Jag krigas till och från med identiteten av att vara en tränande människa. Nyligen var jag med i tidningen i en intervju om att skriva träningsdagbok. Att faktiskt skriva ner sin träning är bra eftersom det är lätt hänt att både överskatta och underskatta sin träning vad gäller såväl kvalitet som kvantitet. Jag tror att de flesta underskattar sin träning (och sin vardagsmotion) – men det finns också de som är fartblinda och tränar mer än vad de tror (eller vill tro, eftersom det ibland kan vara ett ohälsosamt beteende).
Under många år tränade jag jättemycket. Jag använde Funbeat och loggade lätt 10 timmars träning på en vecka. Den mentala identiteten från den tiden sitter i och av ren vana kan jag tänka att jag fortfarande tränar mycket, bara för att jag varit van att tänka så och även haft vanan inne att planera mina vilodagar för att inte träna för mycket så att det blir skadligt (jag har aldrig haft en ångestfylld relation till träning utan alltid haft glädje som bränsle).
Idag är det tvärtom; jag planerar min träning och inte min vila. För mig är det ett tydligt tecken på att jag inte tränar så himla mycket som jag gjort – och som jag och min kropp verkligen trivs med.
Men vad är träning?
Jag har länge sagt att alla aktiviteter där jag byter om till träningskläder är träning. Vilket innebär att såväl lugn yoga som viss rehab innefattas av begreppet träning. Att hålla på med andra definitioner tycker jag bara blir snårigt, särskilt när min träning inte går ut på att bli bäst i världen.
Men – efter en tid där jag ”lallat runt” på fjället med snöskor eller löparskor eller skidor så saknar jag att ”träna”. Liksom ”på riktigt” – vilket helt går emot min definition av vad som räknas.
Den träning jag saknar är den med struktur och pulszoner och tydliga regler om när jag ska ösa och när jag ska vila. Och det känns som att jag aldrig liksom tränar på det sättet längre. De där trainerpassen som är med ens bortglömda och räknas knappt eftersom jag varken har strikt struktur eller stenhård koll på min puls.
När jag läste (en egentligen jättefin) kommentar att på min blogg går man in för fina bilder och på någon annans blogg går man in på för att bli inspirerad att träna, ja då saknade jag ännu mer att ”träna”. Mest för att jag vill vara en tränande människa och lite känner att jag liksom tappat det.
Jag har inte skrivit träningsdagbok på länge. Senaste gången var i januari då jag använde appen training goal. Funbeat har jag lämnat därhän sedan jättelänge. Men kanske är det dags nu. Inte för att jag nödvändigtvis behöver träna mer eller mindre, men för att känna lite trygghet i att jag faktiskt är en tränande människa. Att hålla hand med den där identiteten som jag trivs med så bra och som gör mig glad och stark och som håller mig frisk. Att få lite bekräftelse på att jag faktiskt gör något!
Bra inlägg, tog mig friheten att länka till det i ett inlägg jag skrev idag 🙂
[…] har till och med träningsvärk i armarna? Men det är väl lite som det här inlägget Sara skrev ”En tränande människa”. Jag tänker liksom att jag HAR ju sprungit längre, jag har ju sprungit jätteofta och då tror […]
Det var precis det här jag menade om balans och vila, när du frågade om vad vi ville höra i podden.
Så här har du ju färdigt material till ett nytt avsnitt för mig att få njuta av 🙂
Åh vad det var skönt att läsa era tankar kring detta! Jag har också brottats med liknande känslor. Som att träningen inte räknas om den inte är fullt strukturerad med ett visst antal pass per vecka och målinriktade träningsprogram att följa. Nu när jag provat att gå på gym och försöka springa på tid osv har jag med tiden insett att jag är ingen född snabblöpare. Jag mysjoggar i sakta mak och målet med det är känslan av njutning och att få hjärtat att jobba lite extra. Jag kör mina styrkeövningar i skogen eller trädgården och jag har insett att det viktiga för mig är att vara aktiv, att vara utomhus i naturen, att det är nog för mig. Jag är en motionär och jag behöver röra på mig. Jag behöver inte nå tidmål och viktmål eftersom jsg inte tränar inför något särskilt, mer än mitt eget liv och välmående.
Det är så otroligt skönt att ha kommit till den insikten!
Och jag tror många känner träningshets och har svårt att hitta sig själva ibland alla intryck på bloggar och i media. Vi behöver såna som dig! Inspirationskällor som berättar om andra alternativ så att man kan träna på sitt eget vis utan åm
Ångest för hur hårt eller hur mycket….
[…] skrev ett så bra inlägg om hur hon saknar att träna – alltså träna ”på riktigt”. Känner igen mig i […]
Så himla bra skrivet Sara! 🙂 Kan känna igen mig. Jag rör på mig mer i vardagen nu, men jag tränar väldigt lite om man jämför med hur det brukar vara. Har ingenting att blogga om just nu, vilket jag saknar. Så jag känner igen mig i att sakna att verkligen träna-träna.
