Träningsglädje

Det bor en längtan inom mig. Den börjar krypa fram så smått. Tankar om jobbighet och mentala trösklar byts sakta ut mot en längtan efter att springa långt. Trötthet bor inte i den längtan. Trötthet finns inte som hinder.

Jag har en gel och en bar i min fotoväska. De ligger där när jag reser som en påminnelse om att äventyret väntar på mig. När som, var som.

Och jag har tittat ut en led för helgen. Nu är kanske inte dags att springa hela. Men nu är definitivt dags att springa en del av den.

Jag och min mamma verkar ha gjort det till en vana att dela på saker och ting. Hazel till exempel. Och nu också ett växthus. Det kommer om någon vecka och jag som inte har särskilt gröna fingrar tänkte överlåta det praktiska till mamma, men räknar med en del av skörden. Egenproducerade grejer är ju trevligt, tänker jag.

Det finns mycket som funkar att dela. Bil är en sÃ¥dan grej, hus en annan. Det hade varit ganska perfekt för en sÃ¥dan som mig att bo i ett uppstyrt huskollektiv. AlltsÃ¥ inte sÃ¥dant kollektiv man bodde i som student, utan lite mer vuxet – och gärna med rätt mycket lyx.

Tillsammans med min sambo äger jag två lägenheter, och bor i ett tredje hem i Åre som inte är mitt men däremot mina föräldrars. Förutom att jag hoppas få någon form av avkastning på mina lägenhetsinvesteringar så kan jag ibland tycka att det är onödigt att jag har så många kvadratmetrar jag aldrig vistas i. Men jag hittar heller inget bra alternativ. Jag vill inte hyra en stuga i Halmstad om sommaren och vara styrd efter planering och bokningar och så, då vill jag ha hellre mitt eget ställe där jag kan lämna kvar mina saker och åka till närsom jag känner för det.

Förslaget om att dela jobb har jag hört om nÃ¥gra gÃ¥nger – nu senast häromdagen, men jag har inte satt mig in i det sÃ¥ mycket. Funkar det? Vad är argumenten för och emot?

Bilden har inte sÃ¥ mycket med texten att göra, förutom att det är en frukost jag Ã¥t i Hälsingland – där ocksÃ¥ växthuset ska stÃ¥.

I eftermiddags knep jag den sista lediga parkeringsplatsen på citygatan i Stockholm och betalade parkeringsavgift för 24 timmar.

Första punkten på listan var en härlig löpdejt med Annika. Hazel ekiperades med sele och vi gav oss iväg på Östermalmsgatorna mot Lilljanskogen där vi sprang rätt ut i vitsippshavet. Solen värmde och det var fullt med löpglada människor.

Vi landade hemma i soffan med te och fika innan Annika kilade hem till sig. Klart bra mittiveckandag!

Inga vitsippor här inte – bilderna är frÃ¥n rundan imorse i Hälsingland.