Träningsglädje

Jag älskar all mat som är inlindad i nÃ¥gon form av wrap. Gör man egna glutenfria wraps behöver man varken knÃ¥da eller kavla; det är bara att röra ihop ingredienserna och hälla ut pÃ¥ en plÃ¥t. Himla enkelt – därför gör jag ofta egna wraps.

Receptet är från Hanna Göranssons bok Friendly food; blanda 1.5 msk bovetemjöl, 1.5 tsk fiberhusk, 1 ägg, drygt 1 dl vatten och lite salt. Smeten är lös i början men tjocknar till när det får stå och dra i ca tio minuter. Häll ut till två wraps på bakplåtspapper och skjutsa in i drygt 5 minuter på 225 graders värme.

I en panna stekte jag upp strimlad lövbiff, paprika och lök. Köttet hade jag marinerat i lime, olivolja och chili. Egentligen skulle jag velat ha annat kött än lövbiff (helst flank steak) men det fick funka denna gång. Gott var det i alla fall!

Idag har det varit riktigt vårvinterfriarväder och på eftermiddagen var det jag som lyxjobbade och åkte till Ottsjö på utflykt för att hälsa på några spännande företagare. Jag bjöds på kaffe och på ena stället satt vi på balkong i nästan bara t-shirten och på det andra stället satt vi utanför ett båthus i solen och njöt av den vackra fjällkedjan som kuliss. Ni som hänger med mig på instagram (@sararonne) vet vad jag menar.

När jag kom hem bytte jag om till löparkläder och sprang en kuperad femma. Sedan gjorde jag fajitas med egenbakade wraps och nu ska jag spendera resten av kvällen i soffan med jobb. Jag har en himla bra dag på det stora hela! Hur är din?

Ni har redan träffat Hazel (hennes stamnamn är Hazelwing) nÃ¥gra gÃ¥nger, men ni är mÃ¥nga som är nyfikna pÃ¥ henne. Här är hon – inkrupen i en filt – eftersom det uppenbarligen var himla kallt, trots roligt, att bada i Åresjön igÃ¥r kväll.

Hazelwing är en Jaktcocker på 14 månader och ser mycket större ut på bild än vad hon är i verkligheten. Hon har nästan orimligt stora tassar för sin mankhöjd.

Jag tror att hennes två bästa grejer i livet är att springa snabbt som tusan över åkrar och fält, och att mysa ihopkrupen i någons knä. Hon är en myshund utan dess like. Och så är hon som en scout: alltid redo!

Hazel kommer från en kennel i Hälsingland där det hänger fullt med prisrosetter på väggarna så hon bär ett arv som snarast kan beskrivas som världsklass. Det är också det liv som jag och min co-owner mamma vill ge henne. Fullt med kärlek och äventyr!

Ibland när hon sover hör man hur hon drömmer; tassarna springer och hon andas så himla djupt. Då undrar jag vad som försigår där bakom ögonlocken. Jagar hon fåglar? Eller bollar?

Hazel är den femte hunden i mitt liv; de andra har varit Whisky (en West highland white terrier som vi skaffade när jag precis började skolan – han var vegetarian och allergisk mot gräs om vÃ¥ren och grävde ner kanelbullar i rabatterna), Elsa (en vacker Berner Sennen som var rädd för killar), Trixa (en svart Flat coated retriever som gillade att Ã¥ka cab och helst ville umgÃ¥s med människor istället för hundar) och Alfons (en brun Flat coated retriever som gjorde bomben frÃ¥n bryggan, han var Trixas pappa).