Träningsglädje

Det blev inget blogginlägg igÃ¥r. Ni vet vad det betyder va? Ingen träning! Jag funderade pÃ¥ om jag skulle klämma in lite träning mellan möten och annat men jag insÃ¥g att det inte skulle hinnas med. Istället jobbade jag som tusan med detta, och sedan firade vi vÃ¥ra lyckade ansträngningar med cocktails pÃ¥ Gondolen till lÃ¥ngt efter midnatt. Jag undrar om det inte är här man hittar stans godaste drinkar. Och stans bästa utsikt. Och stans bästa service. Och stans längsta drinklista…

Med -0.7% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått ner 0.6% och får därmed springa 7km fartlek med 7 fartökningar  och böta 50 kronor till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

v.15 Sara -0.6% – Coola K -0.7%

Min vecka:

Coola K vann ännu en veckofinal. Det är lustigt hur hon har ett starkt övertag om finalerna – men jag behÃ¥ller greppet om tävlingen som helhet.

Denna vecka trodde jag pÃ¥ en viktuppgÃ¥ng. Jag har visserligen tränat bra, dock med mer än halva träningsmängden (mina sedvanliga 10 timmar) under veckoslutet, men ätit katastrofalt annorlunda än jag brukar. Som de brukar lista pÃ¥ ”Du är vad du äter”: 10 chokladpraliner, 4 drinkar, 4 glas vin, 5 snittar, 1 lasagne, sjuttioelva ägg… ja, listan kan göras lÃ¥ng. Men veckan har varit lite som den varit och när man är instängd i en eventlokal en hel dag och en hel kväll, är superstressad och inte hinner gÃ¥ ut och det som ställs framför en är en lasagne, ja dÃ¥ kan man antingen välja att äta den eller inte. Jag Ã¥t den. Jag var hungrig och jag hade inte kunnat jobba hela kvällen utan mat. DÃ¥ hade jag blivit sur och grinig. Men, kroppen har Ã¥terigen gjort mig en tjänst denna vecka och jag har gÃ¥tt ner i vikt.

Jag är nöjd. Nu väger jag som när jag träffade Grabben. Nu ska jag bara gÃ¥ ner 10 kilo till. Fast inte allt pÃ¥ en gÃ¥ng. Mitt första delmÃ¥l är att gÃ¥ ner sÃ¥ mycket som möjligt till den 1 juni. Jag vill inte skriva ut den mÃ¥lsättningen i kilon. Det finns ingen anledning till det. För jag kan äta hur bra som helst men har kroppen bestämt sig för platÃ¥ sÃ¥ har den. Och dÃ¥ finns det ingen anledning till att jag ska gÃ¥ och känna mig misslyckad för jag inte nÃ¥dde mÃ¥let. Om jag äter och tränar enligt plan sÃ¥ har jag gjort det bästa jag kunnat. Fast 4 kilo vore ju bra… men nä, inga kilomÃ¥l var det ju!

Veckan som kommer blir en transportvecka, sedan börjar min slutspurt. Det är 5 veckor kvar pÃ¥ Biggest Loser och de sista 4 veckorna kommer bli galna – det ska jag se till! Jag jobbar som konsult och det ser ut som att maj blir en mÃ¥nad utan fast och regelbundet uppdrag (även om det kan ändra sig). Därför utser jag maj till ”The month of heaven and hell”. Jag kör 3 timmar med PT-Fredrik varje vecka. Morgonträning 5 dagar i veckan. Bra kost bestÃ¥ende av riktig mat (inget light-tjafs) men lite mer kolhydrater (i form av grönsaker) än under den tidiga vÃ¥ren och mycket löpning (bra träning för viktnedgÃ¥ng). Åh, jag vill att det ska vara maj nu!

Förtroendet för livsmedelsbranschen är rekordlågt enligt konsumentföreningen i Stockholm. No wonder. Skandal efter skandal radar upp sig och sist ut är förpackningsdatumet som det mixtras med som P1 rapporterar om idag. Branschorganisationerna (inom livsmedel) må bli hur förbannade som helst för att deras medlemmar inte kan bedriva en sund och riktig verksamhet men vad hjälper det? Företagen kör på ändå. ”En miss som vi rättat till” ursäktar sig skurkarna med.

Det som gör mig arg när sådant här kommer fram är att jag som konsument är hjälplös. Jag kan värja mig mot onyttigheter, mot tillsatser, mot sådant som inte är bra för mig – om jag får möjlighet att själv värdera och tolka den information som finns tillgänglig för mig. Då har jag en chans att göra ett val. Att äta si eller så. Men när informationen är dold, när den inte framkommer, när jag blir lurad – så har jag ingen chans att göra ett val. Det gör mig arg!

Jag har noll tilltro till livsmedelsbranschen. Jag tror sällan på att innehållsförteckningen stämmer. Jag är misstänksam mot att det som märks som kravmärkt och ekologiskt verkligen är det (P1 rapporterade för en tid sedan att krav-märkningen väldigt sällan följs upp). Jag är väldigt cynisk.

Ända sedan jag flyttade till Halmstad har jag tänkt göra verklighet av min önskan att köpa mitt kött och mina ägg på ett mer naturligt sätt. Från den gård där det produceras. Här i trakterna finns mängder med gårdsbutiker, många av dem är ekologiska (hur det kontrolleras vet jag inte – det måste jag kolla upp!). Jag vill inte köpa kött som transporterats från Brasilien, eller ens från Skåne via en central någonstans i landet till en butik nära mig. Det verkar onödigt. Jag vill vara förnuftigare än så. Jag har förmodligen skrivit om det förr, men jag har inte fått tummen ur än. Nu är det hög tid att göra slag i saken. Så jäkla svårt är det inte.