Jag och min mamma verkar ha gjort det till en vana att dela på saker och ting. Hazel till exempel. Och nu också ett växthus. Det kommer om någon vecka och jag som inte har särskilt gröna fingrar tänkte överlåta det praktiska till mamma, men räknar med en del av skörden. Egenproducerade grejer är ju trevligt, tänker jag.
Det finns mycket som funkar att dela. Bil är en sådan grej, hus en annan. Det hade varit ganska perfekt för en sådan som mig att bo i ett uppstyrt huskollektiv. Alltså inte sådant kollektiv man bodde i som student, utan lite mer vuxet – och gärna med rätt mycket lyx.
Tillsammans med min sambo äger jag två lägenheter, och bor i ett tredje hem i Åre som inte är mitt men däremot mina föräldrars. Förutom att jag hoppas få någon form av avkastning på mina lägenhetsinvesteringar så kan jag ibland tycka att det är onödigt att jag har så många kvadratmetrar jag aldrig vistas i. Men jag hittar heller inget bra alternativ. Jag vill inte hyra en stuga i Halmstad om sommaren och vara styrd efter planering och bokningar och så, då vill jag ha hellre mitt eget ställe där jag kan lämna kvar mina saker och åka till närsom jag känner för det.
Förslaget om att dela jobb har jag hört om några gånger – nu senast häromdagen, men jag har inte satt mig in i det så mycket. Funkar det? Vad är argumenten för och emot?
Bilden har inte så mycket med texten att göra, förutom att det är en frukost jag åt i Hälsingland – där också växthuset ska stå.
Jag har inte hört talas om att dela jobb, men följ gärna upp det i ett nytt inlägg – vore kul att höra om det! Jag har också många hem, och jag längtar ömsom efter att ha dem helt för mig själv, dels efter att alltid ha familj och nära på samma plats som jag, oavsett vilket land jag är i eller vilket av hemmen jag är i. Hör man till en renskötarfamilj är många hem en självklarhet – hyrda, ägda, delade, ensamma, långvariga, kortvariga. Alla sorters!
Jag är en hemsk sladdisunge som inte vill dela på ett skrutt. Jag vill ha mitt eget godis och min egen ipad och min egen inredning och… ja. Det funkar så klart inte i en relation, då får en dela på vissa grejer (särskilt typ regler och aktiviteter och sånt!) och det har faktiskt varit intressant och bra att lära sig. Riskerar ju sluta som ensam och osympatisk i längden annars… Men de viktigaste grejerna, de köper jag hellre två av så att jag får ha eget. Och de viktigaste aktiviteterna, de gör jag gärna ensam så att jag får göra dem på mitt sätt. Så det så.
Dela på jobb? Hur menar du? Att man är två konsulter som jobbar med samma uppdrag typ? Låter lite krångligt, då måste man ju vara rätt sammansvetsade!
Härligt med växthus!
Det är en favoritgrej från barndomen faktiskt, att smyga in i mormor och morfars växthus och sno en tomat eller två… Mmm, så gott! Okej växthuset var liksom inte favoritgrejen, det var nog stugan i skärgården som var det, men växthuset blev ju en favvosak där 😉