Den mentala identiteten från den tiden sitter i och av ren vana kan jag tänka att jag fortfarande tränar mycket, bara för att jag varit van att tänka så och även haft vanan inne att planera mina vilodagar för att inte träna för mycket så att det blir skadligt (jag har aldrig haft en ångestfylld relation till träning utan alltid haft glädje som bränsle).

Idag är det tvärtom; jag planerar min träning och inte min vila. För mig är det ett tydligt tecken pÃ¥ att jag inte tränar sÃ¥ himla mycket som jag gjort – och som jag och min kropp verkligen trivs med.

Men vad är träning?

Jag har länge sagt att alla aktiviteter där jag byter om till träningskläder är träning. Vilket innebär att såväl lugn yoga som viss rehab innefattas av begreppet träning. Att hålla på med andra definitioner tycker jag bara blir snårigt, särskilt när min träning inte går ut på att bli bäst i världen.

Men – efter en tid där jag ”lallat runt” pÃ¥ fjället med snöskor eller löparskor eller skidor sÃ¥ saknar jag att ”träna”. Liksom ”pÃ¥ riktigt” – vilket helt gÃ¥r emot min definition av vad som räknas.

Den träning jag saknar är den med struktur och pulszoner och tydliga regler om när jag ska ösa och när jag ska vila. Och det känns som att jag aldrig liksom tränar på det sättet längre. De där trainerpassen som är med ens bortglömda och räknas knappt eftersom jag varken har strikt struktur eller stenhård koll på min puls.

När jag läste (en egentligen jättefin) kommentar att pÃ¥ min blogg gÃ¥r man in för fina bilder och pÃ¥ nÃ¥gon annans blogg gÃ¥r man in pÃ¥ för att bli inspirerad att träna, ja dÃ¥ saknade jag ännu mer att ”träna”. Mest för att jag vill vara en tränande människa och lite känner att jag liksom tappat det.

Jag har inte skrivit träningsdagbok på länge. Senaste gången var i januari då jag använde appen training goal. Funbeat har jag lämnat därhän sedan jättelänge. Men kanske är det dags nu. Inte för att jag nödvändigtvis behöver träna mer eller mindre, men för att känna lite trygghet i att jag faktiskt är en tränande människa. Att hålla hand med den där identiteten som jag trivs med så bra och som gör mig glad och stark och som håller mig frisk. Att få lite bekräftelse på att jag faktiskt gör något!

löpning i backe med stavar 4 sara Hemma i Sälen 13 skidbacke Åre backelöpning 3

 

 

Yogasöndag på Copperhill

Imorse tog jag med tjejerna till Copperhill (igen). De var sugna på en yogasöndag med Therese som kör Johanna Anderssons Global Yoga här i Åre.

Efteråt åt vi frukost och sedan var vi inne på Level spa i någon timme. Yoga, frukost och spa kostar 450 kronor vilket jag tycker är prisvärt i jämförelse med andra spahotell som tar exempelvis 750 kr för brunch och spa på helgerna.

Om ni råkar vara i Åre och i just frukostmatsalen så måste ni smaka messmöret på Copperhill! Så lent och ljuvligt!

EfterÃ¥t strosade vi lite pÃ¥ byn. PÃ¥ Café Torget har de börjat med kallpressade juicer under namnet ”Happy go lucky” sÃ¥ vi gick dit och förfriskade oss med nyttigheter. Jag drack en juice i torsdags ocksÃ¥; eftersom bÃ¥de min Stockholmstandläkare och mitt besök upplyste mig om den nya ”juicebaren”. De lÃ¥ngjästa kanelbullarna är ocksÃ¥ att rekommendera – nästan lika goda som bullarna gjorda pÃ¥ surdeg frÃ¥n Feldts i Halmstad!

När gänget Ã¥kte mot flygplatsen slog jag mig ner i soffan och började kolla pÃ¥ ”The theory of everything” (vilken grÃ¥tfest) fick jag ett sms frÃ¥n min kille som spenderat helgen med löparläger pÃ¥ västkusten som skrev att han dyker upp om fem timmar!

copperhill mountain lodge åre copperhill mountain lodge

Ta skidorna till Huså

I tvÃ¥ Ã¥r har jag sagt – och skrivit – att jag vill Ã¥ka skidor till HusÃ¥; frÃ¥n Åreskutans topp ner pÃ¥ baksidan och ungefär en mils skidÃ¥kning till den lilla byn HusÃ¥ som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. IgÃ¥r blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till HusÃ¥ kan man antingen Ã¥ka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvÃ¥nad dÃ¥ man ska följa skylten ”HusÃ¥ offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar sÃ¥ bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

PÃ¥ ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gÃ¥tt över spÃ¥ret och ännu lite senare stötte vi pÃ¥ en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spÃ¥ret. Här samlades skoterÃ¥kare och längdskidÃ¥kare och sÃ¥ vi – som fortsatte att Ã¥ka nedÃ¥t mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än pÃ¥ mÃ¥nga av backrestaurangerna i Åre – sÃ¥ hoppade vi pÃ¥ en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre pÃ¥ skoterkälken och föraren sa att om vi ville Ã¥ka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framÃ¥t att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och dÃ¥ träffade vi pÃ¥ offpistgänget igen som visade deras linjer och sÃ¥ skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade nÃ¥gonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

åre toppstugantoppen av åreskutanoffpist husåhuså pistad ledskoter från husåhuså skotersimbassäng åre holidat club bad

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!