Clara: tack fina du för din kommentar! tror inte man kan kommentera för ofta. eller kan man? jag ska lägga in lite fler ”pulspass” bara för att. för att jag kan och för att jag vill. 🙂
Maria: tusen tack för att du delar med mig. det är kanske det som är livet, eller i alla fall i högsta grad en del av det, att man går genom olika faser – där träningstimmar är en variabel. och vad man gör av dem. hälsa är inte att träna så mycket som möjligt, och det är ju också viktigt att komma ihåg.
Lisa: tack för din kommentar – jag tror precis som du att variationen är det viktiga. jag gör ju mycket aktivt, ska se till att göra lite maxgrejer också. då kanske jag blir nöjd. 😉
Karin: tack fina, fina du för din kommentar, den gjorde mig väldigt glad!
L: tack fina du för dina kloka ord och för att du läser. träning är inte per se hälsa, men aktivitet är det nästan alltid. men, ska smyga in lite mer maxande också – för att jag kan och för att jag saknar det! 🙂
Rund: haha ja jag förstår dig – och jag tycker det låter himla härligt hur du uppfattar mig. precis sådan vill jag vara! (men kanske med något maxpulspass i veckan eller så…)
Nellie: haha nej du har rätt i att träningen inte ligger i reggandet, det är nog bara bekräftelsen på att det faktiskt har hänt (minnet är kort osv)….
Madelaine: ja jag hoppas det!
Kari: jag vet inte? angående löpningen så är det enkelt: springer man så är man en löpare. en mil är alltid en mil oavsett tid osv. haha du är förresten rolig du! 😉
Heléne: tack fina, fina du!
Ulrika: tack för att du ger mig perspektiv! och tänk vad träning kan vara olika – men det är helt rätt, har man träningskläder så är det träning!
Intressanta tankar! Själv kan jag inte längre genomföra någon ”konventionell” träning på grunda av sjukdom (ME/CFS). Min kropp klarar ingen fysisk ansträngning. Så jag tränar Qigong varje dag och när jag har bra dagar försöker jag att göra korta promenader.
Ibland kan jag längta så mycket efter att löpträna att jag nästan får för mig att jag skulle kunna klara av det, fastän att jag vet att det inte går längre.
Jag tar också gärna på mig träningskläder även om jag bara promenerar i max 30 min och hastigheten inte längre är vad den var. Men, genom att ha träningskläder på mig känns det mer som träning.
Intressant hur vi har kopplingar till vad som är träning, känns som träning etc.
Litet sent inlägg men jag skriver ändå. Du tar fantastiska bilder på Åre som vi älskar. Du inspirerar till träning och friluftsliv som vi gillar. Och inte minst, du förmedlar livsglädje och påminner oss om att våga njuta. Jag hade förmodligen aldrig börjat läsa din blogg om det inte vore för träning men du skriver om så mkt mer betydelsefullt och lättsamt som får mig att fortsätta läsa. Sedan får du själv avgöra om du vill träna mer eller mindre för att må bra.
Men när blir man en tränande människa? Hur många timmar i veckan måste man träna då? Nu vet jag inte hur mycket du tränar men jag gissar att du ändå ligger en bra bit över genomsnittet. Det är lite som den där eviga diskussionen om vem som ”får” kalla sig löpare – man är väl ingen löpare om man inte springer milen under 60 min! Eller skall det vara 45 min? Eller måste man springa maran? Eller så räcker det om löper lite grann då och då, oavsett fart och distans!
Men om du inte har lust att träna mer kan du ju börja lägga upp dåliga bilder istället för att jämna ut balansen! Jag har flera du kan få låna – det finns ett stort urval av bilder som är ur fokus, har dåligt ljus, är dåligt komponerade eller bara allmänt fula. Vissa klarar alla kriterier på en gång.
Hej,
Håller med ovan kommentarer. Kanske är det mest du som känner så för att du jämför med hur du tränat förr?
Det jag framförallt älskar är att du har så mycket utomhusaktivitet. Det är otroligt inspirerande ;).
Oj så många tankar detta väckte även hos mig. Sara, jag gillar verkligen ditt sätt att se på träning eller kanske snarare fysisk aktivitet, att det kan vara lite vad som helst och att man inte måste följa någon viss struktur utan gå mer på känsla. Jag har personligen lite svårt att förstå varför ”alla” har sådant behov av att registrera sin träning för att känna sig nöjda med den. Varför inte känna efter istället? Ibland verkar det som om det bara är den träning/aktivitet som man kan se svart på vitt i en app som räknas. Samtidigt förstår jag vad du menar med att sakna att träna ”på riktigt”. Det är något visst med att ta ut sig riktigt ordentligt. Frågan är om det behövs en träningsdagbok för att göra det? Kram!
Ja, du tar fantastiska foton!!
