Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
För några veckor sedan var Linda på besök i Åre. Hon hade nog något drömskt i tankarna inför resan norrut, men konstaterade krasst att verkligheten kanske var något annat. Allt det där pratar vi om i det senaste avsnittet Träningsglädje Talks, min pod om hälsa, träning och livet som finns ute nu.
Avsnittet är nummer 55 och heter ”det romantiserade livet”.
Linda står också bakom Sveriges första yrkesnätverk för bloggare; Better Bloggers. Det pratar vi också lite om.
Hälsingehuset är lite av ett never ending renoveringsprojekt. Det kan också vara så att hela min familj är drabbad av kronisk projektsjuka. Alltid ska något fixas och göras om. Rast och godan ro är inte vår grej.
Men när vi höll på och grejade som bäst med att byta ut pallkragar och möblera om jordgubbsplantor så sa mamma att sockerkaka vore gott.
Och det vore det ju. Ja, det är det nog nästan alltid. Dessutom är det busenkelt att svänga ihop, så jag gick in och gjorde det.
Sockerkaka, alternativt hederliga no-fuss kanelbullar, sitter som en smäck när man håller på som bäst med grejer som ska fixas i en trädgård långt ute på landet. Det satt också fint innan cykelturen jag gav mig iväg på efteråt.
Lite senare, när jag kommit hem från min cykling och fortsatte plantera om jordgubbsplantor och solen sakteliga begav sig neråt trädtopparna så svor mamma och sa att hon glömt baka baguetter inför kvällens grillning. Baguetter är också busenkelt att sno ihop, så jag gick in och gjorde det. Riktigt goda baguetter, sådär lagom varma från ugnen, är nämligen perfekt tillbehör till grillat och goda röror efter en hel dag utomhus.
Idag gjorde jag äntligen utomhuspremiär för säsongen på kolfiberracern. Solen sken men det blåste kallt på förmiddagen så jag väntade till eftermiddagen så att det hann bli ännu lite varmare innan jag trampade iväg på en av mina favoritrundor i Hälsingland.
Jag mötte några t-shirtmänniskor som påtade i sina trädgårdar men själv hade jag Craft Storm Bib (vinterbyxor) och tre lager på överkroppen. Jag garderade mig med booties på fötterna (skönt, så man slipper frysa) men jag hade vanliga sommarhandskar.
Mina vanliga sportglasögon hade jag glömt hemma så jag fick ta mina piloter från Bliz på näsan, men det funkade rätt så bra. Det blir ju lite mer luftgenomströmning så ibland rann tårarna av fartvinden, men det var nog lyckotårar i sådana fall.
Första halvan gick jädrans snabbt för då hade jag vinden i ryggen och böljande utförslöpor på biltomma vägar där jag mötte en och annan motorcykel som kanske också gjorde en av barmarksäsongens första turer.
Varje gång jag cyklar så tänker jag på hur mycket jag älskar det – känslan av frihet är enorm. Riktigt enorm! Varje gång jag cyklar och dundrar ut i en nedförsbacke så tänker jag också ”hoppas alla skruvar sitter i”. Jag har nog inte cyklat utför en enda gång utan att ha tänkt den tanken. Alla skruvar satt som de skulle den här gången också – och jag är enormt glad över dagens cykelpremiär.
