Love today!

Jag vet – man kan inte älska löpningen varje dag. Det gÃ¥r inte. I know! Men, det beror mest pÃ¥ att det är osunt att springa varje dag.

Idag strök jag löpningen frÃ¥n dagens att göra-lista. Det blir lite spinning ikväll ändÃ¥. Istället för att springa halvdant idag och halvdant imorgon väljer jag springa superbra imorgon istället. Men det betyder inte att jag inte blivit sÃ¥där glad och lycklig idag som oftast bara träningen gör mig. Att Ã¥ka nercabbat under härliga solstrÃ¥lar (och leta schysst solstol till balkongen) till Mikas ”Love today” var nästan lika bra. Men sÃ¥klart bara nästan.

Ultralöpning

Förra veckan gick helt enligt plan med 5 timmars träning som första vecka i min upptrappning till träningsglädjesnivå. Dag 1: 20 minuters löpning. Dag 2: 40 minuters löpning. Dag 3: 30 minuters gymkondition + 30 minuters styrketräning. Dag 4: 38 minuters löpning. Dag 5: 90 minuters löpning. Dag 6: 50 minuters löpning med 10 minuter powerwalk i mitten. Nästintill helt perfekt! (Hade jag fått till lite mer styrketräning och en vilodag hade det varit fulländat).

Kommande vecka ska – enligt plan – innehÃ¥lla 7 timmars träning. Den planen kommer att gÃ¥ käpprätt Ã¥t helvete. Coola K pÃ¥minde mig precis om att jag snart (lördag natt) ska springa 12-timmarslopp. Men jag har inte ägnat nÃ¥gra längre tankar Ã¥t det. I jämförelse med förra sommarens 24-timmarslopp är 12 timmar som en sprint. I alla fall när det kommer till tiden. Vad gäller tempo kommer det bli en ultralÃ¥ngsam sprint. Jag är inte ute efter att sätta nÃ¥gra rekord. Det tar MarathonMia hand om. Jag ska bara ta en väldigt lÃ¥ng joggingrunda. Min enda mÃ¥lsättning är att springa ultradistans.

Tre trötta ultralöpare i Hallsberg: Funrun, jag och Coola K!

Sön 21 jun: Löparfest på stranden

Att fira brukar ju betyda fest av något slag. Strax före midnatt begav jag och Grabben oss på löparfest till Östra stranden här i Halmstad. Vi firade nämligen årets längsta dag med en nattlig löparrunda!

Jag på Östra stranden, runt 23-tiden.

Det är härligt att springa sent pÃ¥ kvällen. Det är den där känslan av att ha hela världen för mig själv som stärker mig. Sent pÃ¥ kvällen är det jag som äger asfalten. Och nog är det mer syre och frihet i luften? I alla fall känns det sÃ¥. Den där raksträckan (hela Laholmsvägen för er som känner till den) som mitt pÃ¥ dagen är min ovän – är nu min bästa kompis. När det mörknar är det som om alla raksträckor lyfter mig. Ger mig flyt. Tyst men överväldigande applÃ¥derar och hejar mig framÃ¥t. PÃ¥ kvällen är det jag som regerar.

Jag hade tänkt att nattens runda skulle vara en behaglig sak. Det började bra och förnuftigt. De första kilometrarna sprangs pÃ¥ runt 77% av max – vilket är lÃ¥gt och behagligt för att vara mig. De sista 4 kilometrarna hemÃ¥t sprangs pÃ¥ runt 86% av max. Det var svÃ¥rt att lÃ¥ta bli att trycka till i skorna. Det kändes ju sÃ¥ bra. Det känns ju sÃ¥ bra!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!