Träningsglädje

Inspirerad av Coola Karins tydliga utveckling vad gäller löptempo begav jag mig ut på snabbdistans med grabben som hare.

Snabbdistans + backträning

Jag kan tycka att lÃ¥ngpass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver komma upp sÃ¥ mycket i puls – det är med andra ord ganska lätta pass rent flÃ¥smässigt. Men jag tycker ocksÃ¥ att snabbdistanspass är relativt lätta pass eftersom man inte behöver hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥ länge. Det är med andra ord ganska lätta pass rent nötmässigt. Men lätt i nÃ¥gon annan mening är det inte.

Jag hade tänkt mig en snabbdistans pÃ¥ nÃ¥gra kilometer som skulle gÃ¥ i ett tempo som är 15 sekunder under min bekvämlighetsfart. SÃ¥ blev det inte. Det gick snabbare. Jag sprang snarare 45 sekunder snabbare per kilometer än vad jag vanligtvis anser som bekvämt. Det kändes jäkligt bra mentalt, även om jag inte kan springa milen i den farten – i dag.

Vi sprang 5-kilometersrundan med start i Tanto där en Friskisklass just startade i parken, förbi hypade (och överskattade) Street, runt Reimersholme med en massa motvind och sedan längs med evighetslånga Söder Mälarstrand till Skinnarviksberget dök upp på högersidan.

Uppvärmning i gult.
Snabbdistans i rött.
De många parallella strecken visar
Skinnarbacken som finns där nÃ¥gonstans…

Skinnarviksberget is the shit. Perfekt backträning. Fantastisk trappträning. Vi körde lite av båda. Först sprang vi uppför trapporna: de är långa och erbjuder på bra lungträning. Men man ska akta sig för att bli för trött, jag skulle inte gärna snubbla i sådana stentrappor. Sedan sprang vi uppför Skinnarbacken 6 gånger. Grabben sprang hela medan jag sprang halva. Det kändes fint att se honom svettas lite för en gångs skull.

Det är efter sådana här pass, när man verkligen känner att man utmanat sig själv lite, jag mår som allra bäst! Jag mår så pass bra att jag nyss köpt två liter jordgubbar som jag tänker knapra i mig utan några som helst tankar på hur mycket de kostar. Jordgubbar är bra för kroppen och bra för själen.>

Gårdagens fotbollsrysare höll mig vaken ända till sista straffläggning. Då var klockan sent. För sent för att det skulle vara vettigt att pigg och utvilad gå upp klockan 05.00 på måndagsmorgonen när klockan ringde för morgonjogg. Jag gjorde visserligen ett försök. Klev upp men kände mig både vimmelkantig och omtöcknad på ett sätt som inte bådar gott för en fortsatt bra dag. Så jag gick och lade mig igen något oroad för hur det skulle gå med dagens tre träningspass. Nåväl, jag har i alla fall med mig egen supernyttig matlåda med lax och grönsaker till lunch. Och alldeles strax ska jag börja på träningspass nummer ett. Det blir inte alltid som man tänkt sig.>

Vi har lämnat rivieran. Paradiset. Och kommit tillbaka till verkligheten.

The Sunday feeling

Söndagar är inte speciellt lattjo. Men det ligger ändå ett skimmer av en skön känsla över den långsammaste dagen i veckan. Så även idag.

Vi har kört över stock och sten, genom regn och rusk, och är hemma igen. Tillbaka i verkligheten. Jag sitter och studerar SATS-schemat inför nästa vecka och planerar in väldigt ambitiös träning. Samtidigt vet jag att jag kommer behöva jobba så att det räcker och blir över vilket säkerligen kommer att påverka träningen. Men – siktar jag mot stjärnorna landar jag kanske i en trädtopp och det är inte fy skam det heller. Därför har jag bokat in 3 träningspass imorgon och 3 på tisdag för att åtföljas av en vilodag på onsdag. Resten av veckan är ännu oplanerad.

Till helgen blir det återigen Halmstad. Då ska jag stämma träff med en backe som får Hallandsåsen att blekna i proportionerlig jämförelse.

Det är inte bara träningen som blir ambitiös kommande vecka. Även mathållningen. Jag ska testa att ha matlådor med mig till jobbet. Det var väldigt mycket extrapris på lax på Konsum idag så jag har köpt så mycket lax att det snart kommer växa fenor på mig. Tillsammans med tomater, babyspenat, ägg, oliver, paprikor och andra grönsaker hoppas jag kunna komponera matlådor min kropp blir glad över.>