Men jo, du är (även) en tränande människa och inspirerar när det gäller träning och ett hälsosamt sätt att se på livet. Det innefattar i.n.t.e. kalorisnåla måltider (som många kanske tror/har uppfattningen av) utan att du verkligen är hälsosam och klok på så många andra sätt!!
Oj vad svamligt det här blev. Hoppas du förstod min poäng…? 🙂
Kram M
Jeg tenker litt på forskjellen på å være et aktivt menneske og å være et trenende menneske. Jeg tror det førstnevnte er det sunneste. For da ligger fokuset på å være aktiv, være i bevegelse, gjøre noe. Innenfor det å være aktiv så kan mye regnes med, hverdagsmosjonen, ridningen, leken med barna…. Mens trening blir mer strikt, på en måte, og den kan fort inneholde mange må`er og burde. Ikke for alle, men jeg tenker generelt i samfunnet. For meg er å være et trenende menneske eller et aktivt menneske egentlig det samme, men jeg tror det kan være lurt å stoppe opp ved definisjonene for sin egen del, sånn at en får evaluert hva en holder på med og hva en vil.
Jeg stusser litt på at du ikke ser deg selv som et trenende menneske. Du ser jo på deg selv som et aktivt menneske, ikke sant?
Er ellers ikke enig med kommentaren om at man kommer inn hit for å se på fine bilder. Jeg ser på de fine bildene også, men jeg henter inspirasjon til å være aktiv. Til bevegelsesglede. Til sunn helse. Og det du, det er veldig bra gjort av deg!!
Jag håller med ! Din blogg är helt klart bäst!! Glädjen som du utstrålar. Hälsa! Bilderna och du är såååå klok. Tack för att du delar med dig och sprider din energi och glädje.
Håller med ovan.
I mina ögon är du absolut en tränande människa, och du inspirerar mig till det såväl som att göra det med ett leende på vägen. Och njutning, av upplevelsen. Jag älskar själv just det och lever så (men inte lika mycket som du som den inrutade Stockholmsbo jag är).
Sen är du kanske inte den mesta TRÄNINGSbloggaren men många av dem har jag sedan länge slutat följa. Du är dock den mest AKTIVA personen och det är väl ungefär samma sak – men liksom på många sätt ännu bättre.
Jag kan ofta visserligen tänka att jag vill ha ett visst mål eller mening som grund i min träning en period och så adderar jag mysigt, härligt och utmanande fluff utöver. T.ex löpning på sommaren med styrketräning, utegym och annat upplevelsesbaserat som fluff och ungefär tvärtom på vintern med styrketräning som bas och längdskidor, löpning och annat som fluffet då. Då får jag både det där tydliga fokuset såväl som allt det där som gör träningen så njutsam och omväxlande.
Först: Tack för att du delar med dig av dig själv i en fin träningsblogg!
Jag själv har tränat väldigt mycket 12-25h i veckan under många år för att jag tävlade i en uthållighetsidrott.
Jag har aldrig slutat träna men efter jag slutade tävla tränade jag kanske 7-10 h/vecka.
Nu, men två små barn där äldsta är två, är träningen fortfarande dagligt förekommande och träningen loggar jag via min Polar V800. Jag kan känna efter en vecka att nu har jag verkligen tränat på bra, men när jag kollar närmare så är det Max 6h ihopsamlat! Det är om jag får säga det bra, eftersom att flera av passen gör jag ensam med barnen, kanske springer jag med dem i vagnen, där den största ansträngningen ibland är att få båda i vagnen samtidigt och komma iväg… Jag har inte dåligt samvete över att det inte blir mer tid, men ibland blir jag förvånad. Något som jag däremot är så tacksam över är att jag har träningen som en naturlig del i mitt liv, det gör det så kul att läsa om det du tränar och att du inspirerar till nya infallsvinklar på träningen och livet!
Nu känns det som jag postar kommentarer lite väl ofta… men jag måste bara säga att jag håller inte riktigt med den kommentaren som du beskriver. Jag älskar att du har det blandat, att du ena dagen tränar riktigt tufft, att du andra dagen kan vara ute på fjället hela dagen och att du tredje dagen gör något helt annat. Jag gillar det sunda sättet du har! Jag kollar absolut in på din blogg för de fina bilderna, men även för att du inspirerar, du skapar träningsmotivation och du har balansen. Du har en blogg jag i alla fall vill läsa!
Sen om du själv saknar den ”riktiga” träningen, den med pulsträning, vem har sagt att du inte kan göra den också (på den fjärde dagen kanske)? Dessutom gör du saker för din egen skull och vill du träna tuffare då ska du göra det, men du är inte en mindre tränande människa för dem aktiviteterna du väljer idag. Du ska göra det Du vill och det Du trivs med!
Jag älskar att du är en träningsblogg eller en hälsoblogg utan hets, med bara massa njutning och bidragande av inspiration.