Träningsglädje

120 minuter var ambitiöst planerat. Ändå landade passet på 5 minuter extra.

Lååångt pass

Det var extremt länge sedan jag sprang lÃ¥ngt. Det känns som om jag springer ganska sällan överhuvudtaget nuförtiden. Undantaget var den där 80-minutersjoggen för nÃ¥gon vecka sedan. Därför var det kanske dumt att planera in ett 120-minuterspass idag. Men jag hade ingen annan mÃ¥lsättning att springa mina 2 timmar – utan att komma för högt i puls – och dÃ¥ spelade varken tempo eller distans nÃ¥gon större roll.

Det var helt vitt utanför fönstret. Och då menar jag inte vitt som i snö. Snarare vitt som i dimma. Sikten låg på 20 minuter och isslasket lurade under fötterna. Ändå valde jag att springa mestadels i terräng. Jag var den enda joggaren som gjorde det, ganska puckade, valet. Men jag överlevde. Inte ett enda fall och inte ett enda uppskrapat knä (jag har redan ett så det behövs inga fler). Däremot bjöd underlaget på mentala utmaningar, lite äventyr och en och annan isdans. Helt klart bättre än tröttsamma raksträckor på asfalt!

Här står jag på balkongen.
Bakom mig är det vanligtvis träd,
is och på andra sidan vattnet (isen)
en massa hus.
Nu är det bara dimmigt vitt.

Jag försökte undvika mina vanliga träningslåtar som får mig att tända till. Jag skulle ju springa långsamt. Jag kan inte springa långsamt till Safri duo. Därför blev det en del Dido och James Blunt. En gång smög Basshunter sig in i lurarna också. Det var den enda gången pulsklockan registrerade en puls på över 90%. Det var dessutom påpassligt nog i en uppförsbacke.

Jag har lätt för att komma högt i puls när jag springer (inte sÃ¥ konstigt – min kropp mÃ¥ste dra runt pÃ¥ en hel del) men jag trodde nog att jag skulle ha en lägre snittpuls än 79%… den mesta delen spenderades i pulszon 4 och jag brände totalt 1500 kalorier. Därför tänker jag inte ha dÃ¥ligt samvete för att jag drack 2 glas mjölk efter passet trots att det innehÃ¥ller lite för mycket kolhydrater.

PÃ¥ det stora hela gick passet bra. Den sista halvtimman gick lite tyngre men Magnus Ugglas ”24 timmar” piggade upp mig för en stund. Det gjorde även en av James Blunts lÃ¥tar eftersom jag tycker att den skulle passa sÃ¥ jäkla bra till musikfyrverkeri (vilket har blivit ett stort intresse). Men jag är glad för att jag inte behöver springa lÃ¥ngpass varje dag. Det är ganska jobbigt, mentalt, att springa lÃ¥ngt. Man gör ju samma sak sÃ¥ länge!!>

Ettan är redan avklarad. Jag låg i sängen till klockan 12. Långpasset borde inte vara så svårt att klara av. Det är bara att ge sig ut! Sist men inte minst är det tjejmiddagen. Det är svårt (och lite ohyfsat tycker jag) att gå bort på en middag och vara selektiv med maten. Men middagen avslutas med ostbricka och det passar ju mig!>

Bästa after worken finns på Regeringsgatan!

Bröst, biceps, triceps

Jag träffade Nilla på stan efter jobbet. Vi hade några viktiga ärenden. Ett av dem bestod i att hitta träningshandskar. Egentligen var det Nilla som skulle köpa ett par, men eftersom även jag tycker att det är ovärderligt att träna med handskar blev också jag ett par handskar rikare. Och 149 spänn fattigare.

Nilla köpte tjejmodellen från Casall. Mörkgrå med fin sirlig text på (typ ”move your body, it moves your mind”, eller nåt). Jag köpte unisexmodellen från Casall. Vitsvarta. Fast mest vita. Jag gillar ju sådant som är vitt och opraktiskt…

Nilla provar handskar

Med varsitt par nya handskar kunde vi sedan bege oss till SATS Regeringsgatan: stans bästa after work! Det var ganska tomt – men inte lika tomt som den fredagskvällen före jul då vi var helt ensamma på gymmet.

Vi har visst likadana skor…
(om -3 kilo får jag köpa ett par till!)

Bröst, biceps och triceps stod på schemat. 6 reps. 3 set. Jag kände mig svag i vissa övningar och stark i andra. Kände mig otroligt svag i bänkpress till exempel. Men stark på bicepscurlsen med stång. Nilla börjar känna mig riktigt bra vid det här laget och skrattade när vi körde hammercurls med hantlar. På slutet kunde jag inte stå still utan började gå runt i salen. Hon vet att jag börjar bli trött i musklerna när jag gör så. Annars har jag nog inga konstiga styrketräningsgrejer för mig. Inga grimaser heller – förutom när jag gör drag mot hakan. Min överläpp beter sig konstigt då. Den liksom rycker. Det distraherar mig så jag måste alltid bita mig hårt i läppen när jag gör den övningen.>